Tre gånger Een

Gillis Een, 82 år, bosatt i Stockholm, f d kemiingenjör med botanik som hobby, steg häromdagen in på landsarkivet i Visby med en stor väska fylld av material. Det mesta gällde hans farfar Carl Een.
Som borgmästare var Carl Een något av en mångsysslare. Han var domare i rådhusrätten, ordförande i magistraten med koll på stans alla förvaltningar och ordförande i hälsovårdsnämnden. Dessutom engagerad i många olika föreningar, bland annat startade han Sällskapet Jultomtarne, en grupp som ville hjälpa mindre bemedlade och som levde kvar ända in på 1970-talet.
Carl Een var borgmästare i Visby åren 1879-1919 och var 80 år då han lämnade ämbetet. Han avled 1929. Första åren i Visby bodde han med familjen i nuvarande Kulturskolans fastighet, men 1884 köpte han fastigheten vid Strandgatan där numera Barbeque Garden har restaurang - och där förr Kalvskinnshuset låg.

Vän med prinsessan
Sonsonen Gillis kunde nu till landsarkivet lämna över mängder av handlingar efter den gamle borgmästaren. Bouppteckningar, brev, tidningsurklipp, telegram och mycket, mycket annat av intresse. Ett brev var från Albatross-besättningen och ett något pampigare brev kom från kejsar Wilhelm, som tackade borgmästaren för mottagandet i Visby 1902.
Men också efter borgmästarens hustru Maria finns mycket att bevara. Hon var mycket aktiv i stadens sociala liv, och engagerad i prinsessan Eugenies verksamhet på Gotland. Arkivet fick nu en hel laddning intressanta brev mellan Maria och prinsessan, de var tydligen nära vänner.
Maria klippte inte ur tidningar, däremot satt hon och skrev av tidningsartiklarna för hand! Hon fyllde bok efter bok med det. Det och mycket annat finns nu i landsarkivet.

Ivars dröm
Gillis Een lämnade till landsarkivet också den bandinspelning som hans far Ivar gjorde år 1962, samma år som han gick bort. Ivar, som var född i Visby 1880, berättar där en rad historier och egna ungdomsminnen. Då inte minst drömmen som han hade som åttaåring.
- Jag drömde om en skatt i vår trädgård vid Strandgatan och jag bad min far att få gräva där. Men först när jag drömt samma dröm flera gånger fick jag tillstånd till det, berättar han.
Ivar stötte snart på en stor sten med ornament. Snart kom "farbror Hildebrand" på besök (det visade sig vara riksantikvarie Hans Hildebrand som var vän med borgmästarn) och han såg snart att Ivars sten var ett kapitäl, överdelen till en pelare, som sannolikt tillhört Kalvskinnshuset.

Stans största hus
Kalvskinnshuset var välkänt även på den tiden. Det hade byggts under senare hälften av 1200-talet och var stans största hus med en längd på 42 meter. Namnet Kalvskinnshuset har det fått efter en sägen om att svenske kungen Birger lade ut ett särklippt kalvskinn för att få en tomt att bygga på, men rätteligen bör huset kallas Vinhuset eftersom stadens styrande förvarade importvinet här. Huset användes också som övrigt handelshus och rådhus.
Under 1500- och 1600-talen förföll huset och kring mitten av 1700-talet revs allt ovan jord bort - en del sten användes för att bygga nuvarande Gotlands Fornsal.
Men 1888, då Ivar grävde upp sitt kapitäl, hade huset varit försvunnet i cirka 150 år. Riksantikvarien blev intresserad av Ivars sten och lät ( i Ivars namn) utverka ett anslag från Vitterhetsakademin för att göra en utgrävning av trädgården. Så skedde också, och på bandet berättar Ivar hur han såg husets källarvåning plockas fram.
- Men där rann för mycket vatten, och man måste återställa marken, berättar han.

En annan "farbror"
Något år efter utgrävningen dyker "en annan farbror", en annan vän till borgmästarn, upp hos familjen Een. Det visar sig vara Axel Herman Hägg, berömd arkitekt och bror till amiralen Jacob.
- Han sa att han besökt holländska arkiv och hittat uppgifter om Kalvskinnshuset. På grundval av det hade han gjort en etsning som nu min far fick som gåva eftersom vi bodde på fastigheten, berättar Ivar.
Den här etsningen (se bilden här intill) har sedermera blivit mycket uppmärksammad och publicerad, men forskarna anser att Hägg haft alltför stor fantasi och varit alltför påverkad av 1800-talets nationalromantik när han tecknade Kalvskinnshuset. Men vad gäller husets storlek har Hägg snarare tagit till i underkant, det mätte ju 42x21 meter.
- Och Hägg var nog helt övertygad om att det var Kalvskinnshuset han tecknat, säger Ivar som ju själv var med vid överlämnandet.

Spännande hus
Den här etsningen, som Hägg överlämnade till familjen Een 1891, har nu Gillis Een återbördat till Gotland. Han donerade den häromkvällen till Visby Skepparegille, där Carl Een i egenskap av jurist var engagerad främst som ordförande i gillets fond efter Jacob Dubbe.
Kalvskinnshuset har sedan 1888 års utgrävning aktualiserats flera gånger. John Nihlén ledde en större utgrävning av källaren 1926 och Eric Swanström och Waldemar Falck har grävt där på 70-talet. Hans Thoresen har på 80-talet försökt teckna rekonstruktioner av huset - och det blev pampigt värre och inte alls långt från Axel Hermans Hägg etsning från 1891.
Inte minst källaren med sexton nedgångar måste ha varig ståtlig - och man frågar sig varför inte allmänheten kan få tillgång till den. Vilken attraktion det skulle vara om den visades upp i stil med Forum Romanum i Rom!
- Visst vore det fantastiskt! Men det har visat sig alltför svårt och alltför dyrt att hålla underjordiska lämningar i stånd, inte minst med tanke på vattenflödet. När kvarteret Apoteket grävdes ut diskuterades att bevara källarvåningarna för att visa dem för allmänheten, men det avskrevs, berättar förste antikvarie Gun Westholm vid länsmuseet.

I Botaniskan?
Men - kanske finns ändå en möjlighet att beskåda åtminstone en detalj från gamla Kalvskinnshuset. Ivar Een berättar på sitt band så här:
- Lång tid efter utgrävningarna fanns kvar en grop i marken, men när jag sista gången var i Visby 1955 var gropen igenfylld. Men ovanpå den låg det kapitäl jag grävde upp som ung.
Kanske är det samma kapitäl man idag kan se i Botaniska trädgården, nära S:t Olofs ruin. Kapitälet, som sägs vara från Kalvskinnshuset, har just de liljor som Hans Hildebrand noterade när han såg Ivar Eens fynd 1888!