Tore summerar vandaliseringen till 50 000 kronor hittills och Väskinde bygdegård har blivit nedsprejad med färg
Att Väskinde bygdegård är så fin som den är i dag är resultatet av väldigt mycket ideellt arbete. Tore Pettersson, medlem i bygdegårdsföreningen och sockenbo, berättar att bara han har lagt ned nära 400 timmars arbete där. Självklart känner man extra mycket för en sådan byggnad och självklart mår man mycket dåligt när den rappade vita ytterväggen plötsligt en morgon är full av klotter. Klottret är en protest mot samhället men samhället ju är vi alla, säger Tore Pettersson.
<span class=MR>Dyrt</span>
Föreningen fick anlita klottersanerare till en kostnad av 5000 kronor.
Klottersanerarna var förvånade över klottret på bygdegården eftersom sådant, enligt dem, inte brukar hända ute på landsbygden utan enbart i stan.
När Tore Pettersson tänker tillbaka och summerar alla kostnader för inbrott och skadegörelse är summan sammanlagt uppe i omkring 50000 kronor och då har inte det ideella arbetet runtomkring alla händelser räknats med.
Tore Pettersson tycker att man ska reagera:
Man kan inte tiga ihjäl ett problem!
Han har märkt att den allmänna inställningen i dagens samhälle, när något händer, är att ligga lågt och låta saken bero. Han tror att detta agerande är fel och bara leder till en fortsatt ökning av skadegörelsen. Så är den onda cirkeln igång. Det finns samtidigt en allmänt utbredd rädsla som inte nyttar till någonting i sammanhanget.
Tore är fullt införstådd med att de ungdomar som ägnar sig åt att klottra är ute efter att få vuxenvärldens uppmärksamhet:
De hittar på allt möjligt för att få uppmärksamhet och de är omgivna av vuxna som inte orkar höra på dem och som inte har tid. Vuxna får betala ett högt pris för sin "vansinnesfärd" som går ut på att jaga pengar.
Han var engagerad i Hem och skola på 1980-talet och kommer ihåg hur svårt det kunde vara att engagera föräldrar när det gällde deras barn:
I dag är det ännu värre, det finns ännu mindre tid. Alla säger samma sak, att vuxna inte bryr sig om sina barn, men ändå gör vi ingenting!
<span class=MR>Uppmaning</span>
Han är fullt införstådd med att det inte är så lätt att ändra på attityder och inställningar i samhället men han vill ändå uppmana alla vuxna att försöka.
Kanske någon tänker till och försöker göra något och då är mycket vunnet, resonerar Tore.
Ungdomar vill att vuxna ska reagera, de testar gränserna och om ingen säger ifrån blir det bara värre. Till slut är det ungdomarna själva som råkar riktigt illa ut, menar Tore:
Jag vill göra en insats till nytta för polisen med. Det är mycket vi samhällmedborgare kan tillföra genom att vara lite alerta själva.
Tore Pettersson slutar med en vädjan till alla föräldrar om att låsa in sina sprejburkar därhemma. Att de inte ska ge sina barn så mycket veckopengar så att de kan köpa sprejburkar vilka är dyra i affärerna.
Så jobbar vi med nyheter