På det sociala mediet Tiktok delar Tintin Hansson öppenhjärtigt med sig om det hon blivit utsatt för och hennes videos har setts över en miljon gånger. I Tiktok-flödet blandas dramatiska bilder från sjukhussängen, med dansvideos som hon spelat in med sin ringlampa, som syns i förgrunden.
Två års fängelse. Det blev straffet för att den grova misshandel som Tintin Hanssons expojkvän utsatte henne för. Straffet hade kunnat bli längre, tror hon, om hon hade valt att prata i rätten. Det orkade hon inte då.
Det gör hon nu. För sin egen skull, och för alla andra kvinnor som fallit offer för mäns våld.
– Ju fler jag hjälper desto längre bort tar jag mig från honom, säger Tintin.
”En man greps av polisen misstänkt för grov kvinnofridskränkning sent på fredagskvällen.”
Så skrev Helagotland.se i slutet av juni förra året. När mannen häktades några dagar senare hade åklagare Susanne Wihlborg rubricerat händelsen som till försök till dråp, eftersom våldet visat sig vara så grovt. När åtal sedan väcktes yrkade åklagaren på att 25-åringen skulle dömas för grov misshandel.
Bara en dryg månad efter den brutala misshandeln dömdes expojkvännen till fängelse i ett år och nio månader. Efter att han överklagat till hovrätten höjdes straffet till två års fängelse.
Anledningen till att rättegångsprocessen gick så fort var, tror Tintin, för att det inte var första gången polisen kom i kontakt med henne och exet. Han är tidigare dömd för skadegörelse, i hennes förra lägenhet, samt våldsamt motstånd och flera fall av ringa narkotikabrott.
– Vid tre tillfällen har jag trott att jag ska dö, berättar hon.
Men tidigare gånger har hon valt att inte gå vidare med sina anmälningar.
– Jag har ljugit och skyllt skadorna på mig själv.
Något som inte är ovanligt bland kvinnor som utsätts för mäns våld.
År 2021 anmäldes 38 700 fall av misshandel där den utsatta var bekant med gärningspersonen. Mörkertalet är dock stort. Brottsförebyggande rådet, Brå, uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls.
För Tintin började det med psykisk misshandel.
– Man säger att det tar tre månader innan masken faller av. Så var det verkligen för honom, säger hon och fortsätter:
– Det började med småsaker. Han kunde nypa mig, bita mig... Sedan började han slå sönder mina saker, mycket av det som jag fått efter min döda mamma.
När Tintin var tolv år gick hennes mamma bort i cancer.
– Det gjorde så ont i själen att se, så jag sa åt honom att sluta så sönder hennes saker. Det fick jag snabbt ångra, för då började han slå mig istället.
Ofta var exet påverkad av narkotika, eller under avtändning, när han slog henne.
– Alkohol och narkotika har spelat jättestor roll, konstaterar hon.
Tintin blev vräkt från sin förra lägenhet efter att expojkvännen slagit sönder hennes dörr. Hon ville inte att det skulle hända igen, och därför släppte hon in honom den där kvällen i juni förra året.
Det mesta av våldet skedde innanför hemmets fyra väggar, men 25-åringens vrede kunde även ge sig uttryck på offentlig plats, berättar Tintin.
– Jag minns en gång när vi satt på båtbussen på väg till Nynäshamn. Han började dra i mig och skrika att jag var en hora. Bussen var full men ingen gjorde någonting. Jag skrek ”hjälp, det här är inte normalt” i mitt huvud. Men allmänheten ingrep aldrig.
Vad önskar du att de andra passagerna hade gjort?
– Om de ingripit fysiskt hade de kanske utsatt sig själva för risker. Jag önskar att någon ringt polisen, så att de hade kunnat ta mig från situationen.
Istället för att söka stöd hos sina anhöriga var det oftast expojkvännen själv som plåstrade om de skador han orsakat.
– Han var alltid mer ledsen än jag när han gjort mig illa. Jag trodde ingen kunde älska mig som han gjorde. Nu har jag förstått att jag blev manipulerad på en nivå jag inte trodde var möjlig.
Trots insikterna finns det stunder än i dag då hon känner sympati för honom.
– Det går i vågor. Den psykiska ohälsan går inte över på en dag.
”Survivor” står det tatuerat på Tintin Hanssons tumme. Det gjorde hon, överlevde. Nu delar hon med sig av sitt trauma, för att normalisera och stötta andra utsatta. Och för att kunna bygga upp en hög mur som stoppar henne från att släppa in sin förövare i sitt liv igen.
Tintin beskriver sin bakgrund som orolig, både ekonomiskt och familjärt, och under uppväxten bodde hon växelvis hos fosterfamiljer.
Redan innan expojkvännen kom in i Tintins liv för två år sedan levde hon på skyddad adress efter att hon utsatts för brott förut, som hon inte vill gå in på. Hon poängterar dock att hon inte upplevt relationsbrott tidigare.
– Folk tror det. De säger att jag får skylla mig själv, att jag bara väljer ”bad boys”. Men det kan lika gärna vara kontorsnissar som slår på sina fruar.
Tintin hade ingen aning om vad expojkvännen var kapabel till.
– Jag hade bara hört bra saker om honom.
Så kom den där kvällen i juni förra året. Det var hans födelsedag.
Tintin märkte tidigt av att det inte var en bra dag och hon bad honom att gå, vilket han gjorde. Där hade allt kunnat få ett slut.
Men några timmar senare kom han tillbaka, rejält påverkad.
– Han stod nedanför balkongen och skrek. Jag låtsades som ingenting, för jag ville inte vara den som ringde polisen. Han har fått mig vräkt tidigare och jag ville inte bli det igen. Om någon annan ringde polisen behövde han inte kopplas ihop med mig.
