Vad kan finnas i ett gammalt övergivet hus? Det är bara att fråga fantasin.
En gång i tiden, 2010-2011, arbetade han som reporter och programledare på P4 Gotland. Numera lever han i Stockholm, men med en fru som har rötterna på ön, Maria Marteleur.
– Och i tio år hade vi faktiskt ett hus i Kräklingbo. Det är sålt, men vi är på ön minst en gång varje sommar, säger han.
Detta bör så klart noteras i en lokaltidning, vilket nu alltså är gjort.
Hur som helst: Den 18 oktober ges hans fjärde skräckis ut, ”I mörkrets hjärta”. Det är åtta fristående berättelser som kan få det att isa i blodet hos den som läser.
Ett våldsamt fosterbarn som återvänder till den familj som inte ville ha honom, en pojke som väcker sin mördade pappa till liv med hjälp av AI, ”Sekten i Lau” som handlar om kulter och tillbedjan av tyranner.
– Jag har fått en massa inspiration av verkliga byggnader och natur på Gotland, plötsligt sätter fantasin igång och då är det bara att hänga med, säger han.
Max Landergård debuterade som författare 2016 med titeln ”Blod, svett och dårar”, skriven och inläst direkt för Storytel.
Max Landergren försörjer sig som regissör, manusförfattare och producent av filmer och podcasts, han är prisad på flera filmfestivaler och nyligen avslutade han sin masterutbildning i film och media vid Stockholms konstnärliga högskola.
I alla dessa yrkesgrenar finns en mängd regler att hålla sig till, etik och kontroll av källor.
I skräckförfattandet gäller snarare ”kontroll av källare” för att se vad för bloddrypande som kan tänkas gömma sig där.
– Precis så är skräckgenren för mig. Där får fantasin utlopp. Att skriva är bara lekfullt och det ligger så långt ifrån det liv jag lever.
Författaren Max Landergård har tagit skräcken till Gotland.
Nämligen har han inte hittat döda människor under sängen, inte blivit inkastad i ett gammalt hus i Ala, inte uppslukats av Torsburgen.
För egen del sugs han gärna in i John Ajvide Lindqvists värld. Den lockar och inspirerar. Där behärskar han det fiktiva mörkret.
Annat är det i verkligheten där true crime-berättelse kan lämna obehagliga avtryck i honom i veckor efteråt:
– Där finns så mycket som påminner oss om hur hjälplösa och ställda utan makt vi är som människor, där går inte att värja sig.
Han refererar till en vetenskaplig undersökning han kommit i kontakt med, vilket visar att skräckgenren är störst i västvärlden. I delar av världen där människor lever i verklig utsatthet har den inte lika stort fäste.
– Och det är väl förståeligt.
Mer skräck åt svenskarna, alltså!
– Ja, varför inte, lagom till Halloween.