Tog inte upp anmälan om olaga hot utan ringde den misstänkte

Eftersom det gäller misstänkt brott av en gotländsk polisman har ärendet handlagts vid en speciell avdelning i Stockholm och det var chefsåklagare Christer Ekelund som nu åtalat polismannen för tjänstefel.
Enligt åtalet har han uppsåtligen eller av oaktsamhet vid två tillfällen under hösten 2002 underlåtit att ta emot och upprätta en anmälan om olaga hot. Polismannen förnekade att han gjort något brottsligt.
Ville göra anmälan
Det var i september 2002 som en kvinna tog kontakt med polisen och ville göra en anmälan mot sin tidigare pojkvän eftersom denne trakasserade henne. Han ringde hundratals samtal per dag, skickade sms, körde runt utanför hennes bostad, bankade på lägenhetsdörren etc.
Den åtalade polismannen fick handlägga ärendet som inte ledde till någon åtgärd.
Kvinnan tog ny kontakt och därefter mötte hon tillsammans med sin mor handläggaren på polisstationen och då upprättades en anmälan om ofredande men inte olaga hot.
Först när kvinnan senare vände sig till en tjänsteman vid kommunens ungdomsgrupp eftersom inget hände och denna upprättade en PM om handläggningen av ärendet och lämnade in till en annan polisman upprättades en anmälan om olaga hot. Den tidigare pojkvännen dömdes senare till fängelse för flera brott riktade mot kvinnan.
Ringde den misstänkte
Vid åklagarens målsägandeförhör med kvinnan om händelseförloppet sa hon att polismannen sagt att "såna killar brukar bli bättre om man talar med dem". Polismannen gjorde så men trakasserierna fortsatte.
Polismannen förhördes om sin version.
På den anmälningslapp han mottagit stod det "stöld av barnvagn och trakasserier". Han ringde upp kvinnan som verkade villrådig hur hon ville ha det med sin anmälan.
Polismannen föreslog därför att han skulle ringa upp och tala med mannen och fick klartecken för detta.
Jag sa till honom "ligg lågt" och att han skulle slippa en anmälan om han slutade och det lovade han. Jag sa sen till kvinnan att hon skulle höra av sig om fyra till fem dagar. Sen ringer mamman och säger att han är i gång igen och då sa jag "kom hit".
En anmälan skrevs ner och polismannen gjorde bedömningen att det inte var tal om olaga hot utan om trakasserier.
Jag läste upp anmälan men minns inte om hon hade synpunkter. Jag vill inte ge mig in på detaljer två år efteråt. Jag har inget minne av att hon sa att hon ville ha med något om olaga hot.
Etikkurs
Åklagaren frågade varför han pratat med den som var misstänkt för brott och inte skrivit ner och lämnat ärendet vidare för utredning.
Med facit i hand så. Men jag hade nyligen gått en kurs där det framhållits vikten av att söka prata folk tillrätta.
Går ni på Gotland en etikkurs där ni lär er att ha samtal med en misstänkt i stället för att göra en anmälan, det kan du inte mena.
Nej.
Åklagaren fortsatte att pressa den åtalade.
När du ringer mannen är det en form av förhör. Fick han reda på sina rättigheter.
Nej.
Du ringer upp den utpekade för att få honom att sluta begå brott, undvika anmälan och utredning vilket medfört att detta inte blivit känt.
Polismannens advokat, Mikael Söderberg, undrade också varför hans klient ringt upp den misstänkte.
Kunde jag få honom lugn genom att prata med honom behövdes inget annat.
Advokaten framhöll att polismannen hade en hård arbetsbelastning vid den aktuella tiden och dessutom drabbats av allvarlig sjukdom.
Men jag var noggrann med att inte göra fel. Det känns extra tungt att bli anmäld bakvägen. Jag tycker att jag gjort rätt, sa polismannen.
Som vittnen hördes dels kvinnans mor som berättde om deras gemensamma besök hos polismannen på stationen dels tjänstemannen vid kommunens ungdomsmottagning som kvinnan vänt sig till med sina frågor.
Jag tyckte det lät konstigt, jag har en hel del att göra med polisen så jag vet ungefär gången. Hon hade inte fått lämna anmälan vid två tillfällen så jag skrev en Pm om polisens agerande, berättade tjänstemannen.
Felet inte ringa
I sitt slutanförande konstaterade åklagaren att kvinnans version styrks av vittnena.
De anmälda brotten ligger under allmänt åtal och det är helt klart att rapporteringsskyldighet föreligger enligt polislagen.
Den åtalade har åsidosatt detta. Fel är det och det kan inte bedömas som ringa.
Bland annnat för att det handlar om allvarliga brott, menade åklagaren.
Det handlar om brott mot sambo och det är ett prioriterat område, vi har kommit ifrån att poliser skall medla. Det känner den åtalade till, anmälan ska upprättas även om kvinnan är tvehågsen.
Men här görs en medveten egen bedömning mot allt som sägs om hur man ska agera. Han går in på medling, den misstänkte skall sluta begå brott och det skall inte utredas. Så här får man inte agera.
Den åtalade skall inte avgöra detta. Men han tar det inte på allvar, tycker inte att det här är så viktigt.
Åklgaren menade att rätten också skulle bortse från den pressade arbetssituationen.
Det är en normal sits att ha mycket att göra och den åtalade har tid att ringa upp den misstänkte.
Hela kedjan i agerandet medför att det inte kan vara ringa tjänstefel.
Åklagaren yrkade därför att polismannen skall dömas till ett måttligt bötesstraff för tjänstefel.
Eventuellt fel ringa
Advokaten menade att om något fel begåtts så var det ringa.
Det är inte tillförlitligt styrkt, något olaga hot är inte konkretiserat. Kvinnan är osäker i sina uppgifter och rätten bör gå efter polismannens.
Han har lärt sig läsa av folk och uppfattat det som att kvinnan var tveksam och villrådig hur hon skulle agera och kanske inte ville göra en anmälan och fick hennes samtycke till att kontakta den misstänkte.
Det är möjligen utanför regelboken men ute på fältet kan den kanske inte alltid följas till punkt och pricka. Det är bättre att stämma i bäcken om det hade varit möjligt att få den misstänkte att sluta.
Polismannens orimliga arbetsbörda och att han varit allvarligt sjuk borde rätten också väga in i sin bedömning menade Mikael Söderberg.
Dom meddelas 29 april.