Motortankern Rone var gammal, byggd i Norge 1916 och inte avsedd för öppet hav, när hon i februari 1981 mötte sitt öde i den kraftiga vinterstormen på sin väg till Gotland.
Fartyget hade med två mans besättning lämnat Nynäshamn och destinationen var Slite. Där skulle lasten, bestående av tjockolja avsedd för Gotlandsfärjan, lossas medan oljan fortfarande var varm.
Utanför kusten i Lummelunda, 28 kilometer från land, blev de höga vågorna för stor påfrestning och fartyget började gå läck. Med sin tunga last gick Rone nu djupt i sjön och tog in stora mängder vatten. Kaptenen insåg katastrofen och slog larm.
När sjöräddningen kom till platsen var fartyget bortom all räddning. Rone sjönk med fören först till 98 meters djup.
Enligt sajten Dyk och hav kunde den ena besättningsmannen räddas i aktern, medan de ska ha sett den andra rusa tillbaka in i styrhytten. Skrovet ska då ha börjat gå i bitar och propellern ha vispat högt i luften. Snart såg man dock att den sista besättningsmannen krampaktigt klamrade sig fast i relingen och även han kunde räddas. Anledningen att han rusade tillbaka till bryggan ska ha varit, att han ville hämta sin plånbok!
Havs- och vattenmyndigheten har klassat vraket som ett av de fem farligaste i Sverige. Förra året tömde man ett läckande vrak utanför Lysekil och med hjälp av 25 miljoner kronor i statliga medel har ett komplicerat arbete den här veckan inletts för att tömma även Rone på sin last.
– Vi har inga uppgifter på att det har läckt, men när man tittar på undervattensbilder kan man se olja med blotta ögat som sitter på vraket och det kommer klumpar på några centimeter som försvinner med vattnet, säger Fredrik Lindgren, utredare på havsmiljöenheten.
Han befinner sig just nu ombord på det 80 meter långa fartyget Vina, där ett danskt-norskt samarbete mellan två företag ska försöka pumpa upp oljan. Ett arbete som görs för att undvika en större miljökatastrof för Gotland. Enligt Havs- och vattenmyndigheten är scenariot vid ett större läckage att oljan skulle nå Gotlands västkust.
– Skulle det ske på våren inför en turistsäsong skulle det påverka organismer som larver och fåglar, men också turismen. Det känns jättebra att vi nu kan tömma vraket på olja, säger Fredrik Lindgren.
Att fartyget ligger på för stort djup för att arbeta med dykare komplicerar hela operationen. För första gången använder sig Havs- och vattenmyndigheten av teknik med en undervattensfarkost.
– De har undersökt vraket och var på de olika lasttankarna man kan sätta borrutrustningen, säger Fredrik Lindgren och berättar hur undervattensfarkosten har fått börja med att putsa skrovet stålrent där hålen ska borras, för att pumparnas magneter ska fästa säkert.
Inledningsvis är planen att försöka undvika att värma den tjockflytande oljan, som har en konsistens ungefär som tandkräm.
– När man värmer oljan blir den lättflytande och det ökar risken för att den ska läcka ut från andra delar av vraket, där man inte vill att det ska läcka, säger han.
Besättningen på omkring 20 personer ombord på Vina ska borra sig in i tio tankar i vraket och hela operationen beräknas att pågå under två veckor.
– Det är komplicerat, helt klart. Det är en stor organisation som krävs för att få allt att fungera. Att följa ett sånt här projekt är alltid jättespännande och man får nya erfarenheter, säger Fredrik Lindgren.