Tittar in hos svartbröderna
Under arkeologernas hackor avtecknar sig plötsligt en trappa. Sju branta trappsteg ner i underjorden hittas medeltida valv och dolda rum. Här har ingen satt sin fot sedan svartbröderna lämnade platsen på 1500-talet.
Fynd. Ett av få fynd är en liten keramikskål, som kanske använts som ljuskälla med veke och brinnande olja.
Foto: Henrik Radhe
- Det här har passerat våra vildaste förhoppningar, säger arkeolog Per Widerström medan grävmaskinen försiktigt flyttar på de väldiga jordmassorna.
Under en vecka pågår de arkeologiska utgrävningarna inom ramen för "Kultudralen-projektet". Per Widerström och hans kollegor Johan Norderäng och Fredrik Ehlton hade förväntat sig att hitta dominikanerbrödernas så kallade konventsbyggnader. Det gjorde man i onsdags. Men trappan ner i underjorden höjde pulsarna och fick adrenalinet att rusa hos de inblandade vid det djupa schackt som tagits upp norr om Nicolai ruin.
Vid lunchtid i går var trappan frilagd och man kunde försiktigt kika in under det vackert putsade valvtaket. Det några kvadratmeter stora rummet har haft putsade väggar och hur rummet använts kan man bara spekulera i. Prästerna, som kallades svartbröder på grund av sin klädsel, hade bostäder, bibliotek och ett mycket modernt boende här på nordsidan av Nicolai.
Lösfynd
Timmarna går och de många nyfikna som hört ryktet om fyndet följer det spännande arbetet från kanten.
- Vi har betraktat platsen som hårt plundrad, men vi vet inte vad vi kommer att hitta, säger Per Widerström och kikar in under valvbågen.
Det underjordiska rummet är fyllt av sten och jordmassor.
Enstaka lösfynd ser dagens ljus. En nästan hel keramisk liten skål kan kanske ha använts som oljelampa med en veke i. Tegel vittnar om skickligheten hos de som en gång byggde konventet. En kort bit innanför valvbågen slutar rummet plötsligt i en murad vägg. Men fortsättning följer. För på vänstra sidan tar en smal gång sin början. Sannolikt har det lilla rummet haft förbindelse med övriga byggnader. Kanske leder den smala gången ända bort till ruinen, ingen vet. Och frågan är om vi någonsin kommer att få veta.
Frustrerande
Grävprojektet, vars budget nu börjar ta slut, pågår till och med i dag fredag. Att näst sista morgonen göra det fullkomligt unika fynd som nu gjorts betecknar arkeologerna som både roligt men också väldigt frustrerande.
- Det känns sorgligt om vi måste lägga igen alltihopa på söndag. Vi vill läsa sista kapitlet i historien om svartbrödernas konvent. Just nu är känslan att vi bara precis har öppnat boken, säger Johan Norderäng.
Helst ser han att utgrävningarna får mer resurser. Två månaders vidare utgrävningar skulle kunna ge en bättre bild av livet i och runt omkring innerstadens kyrkoruiner.
Kanske skulle det också vara väl investerade pengar, svartbrödernas underjordiska rum skulle bli en osviklig attraktion inför nästa års turistsäsong.
På lördag visas Visbys absolut färskaste världsarv för allmänheten.
Så jobbar vi med nyheter