Som gotlänning innebär jobbet att Terese Werkelin får möta folk hon både känner och inte. Målet är att vara schysst och ge alla ett bra bemötande.
På onsdagskvällen går Terese Werkelin på för att jobba sitt allra första pass som polis på Gotland. I fredags byttes silvret på hennes axelklaffar mot guld.
– Vi tog examen i Blå hallen i stadshuset och det var jättehäftigt att vara med om, säger hon och berättar att justitieministern och regionpolischefen närvarade när 130 nyutbildade poliser ska förstärka kåren runt om i landets polisdistrikt.
På gymnasiet gick Terese Werkelin hotell- och turismprogrammet, vilket var naturligt eftersom hennes mamma Eva ägde och drev Kneippbyn vid den tiden.
– Jag gick upp till mamma när jag var tio år tror jag och sa att jag tröttnat på att bara gå omkring på sommarlovet och att hon fick ordna ett jobb till mig, säger Terese Werkelin och berättar hur hon jobbade sig upp från disk och servering till reception, även om hon var väl ung:
– Min målbild har alltid varit att jobba med mamma. Den stora drömmen har nog varit att driva det med henne, men kanske tack vare att hon sålde Kneippbyn så föll tankarna mer naturligt på att söka till polis.
Polisbrickan har hon haft även under praktiken, men under en ceremoni i stadshuset i fredags byttes axelklaffarna på uniformen från silver till guld.
Efter flera år i hotell- och restaurangbranschen, först på Wisby Strand och sedan på Clarion där hon till slut blev receptionschef, sökte Terese Werkelin till polisutbildningen i Växjö. Efter två avslag kunde hon i januari 2020 påbörja studierna på distans.
– Jag tror att jag har gjort över 20 tur- och returresor till Växjö, säger hon och berättar att hon det senaste halvåret har gjort aspiranttjänstgöring hos polisen på Gotland.
För henne handlar mycket i polisyrket om att fortsätta ge service och ett bra bemötande, men på ett helt annat sätt och ofta på större allvar.
– Jag vill ha ett yrke där jag jobbar med människor och ger service, men inte bara med de som har råd att betala för det. På hotell kan en del klaga på att kudden är för liten, men vi möter människor som inte ens har råd att köpa en egen kudde, säger Terese Werkelin.
Terese Werkelin har under ett halvår gjort sin aspiranttjänstgöring hos polisen på Gotland. Hon menar att hon tvingas se sånt som andra slipper göra, till exempel svåra trafikolyckor, men brinner för att kunna göra skillnad för andra.
Aspiranttiden innebar att hon fick vara med om allt från dödsfall till svåra trafikolyckor, men också se vilket enormt jobb varje ärende kräver i avrapportering. Det gav Terese Werkelin stor respekt för kåren.
– Yrket kräver mycket mer av oss än vad jag trodde när jag sökte till polis. En polis kan inte säga nej, för vi är många gånger sista alternativet. Vi har valt ett yrke där vi springer emot det som alla andra flyr bort ifrån.
Att komma tillbaka för praktik, och sedan få fast tjänst på Gotland, var självklart för Terese Werkelin. Hon förklarar att hon vill ha sin familj nära i vardagen, och att hon ser fördelarna med att jobba och verka där hon känner folk och vet hur förutsättningarna är.
– I en stor stad finns det helt andra resurser. Här får vi göra allting själva. Det är vi som spärrar av eller åker med till sjukhuset. Vi har ingen annan som kan rädda oss, säger hon och berättar om det stora stöd hon känt under aspiranttiden från blivande kollegor och chefer på Gotland.
”Jag vill ha ett yrke där jag jobbar med människor och ger service, men inte bara med de som har råd att betala för det”, säger Terese Werkelin.
När Terese Werkelin på onsdagen åker på sin första utryckning som färdig polis är det med skräckblandad förtjusning. Från och med nu är det skarpt läge och det finns inte längre någon instruktör som kan gå emellan. Att det, just nu, är den så kallade "Stockholmsveckan" och många besökare på ön ökar den pressen.
– Det är högsäsong och högt tryck över hela ön. Men det är det vi är rustade för. Det gäller att vara på tå och att förbereda sig, säger hon och berättar att det mentalt handlar om att ställa in sig på allt från värsta- till bästaläget för vad som kommer att möta henne när hon kommer fram.
Terese Werkelin förklarar att hon drivs av en vilja att få göra skillnad, på ett annat sätt än för betalande gäster i hennes tidigare jobb. Hon vill dessutom visa att yngre tjejer behövs i yrket.
– De som känner mig tycker att det här är roligt och rätt självklart. Jag tror att de har fått ett ansikte på polisen. Det blir en annan grej och mer accepterande att den där tjejen som de umgås med faktiskt är polis och att det finns en person bakom uniformen.
Träning, helst varje dag på gymmet eller i padelhallen, fyller fritiden för Terese Werkelin. På onsdagen börjar hon jobba som polis på Gotland.
Terese Werkelin uppmanar den som gått i fundering över att bli polis att göra testet.
– Man kan söka hela året, den yngsta i min klass var 23 och den äldsta 52 år. Det är aldrig försent.
Att följa sina drömmar menar hon är viktigt.
– I min drömvärld hade vi inte behövts och det hade varit lugn och ro i samhället. Men det sker saker varje dag där vi behöver hjälpa till och ställa allt till rätta. Och om det nu ska ske, kan det ske på mitt pass. Jag vill vara med och kunna göra skillnad. Jag har ingen stor dröm inom kåren i dag, så just nu vill jag bli Gotlands trevligaste polis och ge ett schysst bemötande.