Terese Werkelin, Visby, sadlade om till polis efter att ha verkat inom servicebranschen under hela sitt yrkesliv.
I måndags klev 26-åriga Terese Werkelin in på stationen i Visby, som en av öns totalt fyra nya polisaspiranter. För henne har yrket inte funnits där som någon barndomsdröm, det är först på senare år som tankarna om att bli polis har dykt upp.
– Däremot att jobba utomlands, lite "rädda världen", har väl varit mer min framtidsdröm, berättar Terese.
Något som hon fortfarande vill – och inte behöver ge upp.
– Jag inser ju förstås att det inte är så lätt, haha. Man måste börja någonstans och då kan jag börja här hemma.
Valet att söka till polisutbildningen var vad många skulle kalla för en helomvändning, och hon berättar att reaktionerna till en början var stora.
– Det är ett riskfyllt arbete; bara det senaste året har vi förlorat tre kollegor – alltså svenska poliser som dött i tjänsten. Samtidigt är det ett jobb som någon måste göra men få är beredda att kliva in i. Istället för att ifrågasätta mitt yrkesval känner jag bara: var glad att jag vill bli polis.
Hela Terese tidigare yrkesliv har utspelat sig i servicebranschen, senast på Clarion i Visby.
– Jag har jobbat länge med att på olika sätt hjälpa folk – för att de betalat för det. Som polis får jag göra samma sak egentligen, men för att folk behöver det.
Terese berättar att hon som 20-åring sökt till utbildningen men inte kommit in.
– Det var nog bra, så här i backspegeln. Jag var antagligen inte redo då, på samma sätt.
De senaste åren har Terese utvecklats på det personliga planet, och fått mer av den livserfarenhet som hon tror är mycket viktig i polisyrket.
– Det har hänt många saker i mitt liv bara de senaste åren. Saker man upplevt och som varit ganska jobbiga men som har stärkt en. Och jag har betydligt mer skinn på näsan i dag, än när jag var 20 år.
Och två år på polishögskolan är ingen lek. Terese berättar att det är många som får problem någon gång under utbildningen – som är uppbyggd av många delmoment som måste klaras för att man ska få fortsätta.
Terese Werkelin under tiden vid Polisprogrammet i Växjö, en tvåårig högskoleutbildning.
Inte sällan innebär varje sådant misslyckande att studenten blir spärrad i uppemot sex månader. Något som Terese tycker är olyckligt.
– Då står man där och vet inte vad man ska göra – i ett halvår. Till en början är men nervös över att inte klara av intagningskraven. Men väl i skolan så börjar nästa utmaning, då är varje delmoment och varje termin en ny milstolpe som man hela tiden strävar efter att klara av. Det är alldeles för många som fått pausa studierna på grund av detta.
Det gäller både de fysiska och skriftliga prövningarna; risken att bli avskild är lika stor för såväl skytteprov som ett tredje försök på utredningstentamen.
– Jag är övertygad om att vi skulle få in fler kompetenta till yrket om man tänkte lite annorlunda kring utbildningen. Det krävs lite mer resurser men jag tror att det är dags att börja se mer på individen. Idag kan man få jättebra resultat på allt utom en enda grej, och ändå inte bli godkänd.
Terese Werkelin vill ge främst unga ett nytt perspektiv på polisen. "Man har kanske mött en dålig polis och tror att alla är likadana".
Men Terese ser hur nya synsätt och regler inom polisen börjar ta form. Till exempel i antagningsprocessen, där man numera inte utesluter personer med vissa neuropsykiatriska diagnoser, som adhd.
– Är det något som jag inte förstår mig på så ifrågasätter jag. Att det alltid varit på ett visst sätt, är inte ett svar jag köper. Det finns alltid möjlighet till förändring och förbättring, även inom polismyndigheten, säger hon.