Timotei har följt henne genom hela livet
Det här är flickan som kom in i alla badrum på 1970-talet.Anneli Tervaniemi - visbytjejen som blev världsmodell.Och allt började med Timotei-shampo.
Foto:
I mitt tonårsliv var den förstås central.
Det var då jag började titta efter tjejer, då jag i någon mån började bry mig om hur jag själv såg ut, då jag började kamma mittbena och tvätta håret.
Varje dag. Före skolan, efter träningen. Timotei. Så milt att du kan tvätta håret så ofta du vill.
Jag minns doften än. Omöjlig att förklara i ord, förstås. "Med en frisk doft av sommaräng" stod det i annonserna.
Kanske var det så. Jag vet bara det, att kände jag doften igen skulle jag knappast tveka om vilken sorts shampo det var.
Jag nämnde Timotei i en spalt för en tid sedan, vilket fick en arbetskamrat att minnas:
- Hon som gjorde reklamen, var inte hon från Gotland?
Hade inte en aning, bodde i Småland då och hade bara varit här en gång och cyklat.
Men det journalistiska detektivarbetet tog vid och till slut hittade jag henne. Hemma i Paris. Det är där hon bott sedan de där åren som var så skonsamma mot såväl hår som hårbotten.
Stenmarksmössa. Kvällstoppen. Bakad potatis. Batiktröjor. Dinga Linga Lena. Minicykel. Jofa-hjälm.
Rue de Champes i 16:e distriktet i Paris, vid Trocadero, ett baskerkast från Eiffeltornet. Det är där hon bor, i en lägenhet på tredje våningen.
Anneli Tervaniemi från Gotland. Timotei-tjejen.
- Jag ser inte Eiffeltornet från lägenheten, berättar hon, men går jag ut på gatan ser jag det...det tar kanske tio minuter att gå dit.
Hur bor du, en stor flott våning, förstås?
- Nej, nej, inte särskilt stort, det går inte att få tag på. Och dessutom är det så dyrt här, oj, vad dyrt det är!
Alla minnen kvar
Vi talas vid en söndagseftermiddag i november. Från början hade vi bestämt intervjutid till fredagskvällen, men när jag ringde ringde ringde var det aldrig mer än telefonsvarare.
Men på söndagen svarar hon till slut. Ivrig, uppriktigt urskuldande:
- Åh, Magnus, jag är ledsen, men vet du vad, det blev strejk i metron i fredags som vanligt så jag kom inte hem från jobbet förrän sent och jag hade inte ditt nummer och...
...det är lugnt, inga problem. Vi pratar ju nu! Hem från jobbet, säger du, är du ännu fotomodell?
- Nej, haha, jag lade av som för länge sedan, när jag var 27, 28 år, men jag har fortsatt i branschen och arbetar som stylist sen 15 år drygt. Mycket postorderkataloger och sånt. Nu är det fullt upp, alla ska ha klart sitt till jul.
Vad gör du som stylist?
- Fixar till modellerna, det ska vara olika tillbehör på bilderna...skor, strumpor, glasögon, se till att det matchar en viss klänning eller blus eller vad det kan vara.
Anneli Tervaniemi - som alltid kallats Anna på Gotland - växte upp på ön men gav sig av redan som 18-åring.
Hon upptäcktes av en slump på gatan av en fotograf och fick så småningom uppdraget att bli fotomodell då Timoteis hårvårdsprodukter skulle lanseras.
Hennes första jobb.
Vad minns du av Timotei-tiden?
- Allt. Det har ju levt kvar hela tiden...jag kom till Paris -76 och höll på med Timotei åtta, nio år efter det. Jag gjorde ju allt, hela Europa...jo, Timotei har följt med mig sedan dess.
Blev du ofta igenkänd?
- Jo, det blev man ju...och jag förstod nog inte att det var så stort, inte som jag gjort i efterhand.
Dialekten i behåll
Du var en vanlig gotlandstjej när det här startade, vad sa kompisarna när du plötsligt var överallt?
- Haha, nobody could care less...ingenting, faktiskt. Det var ju goda vänner så vem bryr sig?
Jag har sett filmerna på youtube, de finns där?
- Men är du säker på att det är jag, då? Det blev ju andra modeller sen, olika modeller på olika håll i världen.
Timotei var starten på ett segertåg inom yrket. Anneli hamnade på Karin Mossbergs agentur i Paris för framför allt svenska modeller.
Och sen bredde hela världen ut sig.
Hon gjorde många jobb som baddräktsmodell, vilket innebar alla tänkbara semesterparadis och öde öar med slösande sol.
Fortfarande reser hon mycket. Är ofta, säger hon, i till exempel New York och Miami för katalogjobb.
