Tillvaron förändras för Gotlands småbönder

Kommissionens förslag om förändring av inkomststödet innebär bland annat att:
Storleken på bidraget inte längre styrs av den aktuella gårdsproduktionen, utan bygger på tidigare utbetalda bidragsnivåer, vilket kan innebära att gårdar utan produktion ändå får stöd. Det innebär också att bidraget kan komma att omfördelas inom EU-länderna, från intensivt spannmåls- och köttproducerande länder, till fattiga och bergiga områden.
En femtedel av stödet under de kommande sju åren görs om till andra typer av bidrag, för miljön, landsbygdsutvecklingen, djurskyddet och livsmedelskvalitén.
Ökade krav införs på miljö- och djurskyddskrav för att få det ekonomiska stödet, något som försvåras av att medlemsländerna inte har samma regler inom området, men också innebär ett rejält krafttag mot misskötsel av djur.
Gårdar med mindre än 45000 kronor per år och max två årsanställda får behålla sitt stöd. I Sverige berörs runt hälften av bönderna.
Lars Gustavsson på Skradarve gård i Grötlingbo får runt 100 000 kronor i produktionsstöd och lika mycket i miljöstöd. Miljöbidraget innebär drygt tio procent av omsättningen och nästan hälften av årsresultatet.
Fast egentligen är det fel att säga stöd. Det är ersättning för lägre priser, säger Lars. Jag har genomfört många av miljösatsningarna. Om vi blir blåsta på miljöpengarna för att de ska satsas i andra länder, då känns det inte riktigt rätt.
<span class=MR>50 mjölkkor vid Skradarve</span>
Fem generationer i rad har brukat Skradarve gård i dag har Lars runt 50 mjölkkor, uppfödning av ungnöt och 90 hektar med vall, spannmål och sockerbetor. Han har varit "egen" sedan 1985, så när det var dags för Sverige att gå med i EU var han en av många bönder som funderade över vad det skulle innebära.
I slutet av 80-talet och början av 90-talet hade Sverige en väldigt svängig jordbrukspolitik. Man hade precis genomfört avregleringen, så kom vi med i EU:s totalreglering med stödformer. Det kändes bra att "köra sitt eget race" innan, samtidigt var man helt utelämnad till marknaden. Det var blandade känslor att gå med i EU.
Det nya halvtidsförslaget kritiseras för att komma vid fel tidpunkt och många menar att en senare totalreform vore bättre. Långsiktighet är ett måste, menar Lars.
En kviga mjölkar inte fullt förrän vid två års ålder, så behöver hon producera minst tre kalvar för att betala sin första tid. Det krävs långsiktighet i jordbruket och politiken. På så sätt är det bra med EU det är ett trögt system med långsamma svängningar.
Men nu har svängningarna tilltagit.

<span class=MR>Liten besparing för EU</span>
Kommissionens förslag innebär en besparing på drygt 180 miljoner kronor, vilket är en liten del av EU:s totala budget för jordbrukspolitiken, runt 400 miljarder kronor. För Sveriges del innebär det att direktstödet minskas med en femtedel en miljard kronor på sex, sju år. Den föreslagna förändringen förväntas resultera i fler, mer omfattande, när EU:s budget ska omförhandlas 2006.
I måndags fick EU:s jordbruksministrar möjlighet att ge sin syn på kommissionens reformförslag.
En rad länder dömde ut reformen. Högst protesterade Frankrike och Spanien, som är två av de länder som tjänar mest på det nuvarande jordbruksstödet, men även Italien, Grekland och Portugal sade nej. Frankrikes jordbruksminister menade att effekterna inte är tillräckligt analyserade för att man ska kunna kosta på sig "att sätta miljontals bönders framtid på spel".
Tyskland, Nederländerna och Storbritannien var däremot mer eller mindre positiva, då de oroar sig för ökade kostnader när Östeuropas fattigare bönder kommer med i EU. De tre länderna betalar mer till EU än de får tillbaka liksom Sverige.
Jordbruksminister Margareta Winberg har hållit sig ganska neutral i frågan och ser både för- och nackdelar. Å ena sidan är hon orolig för att Sverige kan mista delar av EU-stödet, med utarmade gårdar som resultat. Å andra sidan ser hon en möjlighet till lägre matpriser och menar att förslaget är i rätt riktning, om än en mer långsiktig totalreform vore bättre.
LRF:s förbundsordförande Caroline Trapp har däremot riktat svidande kritik mot förslaget. Bland annat oroar hon sig över vad som ska hända med miljöanpassning och djurskydd, där Sverige är världsledande, om delar av pengarna hamnar i andra länder.
Om produktionsbidraget minskar får jag böja till och bli den bonde jag egentligen inte vill bli jaga bidrag, säger Gustavsson. Vi ska ju ha en mer landskapsvårdande roll och det är business som gäller, då får det bli djur och bete men det hade känts bättre att få bidrag för det man producerar. Jag får se vad som händer och ta ställning till det då.