Tunnel ska rädda paddorna
När Vägverket börjar bygga gång- och cykelvägen mellan Visby och Lummelunda, ska man inte bara tänka på människornas säkerhet.Paddorna ska också omhuldas lite extra. För paddorna fanns här först, sedan byggdes vägen och nu ska paddornas liv sparas genom att vägverket gör en tunnel under vägen. Fångstarmar leder djuren in på en betydligt mindre farlig väg mot kärleksnästena. Varje år massakreras hundratals paddor på just den här platsen.
Där passerar hundratals, kanske tusentals paddor varje år asfaltvägen på sin vandring mot fortplantningslokalerna, våtmarker och dammar, på västra sidan vägen.
Naturskyddsföreningen på Gotland och några boende har uppmärksammat vägverket på problemet och i projekteringen av gång- och cykelleden, finns nu djurens säkerhet med.
Vi är fortfarande i projekteringsstadiet men redan nu på fredag har vi ett möte där vi bland annat ska diskutera detta med en tunnel under vägen för paddornas skull, säger Bertil Wahlberg på vägverkets kontor på Gotland.
Exakt hur tunneln ska utformas kommer verkets experter i Solna att svara för, men att det blir en fördyrande tunnel tycks klart, trots att budgeten för cykelvägen blev något naggad i kanten.
<span class=MR>Våren är en farlig tid</span>
Paddorna (och grodorna) lever extra farligt under våren när de är på väg från övervintringsplatserna till våtmarkerna där de ska para sig, lägga ägg och se till så att arten fortlever.
För en bilist i 90 km/tim är som regel en padda eller groda ett allt för litet djur för att det ska föranleda en inbromsning eller undanmanöver, vilket i sig kan vara farligt.
För paddan eller grodan slutar mötet med bilen som regel med att djuren förvandlas till en platt, slemmig sak på vägen.
Grodtunnlar är inget nytt.
På kontinenten har man i decennier prövat tunnlar som ett sätt att rädda djuren.
Också i Sverige finns numera speciella grodpassager.
Några har kommit till som en trafiksäkerhetsåtgärd eftersom mängden mosade djur stundtals varit så stor att det funnits risk för halka på vägbanan.
Grodorna och paddorna har ingen möjlighet att lägga om sina vandringsrutiner. Sträckan de vandrar har kanske varit densamma i flera hundra år och finns programmerad i djuren.
De lär sig av andra paddor hur man hittar. Och redan under vandringen mot äggläggningsplatserna börjar parbildningen. Hannar och honor finner varandra och de mindre hannarna, kan ses sittande på honornas ryggar.
Vandringen når sin kulmen i skiftet mellan mars och april. I skymningen och några timmar fram i tiden, är antalet djur i rörelse som störst. Särskilt om det råder en mild och fuktig väderlek.
Fotnot: Faktauppgifter; Claes Andrén, grodexpert som bland annat arbetar som zoolog på vetenskapscentrat "Universeum" i Göteborg.
Så jobbar vi med nyheter