Två svenskar i blågula supportertröjor på väg till EM-kvalmatchen mellan Sverige och Belgien sköts under måndagskvällen ihjäl i sin taxi. Skottlossningen skedde bara kilometer från fotbollsarenan, där Thomas Wickman från Västerhejde satt på läktaren tillsammans med sina gotländska vänner Anders Eriksson och Stefan Karlsson.
– Vi åkte också taxi dit, och var på Camp Swedens förfest. I mitten av första halvlek började ryktet någonstans, och det kom SMS hemifrån, säger Thomas Wickman och berättar hur precis alla på arenan tittade i sina mobiler:
– Ingen såg längre på matchen och sociala medier bara exploderade.
Matchen avbröts och Belgien höjde omgående terrornivån till den högsta, en fyra, i huvudstaden Bryssel.
– Det var poliser i varje gathörn utanför och vi fick inte lämna arenan, säger Thomas Wickman och berättar hur de belgiska sektionerna med supportrar kunde börja tömmas, men att svenskarna blev kvar.
Flera timmar efter att EM-kvalmatchen brutits på grund av dödsskjutningarna var omkring 400 svenskar ännu kvar inne på arenan. Först cirkulerade rykten om att de skulle köras direkt till flygplatsen, för att trygga deras säkerhet.
– Det är klart att det fanns en oro, men rädd kan jag inte säga att jag var. Jag var i Libanon som FN-soldat när det hände en del grejer och då blev alla hemma otroligt rädda, säger han.
När området utanför var säkrat av polisen valde de tre gotlänningarna trots allt att ta taxi till sitt hotell.
– Det är klart att det kunde ha smällt igen, för då hade de ännu inte hittat gärningsmannen, säger Thomas Wickman.
Under tisdagen väntade gotlänningarna på att få flyga hem till Stockholm, för att på kvällen komma hem till ön igen.
– Vi klarade oss, men det finns några hemma som är ledsna och har mist sina familjemedlemmar. Svenskar har blivit måltavlor och det här hade kunnat hända vem som helst av oss. Så här i efterhand var det jäkligt osmart att ha gått omkring i en svensk tröja. Vi ska inte vara stolta längre, vi är måltavlor i hela världen och inte säkra i vårat eget land, säger han.
Thomas Wickman, som varit tränare för en rad gotländska fotbollslag, berättar hur rörande det var när mängder av supportrar visade sitt stöd för svenskarna inne på arenan.
– De tände sina mobiler och sjöng. När det händer nåt sånt här finns en förbrödran. Det är tragiskt, men tack och lov finns det hopp.