Tekla arbetar för ett narkotikafritt Gotland

Hon är värd sin vikt i guld, Tekla. Med ett beräknat värde på 300000 kronor är det ingen hund man lämnar utanför ICA-butiken medan man går in och handlar.
Det konstaterar Alex Siggelin, Teklas förare och livskamrat sedan ett par månader tillbaka. Normalt sett befinner de sig i Klintehamn, där de bor och arbetar på Hassela Gotland sex veckor i stöten, följt av två veckors ledighet.
Tekla ägs nämligen av Hassela, som köpt henne från Gömmets hundskola utanför Göteborg. Hennes "fasta jobb" är att söka spår efter narkotika på Hassela Gotland, främst när dess ungdomar kommer tillbaka efter ledighet. Utöver det "frilansar" hon för föreningen Motgifts och Gotlands campingvärdars räkning. Som nu, på Kneippbyn.
Tekla kan nosa reda på alla narkotikaklassade preparat och vissa dopingmedel. Det gör hon med automatik medan hon går kopplad med Alex i andra änden.
Hasch kan hon spåra på upp till 100 meters avstånd, berättar Alex, så hon har möjlighet att spåra även om hon går kopplad så här och inte är inne vid tälten och springer.
Hälften av arbetsansvaret ligger på Alex, som måste var totalt uppmärksam på Teklas reaktioner och kroppsspråk. Ett uppnosat spår kan vara allt från amfetamin till hundurin, så det gäller att lära sig tolka tecknen och jämföra dem med den aktuella miljön.
<span class=MR>Alltid kopplad</span>
Någon frispårning har hon inte gjort hittills och det finns heller inga sådana planer.
Hittills har de gjort fältarbete vid ett start antal av Destination Gotlands ankomster, vid flyget och på Kneippbyns camping. Några narkotikafynd har det inte resulterat i, men det är heller inte huvudsyftet, menar Alex.
Visst blir vi överlyckliga om hon hittar något, men det är ju främst förebyggande hon ska arbeta, konstaterar Alex medan han följer Tekla med blicken.
Det som skiljer arbetet med Tekla från polisens och tullens metoder är befogenheterna. Varken hon eller hennes förare får göra några tillslag eller gå in i tält eller lokaler utan direkt tillstånd från dess innehavare.
Om Tekla indikerar någonting ute på fältet så gör man som vilken medborgare som helst borde göra, menar Alex. Ringer polisen, alltså. För de boende på Hassela gäller samma sak, om de inte går med på att låta personalen kontrollera deras kläder och tillhörigheter.
Förhoppningen är att vetskapen om att Tekla finns och kan dyka upp vart som helst, när som helst, ska avskräcka från att använda eller sälja narkotika på Gotland.
<span class=MR>Välkomna frågor</span>
En jättebra idé! tycker Enköpingsbon Tuija Rönnbäck, som precis fått besök av Tekla vid sin husvagn på Kneippbyn.
Så följer några av de vanliga frågor som Alex och Tekla brukar stöta på när de är ute på fältet:
"Är det polisens eller tullens hund?"
"Har man stora problem med droger på Gotland?"
"Har ni hittat något?"
¿Vad heter hunden?"
Alex svarar på deras frågor och berättar bland annat att vem som helst får äga en hund med sådana specialkunskaper, men att de inte har samma befogenheter som polis och tull.
Liknande funderingar har familjen Gillström-Fredriksson, som bor i en husvagn strax intill. Lena Gillström berättar att hon lade märke till den affisch som sitter uppsatt vid Kneippbyns reception och informerar om Tekla och hennes arbete.
Man tänker ju både och och funderar om Gotland har stora problem eller om det är i förebyggande syfte. Det är jättebra att hon finns det rör sig ju ganska mycket folk på ön.
Lenas tvåårige son Ludwig hälsar försiktigt på Tekla, som tackar för uppmärksamheten genom att ge honom en blöt puss i ansiktet.
Folk får mer än gärna komma fram och hälsa på Tekla och ställa frågor, säger Alex. Det är ju det som är syftet, att öppna mot allmänheten. Vi har nått ut till massor av människor tack vare henne. Hon är väldigt social.
Däremot kan man ha i åtanke att Tekla inte trots, utan tack vare sin elva månader långa utbildning kan få för sig att hoppa upp mot ansiktet på folk. Hon är nämligen tränad att "söka av" en människa från topp till tå.
I går nöjde hon sig dock med att hälsa på folk på marknivå, i sitt arbete med att hjälpa till att knyta kontakter, informera och avskräcka.
Kneippbyns Ewa Werkelin, som följt med på rundan, menar att satsningen på Tekla känns helt rätt.
Vill man ha en narkotikafri zon så räcker det inte med vanliga metoder, det måste till nya grepp. Jag inbillar mig att sådana här nyheter sprider sig ganska snabbt i de aktuella kretsarna, att man inser att det blir ganska obekvämt att bruka eller sälja narkotika på Gotland.