"Tillgången på narkotika är fortsatt god på Gotland"

Polismyndigheten på Gotland har samma uppdrag som landets övriga diton.
Polisstyrkan är dock dimensionerad efter befolkning och samhälle, medan narkotikahandeln relativt sett är förhållandevis omfattande.
Vi ligger på en fortsatt hög nivå i relation till befolkning och samhälle, konstaterar Fredrik Persson.
En anledning, menar han, är att Gotland är en turist-ö med större omsättning på människor och varor.
En narkotikadistributör är som vilken annan företagare som helst i den bemärkelsen att de bullar upp inför sommaren, då de vet att de kan göra större affärer.
En annan anledning kan vara att gotlänningar dricker relativt mycket alkohol, jämfört med övriga svenskar. Alkohol leder många gånger till tyngre berusningsmedel.
Ingen extrapersonal
Under somrarna 2001 och 2002 hade Gotlandspolisen hjälp från Stockholm, men i fjol erbjöds inte samma möjligheter.
Några pengar att "hyra in" välbehövd extrapersonal fanns inte och därför har verksamheten fått hårdprioriteras.
Mindre tid läggs nu på narkotikabrott av "ringa" karaktär. Dopning prioriteras exempelvis lägre, vilket visar sig i statistiken. Beslagen är få, liksom antalet konstaterade dopningsbrott, 5 under 2003.
Man måste våga välja och sedan ta konsekvenserna av det. Det är inte försvarbart att lägga ner en massa spaningsarbete när det bara leder till böter, säger Persson.
I stället läggs fokus på narkotikarelaterad ungdomsbrottslighet och förebyggande arbete bland ungdomar.
Polisen har också, i kombination med att man allt bättre kunnat ringa in narkotikans flöde, riktat in sig högre upp i leden.
Där finns större mängder, bredare verksamhet och ibland även ingångar till stora kontaktnät.
Persson är försiktig i sina uttalanden om exakt hur polisen arbetar och vad man vet om hur narkotikan är organiserad.
Jag vill inte säga att vi har skapat oss en fullständig bild av hur det fungerar, men innan arbetade vi mer inriktat på uppsökande verksamhet, visitation och provtagning. Nu försöker vi jobba i ledet ovanför, vilket är mer tids- och arbetskrävande.
Polisiär spaning
Persson har följt den nyligen avslutade rekordstora narkotikarättegången med stort intresse. Den var ett direkt resultat av två månaders hårt polisiärt spanings- och utredningsarbete och omfattade bland annat det första metaamfetamin-beslaget på ön.
Under rättegången konstaterade dock vittne efter vittne att de inte längre mindes, eller att polisen hade förvanskat deras tidigare uttalanden.
Självklart är det frustrerande. Det är många inblandade som lagt ner otroligt mycket tid på det här. Samtidigt måste man acceptera att muntlighetsprincipen gäller vittnesmål måste lämnas muntligt i rättendet handlar ju om rättssäkerheten.
Drograttfyllor
För honom blir domarna ett bra mätinstrument för de allt mer riktade insatserna och vad de kan resultera i.
Narkotikahärvan står för betydande delar av ökningen i beslagsstatistiken för 2003.
Drograttfyllorna har också ökat, från 21 stycken år 2002 till 34. Enligt Persson beror det på att poliserna har blivit bättre på att upptäcka narkotikapåverkan, främst i samband med rutinkontroller.
Beslagen av cannabisharts, cannabisplantor och växtdelar blir också fler.
Känslan är att framställning är vanligt förekommande, både i naturen och hemma. Det är nog vanligare än statistiken visar.
Oroväckande tendenser
Heroin har fortfarande inte upptäckts och kokain är sällsynt, vilket gläder Persson.
Han ser dock oroväckande tendenser, att både de öppna och de mer stängda delarna av samhället blir allt hårdare.
Det är inte samma idyll på Gotland idag, jämfört med för fem år sedan.
Ett helt narkotikafritt Gotland får vi nog aldrig se, tror Persson, men han tycker att det är ett mycket bra mål att arbeta för.
Är det någonstans det kan fungera så är det på Gotlandmed rätt utbildning, insatser, medvetenhet, den nya socialjouren, en missbrukarvård värd namnet och den stora sociala kontroll som finns i samhället här på ön.