Men ingen ringde polisen. Istället släppte en granne in honom i trapphuset. När han började banka på hennes dörr släppte hon till slut in honom.
– Jag förlorade ju min förra lägenhet efter att han slagit sönder dörren till den och jag ville inte bli vräkt igen. Så jag släppte in honom, med hopp om att kunna prata honom till rätta.
Det gick inte. Där och då inleddes den grova misshandeln. Medan Tintin låg ner dunkade han hennes huvud i golvet och utdelade flera slag med knuten näve mot huvudet. Han drog även loss stora hårtussar och bet henne. På vardagsrumsgolvet syns fortfarande märken från hennes framtänder som gick sönder när han slog, sparkade och knäade henne i ansiktet.
Samtidigt som misshandeln pågick lyckades Tintin ringa 112 på mobiltelefonen, som hon gömde innanför tröjan.
Hon minns inte hur det gick till, men till slut sprang hon från lägenheten och gömde sig i ett annat trapphus, med hopp om att exet skulle leta någon annanstans. Kort därefter kunde polisen gripa 25-åringen.
Tintin Hansson känner sig trygg under sin sänghimmel. Det är något hon tagit med sig från barndomen, när hennes mamma fortfarande levde.
Grannar som hade hört Tintins och exets skrik filmade händelseförloppet från balkongen.
– Jag bad om att få ljudet från klippet, så att jag kunde ta mig tillbaka till den där händelsen. Tidigare gånger har jag tagit tillbaka honom så fort blåmärkena bleknat. Jag behövde den där videon för att gå vidare.
Innan rättegången krävde hon att få träffa sin expojkvän, något som tillåts mycket sällan.
– Jag hade några saker jag behövde säga till honom. En bit av mig hoppades att han skulle gråta och visa ånger. Men han visade ingenting.
Det samtalet, och grannarnas ljudupptagning, gav Tintin styrka att delta under rättegångsdagen, där hon i övrigt satt helt tyst.
”Anledningen till det förefaller vara att hon inte vill att NN ska råka illa ut”, står det i domen.
– Vi satt mittemot varandra och jag grät och grät. Han tittade på mig med sin hundblick. Fy fan, jag vill kräkas när jag tänker på den. Till och med i rätten var han manipulativ, han ville att jag skulle tycka synd om honom.
Trots insikterna kunde hon inte hjälpa att bli ledsen när domen föll:
– I början tyckte jag att det var fruktansvärt att han dömdes till två års fängelse, det var så lång tid. Nu förstår jag att han hade fått längre straff om jag hade pratat i rätten. Men jag ångrar ingenting. Jag är stolt över att jag över huvudtaget gick dit.
På det sociala mediet Tiktok delar Tintin Hansson öppenhjärtigt med sig om det hon blivit utsatt för och hennes videos har setts över en miljon gånger. I Tiktok-flödet blandas dramatiska bilder från sjukhussängen, med dansvideos.
Under läkningsprocessen har det sociala mediet Tiktok varit till stor hjälp för Tintin. Där har hon delat med sig av bilder som hon tog bara dagar efter misshandeln. Hennes klipp har setts över en miljon gånger och kommentarsfälten är fyllda av hjärtan och vittnesmål från andra kvinnor som fallit offer för relationsvåld.
– Han vill att jag ska vara tyst om det han gjort mot mig men jag vill inte leva i tystnad längre. Om jag berättar bygger jag upp en mur mot honom som är svårare att riva.
Ofta vill kvinnor som utsatts för våld i nära relationer vara anonyma när vi intervjuar dem. Du väljer att vara helt öppen. Varför?
– Det farliga är att leva mitt i det, inte att berätta. Just nu sitter han i fängelse och kan inte komma åt mig, och när han kommer ut har han ingenting att komma tillbaka till på Gotland. Jag har svårt att tro att han kommer att komma efter mig, säger Tintin och fortsätter:
– Och varje gång jag berättar om det lägger jag ytterligare en tegelsten på den där muren.
Nyligen skrev tidningen Svenska Dagbladet om Tintin, med fokus på att hon delat med sig av sina erfarenheter på Tiktok. Efter det har hon fått reaktioner från hela Sverige.
Tintin läser upp ett sms från en vän som hört av sig efter artikeln i SvD, som beklagar att hon inte såg varningstecknen.
”När vi sågs på fest var du alltid så framåt, glad och social”, skriver vännen. Det är också så hon kan tolkas på sina videos på Tiktok, där hon ofta dansar och är energisk.
– Ibland kan jag ställa mig på en scen, och ibland blir jag jätteblyg och tycker att det är jobbigt att prata med människor. Jag har haft mycket social fobi, säger Tintin.
Under den grova misshandeln drog Tintins expojkvän loss stora hårtussar från hennes huvud.
Även om det är expojkvännen som sitter i fängelse spenderar även Tintin sina dagar i huvudsak instängd.
– Jag håller mig mest hemma och jobbar på att skapa rutiner med att städa, äta, sova, gå på möten... Det är min vardag.
– Folk säger att jag inte får stänga in mig men jag förstår inte varför. Jag har slutat släppa in folk och jag har aldrig mått bättre, faktiskt.
Inom kort ska Tintin inleda en utredning för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
– Jag vågar inte åka båt eller flyg ensam. Det har jag som mål att lära mig.
Hon vågar dock gå i matbutiker och det händer att hon går ut på krogen med vänner.
– Men jag är rädd för andra människor på ett sätt jag inte tror att andra är.
Hur har din relation med män förändrats?
– Jag är rädd för dem.
Två års fängelse, fick han. Och Tintin ett livslångt trauma.
– Han har gett mig men för livet. De kommer aldrig försvinna, men jag ska lära mig att leva med dem.