Men när allt började, Anneli, när du reste till Paris som 19-åring, hur var det? Minns du?
- Det var super! Jag menar, att komma från Gotland och sen ett år i Stockholm och sen i väg till Paris...kunde det vara bättre?
Du blev kvar, var det meningen?
- Jag skulle vara där i tre, fyra månader, men så blev det inte...det rullade bara på. Dels Timotei-lanseringen och dels en del annat. Vi var sex svenska tjejer som åkte ner och vi hade ju varandra. Vi var ute mycket...vi var ju så unga, allt var nytt...det var super, verkligen! Sen blev jag kvar.
När jag kontaktar Annelis bekanta här på ön får jag höra om det glamourösa livet där, klubbarna, om stora häftiga fester med människor med ännu häftigare kläder.
Spånplattor. V-jeans. Päronbugg. Manchesterdynor. Akryl. Smurfar. Plankstek. Näbbstövlar.
Anneli har dialekten i behåll. Säger "niu" och "diu" och "di" och "si". Men den franska accenten är också tydlig.
När hon nämner stadsdelar och franska agenturer har jag inte en chans att hänga med, jag som läst franska i två teminer och mest minns volez vous coucher avec moi?, en fras jag kände inte riktigt passade i det här samtalet.
Svensk och fransk
Anneli lever ensam med dottern Raquel, 18. Hon läser medicin och gick långt från sina föräldrars stråk. Pappa Fabio, som Anneli levde med i många år, är också inom modebranschen.
Jag frågar vad som tilltalar henne med den franska livsstilen och hon säger "allt":
- Fransmännen är rätt svåra, men när man väl kommit in är det helt okej...den är en skön livsstil här, lite mer öppet än i Sverige, i alla fall på den tiden. Men det har väl ändrat sig. Det är lite mer socialt här, kanske.
Vad har du med dig av det svenska?
- Den gotländske dialekten, det är inte alla som har efter 30 år, va? Nej, jag vet inte...jag är väl nånstans mitt emellan. Jag är svensk här, men när jag är i Sverige är jag inte så svensk längre, då är jag lite annorlunda. Jag reser rätt mycket och...jag är nog alltid densamma inom mig, tror jag.
Vilken kontakt har du med Gotland i dag?
- Jag har ju mamma där, vi pratar varje vecka, och en syster i Bäl. Jag åker hem varje år, minst en gång, ofta två. Och jag har ju kompisar kvar...när jag är hemma är det som det alltid varit, det är ingen skillnad.
Grodlår eller lambskalle, vad föredrar du?
- Grodlår, så klart, det är gott! Jag äter gärna saffranspannkake men lambskallen kan jag vara utan, haha.
Jag noterar att Anneli säger just "hemma". Och hon passar på att fråga om det hänt nåt särskilt på ön, vilka som jobbar på tidningen nu, nån hon minns? Hon frågar om vädret, jag säger att det blåser och regnar från sidan och hon säger...
- ...nej, gör det! Här är det superfint med solsken...en fin höstdag men ganska kallt, säkert inte mer än 13 grader.
Vad gör du en ledig fredagskväll i Paris?
- Går ut och äter middag, kanske...eller äter hemma med kompisar. Man springer ju inte på disco längre, det var en annan tid, det...jag är ju 51 nu, 51! Gud vad gammalt!
Bara för bilden
När du tänker på "en annan tid", som du sa. När du var 14-15 år, vad tänker du då?
- Att jag fick chansen att göra såna här grejer...det var nog inget jag tänkt på att vilja göra, jag vet inte om jag rest så mycket om jag inte blivit modell.
Du har kvar ditt långa hår?
- Ja. Fast lite kortare, kanske. Men Raquel, min dotter, ser ut som jag gjorde.
Jag var mitt i tonåren när du var Timotei-ansikte...jag tyckte du var skitsnygg!
- Säger du!? Det där har jag aldrig förstått, det hade man ingen aning om. I alla fall inget man brydde sig om. Jag vet inte om jag såg ut så där egentligen, det var ju hippietider då, inte sprang jag runt med vit klänning på en sommaräng, haha. Det var bara för bilden.
Starlet. Tiffany. Tågluffa. Knytbatik. Braskamin. Gillestuga. Chartersemester. Gul & Blå. Kojak.
Det är söndag eftermiddag, Anneli - eller Anna - måste rusa ut i Paristrafiken, gympan väntar.
Och snart bär det av till Miami igen för casting och styling av nya modeller.
Livet pågår med full kraft och metron rullar åtminstone ibland.
Men Timotei-shampot, så milt att man kunde tvätta håret så ofta man ville, är det inte längre många som använder.
Så jobbar vi med nyheter