Tillbaka på ön

Josefin Bergqvist är hemma igen. Senast GT träffade henne var i maj 1987. Då var hon tre år och glad över att hon fick hjälp med teckenspråket på dagis, hennes första sätt att prata på riktigt med sina vänner. Nu är hon 26 år och har efter många år på fastlandet hittat rätt – i Hemse.– Nu har jag bestämt vad jag vill jobba med. Jag vill bli fotograf, säger hon.

Josefin Bergqvist, till höger, går fotolinjen på Folkhögskolan i Hemse. Hon föddes på Gotland men familjen flyttade till fastlandet för att Josefin skulle få gå i dövskola. Nu är hon tillbaka igen, här tillsammans med tolken Nina Isaksson.

Josefin Bergqvist, till höger, går fotolinjen på Folkhögskolan i Hemse. Hon föddes på Gotland men familjen flyttade till fastlandet för att Josefin skulle få gå i dövskola. Nu är hon tillbaka igen, här tillsammans med tolken Nina Isaksson.

Foto: Yvonne Winarve

Gotland2010-02-18 04:00
Josefin Bergqvist föddes 1984 i Endre och gick på förskola tillsammans med barndomsvännen, Sofi Jakobsson som också är döv.
Reportaget handlade egentligen om Sanna Larsson som hade en praktikplats på daghemmet Snobben i Vibble.

Skola med hörande
Sanna är också döv och det var hon som lärde de båda flickorna teckenspråket.
- Vi älskade Sanna och gör så fortfarande, säger Josefin. Vi följer varandras liv. Det är fantastiskt. Men man måste vara särskilt rädd om vännerna när man är döv. Det är inte så lätt att få nya.
Hon går nu på fotolinjen på Folkhögskolan i Hemse och där har hon kommit in i gruppen tillsammans med hörande elever.
- Vi pratar med tecken och med kroppen. Några av mina kompisar kan lite teckenspråk och vi förstår varandra bra.

Hela familjen
För att Josefin skulle kunna gå i dövskola flyttade hela familjen till Vänersborg och det gjorde Sofis familj också.
Flickorna hamnade på samma förskola och samma grundskola. Vänerskolan är en teckenspråkig skola vilket betyder att personalen kan teckenspråk.
Gymnasiet gick Josefin i Örebro, samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på ekonomi.
- På gymnasiet fanns både teckenspråkiga lärare och lärare som inte kunde teckenspråket. Vi fick tolkar under lektionerna och det fungerade bra.

Jobb som elevassistent
Under tiden som Josefin gick på gymnasiet flyttade hennes syster till Stockholm och föräldrarna flyttade hem till Gotland och bosatte sig i Slite.
- Efter gymnasiet läste jag assistentutbildning med inriktning special pedagogik i Uppsala. Sen fick jag jobb på dövskolan, Manillaskolan, i Stockholm som elevassistent och jobbade där i två och ett halvt år.

Helt rätt att välja ön
Josefin trivdes bra med jobbet men har alltid varit intresserad av foto.
- Jag kom in på flera skolor men det kändes helt rätt att välja Gotland. Jag har ju familjen, mamma och mormor, här, säger hon. Men när jag väl skulle börja var det nervöst. Jag hade aldrig gått i en så stor klass tillsammans med hörande.
Men redan efter första dagen kände Josefin att hon kommit rätt.
- Det är en härlig stämning här på skolan och alla bidrar till att jag skall trivas. Jag har aldrig känt mig utanför på något vis.

Praktik på tidning
I utbildningen ingår en tid av praktik.
- Jag ska göra praktiken med en fotograf på Aftonbladet men det är inte säkert att jag vill bli pressfotograf. Jag är mer intresserad av konstnärliga bilder, modebilder och porträtt.
Och hur gick det då för Sanna Larsson och Sofi Jakobsson?
Sanna bor nu i Norrköping och har två barn, 12 och 18 år. Hon har vidareutbildat sig i olika omgångar och jobbar på Mogård i Finspång med döva och dövblinda.
- Jag besöker mina föräldrar och syskon på Gotland flera gånger om året. Jag har det bra med mitt jobb och min familj, hälsar hon i ett mejl.

Följdes åt
Sofi och Josefin följdes åt genom hela skoltiden, men Sofi gick estetisk linje på gymnasium för hörande i Örebro och bodde på elevhem där.
Hon jobbar nu på it-hörnan i Vänersborg och är, liksom Josefin intresserad av foto.
- Josefin och jag är som systrar, skriver Sofi i ett mejl. Vi har följts åt genom livet och det kommer alltid att vara så.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om