Tio procent av öns skog ska skyddas

När de nationella målen är uppfyllda kommer cirka tio procent av den gotländska skogen att vara skyddad på olika sätt. Då ingår Gotska Sandön som utgör cirka 3 000 hektar och Gotland får en klar ledning i andelen skyddad skog. Totalt ska 6 800 hektar på Gotland skyddas enligt en nationell översyn.
När de regionala miljömålen togs fram, var ribban satt cirka 1 500 hektar lägre, till 5 500 hektar.
- Att det skiljer sig mellan de olika målen beror på att vi undervärderade behovet av skydd av hällmarksskogen, förklarar Fabian Mebus, projektledare för arbetet med att ta fram strategin för skydd av skog på Gotland.
Eftersom hällmarksskogen inte är så värdefull för själva skogsbruket, ansåg de gotländska myndigheterna inte att den behövde så starkt formellt skydd. Men hotet mot denna typ av skog kommer från annat håll, framför allt cement- och kalkindustrin, vilket kommande tillståndsprövning av Nordkalks nya täkt är exempel på.
I ett nationellt perspektiv är hällmarksskogen på Gotland unik och värd att skydda genom reservatsbildningar eller annat skydd.
Nu finns ett färdigt förslag hur Gotland ska uppfylla de nationella målen. Ett digert material som ska ut på remiss till drygt 20 instanser, beslut väntas i länsstyrelsen i slutet av oktober.
- Hela processen ska präglas av öppenhet och dialog, det är en av de viktigaste delarna i det här, markerar Fabian Mebus.
Såväl markägare som allmänhet och näringsliv påverkas av strategin. Konsekvenserna av intressekonflikter och krav på hållbarhet har analyserats av Jonas Löfstedt, skogsvårdsassistent på länsstyrelsen.
Strategin går på ett sätt tvärtemot de senaste årens intentioner att öka det gotländska skogsbruket, fullföljs strategin kommer produktiv skog att tas bort från skogsbruket, cirka fyra års uttag räknar man med kommer att försvinna. Däremot kvarstår behovet av avverkning, röjning och gallring i resterande skog.
I strategin finns analyser av konsekvenser för skogsindustrin, turismen, sociala värden, boendemöjligheter och kalkindustrin. De olika parternas intressena får vägas mot varandra i varje aktuell prövning.
Under det år som allt underlag samlats in har länsstyrelsen också haft kontakt med markägare och reaktionerna därifrån är blandade.
- Somliga reagerar positivt och blir stolta att deras skog anses så värdefull, andra vill fortsätta att bruka sin skog utan statens inblandning, berättar Fabian Mebus.
Om en markägare motsätter sig en reservatsbildning kan myndigheterna "köra över" denne eftersom skyddet av skogen kommer i första hand. Men det är det allra sista alternativet för länsstyrelsen.
- De allra flesta beslut går bra, vi ska också ha en generös hållning till frivillig avsättning, det vill säga att markägaren förbinder sig att skydda skogen utan att det bildas reservat, förklarar Mebus.
Men de 6 800 hektaren som målen pekar ut, handlar om formellt skydd, det mesta i reservatsform. Markägaren kan då få en engångsersättning som motsvarar det värde man förlorar i och med att man inte kan bruka skogen. Ägaren kan också välja att sälja marken till staten.
- Förslaget leder till att ersättning på totalt 160 miljoner kronor kan utbetalas till berörda markägare, produktionsbortfallet till skogsindustrin samt minskade skatteintäkter och avgifter för samhället beräknas till 200-250 miljoner kronor, förklarar Jonas Löfstedt.
De större helt nya områden som man föreslår att skydda ligger i Rute, Fleringe och Bunge, på Östergarnslandet, delar av Tofta skjutfält, samt delar av Fårö.
När strategin nu är klar återstår de politiska besluten att förverkliga strategin för att nå miljömålen. I december ska länens dokumenterade strategier redovisas, då kommer även den totala kostnaden för arbetet att slås fast. En preliminär beräkning visar på statliga kostnader på över elva miljarder kronor.