Under ett par veckors tid hade Thomas Johansson besökt ett område på norra Gotland för att studera en dovhjort som uppehöll sig på en åker. Thomas brukar vara ute i naturen och fotografera och besökte platsen ett par gånger om dagen. Men så en dag upptäckte han att hjorten stod ovanligt still.
– Sakta men säker gick jag närmare och fotograferade efter hand. När dovhjorten fick se mig fick den spatt och då såg jag att den satt fast. Den studsade upp och ner och jag tänkte att den stackaren kommer ju att bryta nacken, berättar han.
Thomas fick lite panik och den första tanken var; ”hur ska jag få loss den så att den inte dör”. Efter en stund var dovhjorten helt utmattad och hamnade på ryggen med klövarna i vädret. Thomas vände snabbt hemåt och ringde några vänner för att be om assistans.
– Jag kontaktade några kompisar, men det var tidigt på morgonen så det var inte någon som var jättevillig att ge sig i väg. Så jag tog beslutet att jag måste fixa det här själv, säger Thomas.
Han återvände till platsen med en avbitartång och monterade en mobilkamera riktad mot den fastsurrade dovhjorten.
– Jag tänkte att det är lika bra att filma det hela ifall det skulle hända något – för då skulle det ju finnas på film.
Första tanken var att få loss det stora djuret så snabbt som möjligt. Men det var så mycket taggtråd virat runt hjortens båda horn att Thomas ändrade taktik och bestämde sig för att försöka få loss all tråd så att hjorten inte skulle fastna i något annat efteråt.
Vad hade du för puls när du satt där och klippte?
– Den var ganska hög när jag kom dit, men sen infann sig ett lugn. Jag klappade den lite på nosen ibland och pratade med den. Jag vet inte om den kanske kände av att det var något bra på gång.
När Thomas var klar backade han och klappade i händerna för att djuret skulle resa sig. Men hjorten låg kvar – alldeles paralyserad.
– Då tänkte jag att den kanske var skadad ändå. Men sen gick jag fram igen och lyfte lite på ena hornet och då stack den åt ena hållet och jag stack åt det andra hållet.
Så här i efter hand känner sig Thomas sig lite stolt över att räddningsinsatsen lyckades, även om det kanske var lite ”dumdristigt”.
– Det är kanske inget jag rekommenderar andra att göra – att rädda ett så här pass stort djur ensam. Men med facit i hand gick det ju jättebra.