Fredagen vid Allhelgona är dagen som frivilligorganisationerna inom nykterhetsrörelsen valt för att tåga genom Visby, för att inge hopp och för att minnas de vi förlorat genom alkohol och droger. En ljusmanifestation med musik och tal, en påminnelse om att du inte är ensam. Från Östercentrum går fackeltåget klockan 18 till Vårdklockans kyrka.
De är många, organisationerna som vill hjälpa till. Men de kanske inte är så kända för alla. Ljusmanifestationen är ett sätt att visa upp sig och påminna de som sliter med missbruk eller psykisk ohälsa, gammal som ung, att här finns hjälp att få.
– Folk är så upptagna i dag, så det är svårt att nå ut, och svårt att få fler att vilja engagera sig. Därför är det kanske inte så många som känner till oss. Men vi finns här om man vill ändra sitt liv, säger Sören Fredin, Länkarna i Visby.
Solveig Magnusson företräder både MHF (Motorförarnas helnykterhetsförbund) och IOGT-NTO. Hon är en av flera organisationsföreträdare som kommit till Länkarnas samlingslokal en kväll för att planera fredagens ljusmanifestation. Här finns även företrädare för Trygga Barnen, Region Gotland och Vårdklockans kyrka.
Solveig menar att det görs många bra insatser på Gotland för att sprida kunskap om bruk, missbruk, riskbruk och beroende, även om det ibland saknas en helhet. Men fackeltåget samlar många.
– Gotland har flera år utmärkt sig genom höga siffror av alkoholrelaterade dödsfall, hög förskrivning av antidepressiva mediciner, och vi ligger högt även när det gäller suicid, säger hon.
Att vi är en landsbygdskommun menar hon kan spela in.
– Många dricker och blir av med körkortet. Sedan står de utan möjlighet att ta sig någonstans. Det är ont om kommunikationer här och det kan bli väldigt kännbart. En del jag pratar med är suicidbenägna bland annat på grund av det här, men det är inte bara bilister jag pratar med, säger hon.
I bilen har hon alltid med sig en hög med filtar, varmt kaffe och bullar. Sedan åker hon runt Gotland för att träffa gamla som unga som behöver prata. De sitter utomhus och ventilerar.
Litenheten gör att hjälpen är nära, men det är även skammen vilket kan försvåra att söka hjälp, och försvåra att bryta mönster.
– Om man trillat dit kan det vara svårt att bryta, och svårt att byta umgänge, säger Sören Fredin.