Teaterhistoria lämnar galgarna

När Medeltidsveckan börjar ska kläderna från 15 års teaterproduktion i Roma säljas. Arbetet med att sortera och prismärka 100-tals dräkter som efterhand hängts undan på kungsgårdens vind pågår för fullt. De välkända dräkterna har genom åren mött fler än trehundratusen åskådare. Thomas Segerström som regisserat och varit konstnärlig ledare hittills i 20 år (med uppehåll för Norén) följer med GA för att titta lite närmare på dräkterna som nu ska lämna Romateatern. Den stora vinden är välfylld men det går snabbt för honom att välja och hitta dräkter som det finns en historia bakom. Ytterst på en av raderna hänger soldatvästar i något som ser ut som metall. Men i själva verket är de gjorda av gummi med vaddering på baksidan. Dräkterna användes i Rickard III och det var lite frustrerande att de inte skramlade i krigscenens slut, men det gick att lösa med ljudeffekter och illusionen skapades gemensamt med publiken.
- Den svarta och destruktiva pjäsen slutar i ett evigt mördande. Det var spännande att göra den, minns Thomas Segerström.
En bit bort hänger en gråblå oansenlig dräkt som karaktären Shylock, juden i Köpmannen i Venedig, var klädd i för elva år sedan. Historien handlar om hänsynslös utlåning av pengar. Huvudpersonerna Antonio och Bassanio sätter sig i skuld för att Bassaino ska få gifta sig med den förmögna Portia. Om pengarna inte betalas tillbaka i tid ställer Shylock grymma krav. Pjäsen handlar om religion och Shylock blir kristen i slutet.
- Hitler lär ha använt och tolkat Shakespeare och den här pjäsen som ett argument för sina teorier, berättar Thomas Segerström.
Han letar vidare bland kläderna och hittar en färggrann paljettförsedd dräkt från förra årets Slutet gott allting gott.
- Förra året var häftigt med den enorma färgprakten. Här försökte vi skildra manligheten med en påfågelsattityd, det var mycket manligt ego och militarism.
Favoriten genom tiderna är trots allt en annan, nämligen en gycklardräkt sydd till narren i Trettondagsafton.
- Shakespeare hade gjort en så förutsägbar och tråkig karaktär. Jag beslutade mig för att göra något åt saken och så kom jag på att vi skulle sy in två stycken i samma kostym för att få en siamesisk tvilling som narr. Skådespelarna som skulle spela narren var tvungna att binda ihop sina ben. Det var jobbigt men de blev väldigt goda vänner och umgås fortfarande, berättar han och småskrattar.
Thomas Segerström hittar en dräkt från en annan speciell uppsättning, nämligen En midsommarnattsdröm som spelades för fem år sedan. Han håller fram den genomskinliga dräkten som glittrar av pärlbroderier, likt dagg och spindelväv. Skrädderiet var i sig komplicerat, men när sagostämningen skulle lyftas fram ytterligare i rollfigurerna med indragen belysning i dräkterna ledde det till rejält krångel.
- De skulle likna skogsväsen och synas i natten. Men det blev ett rent helvete. På första föreställningen snubblade en av skådespelarna och bröt foten. Det var troligen delvis orsakat av dräkten. Det var en hemsk premiär, men en lyckad föreställning och det blev ju publikrekord under sommaren.

Dräkterna har alltid spelat stor roll i Roma. På den ofta enkla scenen i ruinen har de fungerat som en del av scenografin. Samtidigt växer karaktärerna med dräkterna.
- När de kommer på i repetitionerna ett par veckor innan premiären ger de substans och det händer mycket både på det inre och yttre planet, förklarar Thomas Segerström.
Några speciella kostymer kommer att sparas, men de allra flesta kommer att vara till salu. Det är med delade känslor som Thomas Segerström tänker på den saken.
- Teater är nuets konstart. Det är mycket minnen i dräkterna, men teater är samtidigt något förgängligt. Det är ju synd att kostymerna hänger här och inte används. Men det är klart att det känns, säger Thomas Segerström.
Romateatern är självfinansierande till 90 procent och det är av ekonomiska skäl som kläderna säljs.
- Vi står själva för kostnader för lokaler, publikläktare och till och med baja-major och har inte råd att ha kvar ett så stort dräktförråd. Om vi vill hålla kvar biljettpriserna på en rimlig nivå måste vi se över vår ekonomi, säger Romateaterns producent Christina Vaino.
Utförsäljningen hänger inte ihop med årets föreställning av Norén. Produktionskostnaden i år är beräknad till fyra miljoner och Hamlet har varit billigare än många av Romateaterns tidigare uppsättningar.
- Han arbetar med minimalistisk scenografi och bara sju skådespelare. Produktionen är billigare än många tidigare, säger Christina Vaino.
Flera av dräkterna har välkända kostymskapare gjort, Ann-Britt Sörlund och Sahra Mårskog är några av namnen. Affektionsvärdet och kvalitén på dräkterna är högt, men det är svårt att värdera dem, enligt Christina Vaino. Än så länge har hon inte någon uppfattning om vad försäljningen kommer att ge.
Till dräkterna som undantas från försäljningen hör en del som tillhört Macbeth. Thomas Segerström har i år satt upp föreställningen på Thesbiteatret i Tennsberg i Norge, en teater som jobbar med Shakespeareföreställningar efter liknande koncept.
- Det har gått jätte bra. Det är roligt att spela där, säger Thomas Segerström.
Några av övriga dräkter som hålls undan kommer att visas vid Romateaterns biljettkassa.
- Vi sparar bland annat dräkterna från En midsommarnattsdröm. De är så speciella och sagolika, säger Christina Vaino.