Tryffel krydda till lammproduktionen

Carina Ahlqvist är bonde. I morgon får hon belöning ur Gotlands Banks fond. Hon får priset "Till årets kvinnliga lantbrukare".
- Hon är en värdig mottagare av belöningen "årets kvinnliga lantbrukare", säger belöningsjuryn.
Carina har övertagit föräldragården vid Ahlby i Rute och det är hon som driver den. Viss hjälp har hon av maken Bo, men han har jobb utanför gården och bistår bara med vissa jobb under sin fritid. Det är verkligen Carina som är bonden och det är tvärtom jämfört med hur det är på så många andra gårdar; mannen är hemma och kvinnan har jobb på annan ort.
Efter tre år med diverse jobb bland annat i Stockholm och tre års utbildning på Lövsta hade Carina bestämt sig för att ta över föräldragården i Rute. Då var det flera produktionsgrenar som gällde - smågrisar, köttdjur och lamm. Först slutade hon med köttdjuren, som det var svårt att ensam klara uppfödningen av. Och sen slutade hon med smågrisarna i ett läge då det var dåligt betalt och stort behov av renovering i grisstallet. Kvar blev lammen och på den vägen är det.
- Nu har jag 180 tackor plus rekrytering, berättar Carina. Det är det antal jag kan ha på de marker jag har och det är inte tal om någon utökning, däremot utveckling.
Hon ser en möjlighet att få fram bättre kroppar och bättre pälsar. Carina tycker om att jobba med lammen.
- Det är roligt för det är så positivt. Konsumenterna gillar lamm.
Att hon betar en hel del marker som ger betesersättning liksom att det nu är hyfsat betalt för pälsen bidrar till det positiva med denna näring om man ser till det ekonomiska.

Tryffel
På senare år har Carina Ahlqvist blivit en tryffelplockare av rang.
- Det är jätteroligt, försäkrar hon.
Och faktiskt så har det gått därhän att försäljningen av gotländsk tryffel blivit av ekonomisk betydelse.I år räknar man med att det finns 20-25 personer som plockar på allvar; alltså för att göra sig en förtjänst.
Carina var en av fyra damer i Rute som bildade Rute tryffel och var lite av pionjärer på detta område då det upptäcktes att det finns vilt växande tryffel under jorden i gotländska marker. Detta var för några år sedan och nu jobbar Carina tillsammans med Ulla Berglund. Tillsammans plockar de viltväxande tryffel och det verkar som om de hittar ganska mycket av den varan. Eftersom det är en svamp som växer en bit ner i jorden gäller inte allemansrätten, men Carina och Ulla har tecknat tryffelsöksarrende med ett antal markägare, som får betalt i förhållande till hur mycket av den åtråvärda svampen som hittas.

Hundar
Att bedriva tryffeljakt utan hund torde vara i det närmaste lönlöst. Carina har två hundar av rasen Lagotto Romagnolo och de är fenomenala inom sitt område. Det sägs att de kan känna vittring av svampen på 100 meters håll och det verkar inte alls otroligt när vi bevittnar deras sätt att jobba i ett änge som ligger nära Carinas gård.
Bennie och Dessie far runt med hög fart, stannar plötsligt till och gräver med tassarna i jorden. Då är det tryffel på gång och Carina måste snabbt ta sig till fyndstället och byta ut den dyrbara svampen mot lite hundgodis. Utan denna form av belöning skulle hundarna gärna äta upp tryffeln.
Efter en kort stund har Carina en påse i näven med ett tiotal tryffelsvampar av lite olika storlekar i. Och då är det värt att beakta att hon har gjort en runda med hundarna i just det här änget bara några dagar tidigare.
Tryffelsvamparna ser ärligt talt inte så jättegoda ut, men priset berättar att de är mycket eftertraktade.
- Vi får mellan 3.500 och 5 000 kronor kilot, berättar Carina.
Det hör till saken att en hel del går bort i rensningen, men ändå är tryffeljakten en rolig hobby som blivit till ett lönsamt jobb.
Tryffeln levereras per post till näringsställen i Stockholm.
- Det är lite av guldfyndssyndromet som gäller, berättar Carina och tänker på de tillfällen då hon och hennes kollega bedriver tryffeljakt med betalande gäster. Hon har sett åtskilliga deltagare som definitivt inte sett ut som tryffeljägare från början men som efter en stund legat på alla fyra och grävt i jorden med händerna.

Ensamt?
Många lantbrukare har det svårt med det ensamma livet på gården när partnern är borta på dagarna och barnen utflugna eller i skolan. Är det samma för Carinas del?
- Jo, visst är det ensamt ibland, säger hon och växlar över från sin vanliga lättsamma ton till en lite mer allvarlig.
Carina har dock sina speciella knep för att då och då bryta ensamheten. Hon har kontakt med en del pensionärer i grannskapet och när känslan av ensamhet sprider sig slår hon en signal till någon och undrar om det inte är läge för en kaffestund. Och det brukar alltid passa så då gör hon ett besök med åtföljande fikastund till glädje för båda parter.
Och på kylskåpsdörren hänger en skiftarbetande granne och väninnas arbetsschema.