Under en vecka varje år samlas mykologer (mykologi är det vetenskapliga studiet om svamp) och svampälskare från hela Sverige för årets stora höjdpunkt – Mykologiveckan. I år arrangeras den på Gotland och deltagarnas entusiasm att få utforska de kalkrika skogarna var påtaglig under tisdagens fältarbete.
– Det var 20 år sedan Mykologiveckan hölls på Gotland. De senaste åren har ett gäng svamp-aktiva människor börjat hitta varandra. Vi tyckte att det kunde vara dags att anordna det här igen, säger Amanda Overmark, samordnare.
Omkring 70 deltagare från Svenska mykologiska föreningen har tagit sig till Gotland under veckan där den yngsta, Elsa Ottosson är 6 månader gammal och den äldsta är gotlänningen Elsa Bohus Jensen, 93 år.
Tisdagen var första dagen i fält för deltagarna och det var idel entusiasm när lokalen (geografiskt avgränsat område) för dagen var Eskelhem. Monica Svensson från Bollnäs var sprudlande glad över sin anisspindling.
– Det är helt fantastiskt att få komma till nya ställen och bekanta sig med miljöerna. Sen att vi alla har våra egna små intresseområden gör det så roligt. Det är en livsstil och det går aldrig att bli fullärd känns det som, säger hon.
Michael Krikorev, författare inom mykologi, är kursledare under veckan och granskar fynden som görs i den gotländska fungan. Han menar att vi kan prata om svamptrend i folkhemmen.
– Det finns nog en trend. På 70-talet bildades nästan alla svampklubbar, sen sjönk intresset fram till på 90-talet. Hela 2000-talet har det dock ökat igen och det blir allt vanligare att man ser småbarnsfamiljer i skogarna och även att kunskapen överförs mellan generationer, säger han.
Han menar att vi generellt är försiktiga i Sverige när det kommer till svampar. Trattkantarell, rödgul trumpetsvamp och kanske en Karl-Johan. Det finns 100 ätbara svampar i Sverige idag av totalt 5000 storsvampar (svampar som går att se). Endast ett tiotal är dödligt giftiga.
– De giftiga bör man såklart lära sig för att undvika att äta. Några hundra är giftiga, men inte dödliga. Man kan bli lite dålig i magen. Svamparna har väl haft ett lite dåligt rykte på så sätt, säger han.
Michael Krikorev imponeras av naturen på Gotland där det också finns arter som annars hittas i södra Europa. Kalk-tallskogen finns knappt på fastlandet och bidrar till unika möjligheter för svamparna.
– Jag hoppas att vi hittar några typiska gotländska arter som till exempel den vita taggsvampen, säger han.
Vilken matsvamp missar du inte att plocka själv?
– Vinriskan, den finns nästan bara här. Hittar jag ett fint exemplar är det svårt att bara gå förbi.
Gunilla Kärrfelt, 80+, är närking från början men bor i Stockholm. Hon har deltagit på mykologiveckan sedan 70-talet och njuter av att få umgås med Sveriges främsta mykologer.
– Det är något man ser fram emot hela året. Äntligen får vi träffas ihop också efter pandemin och umgås med likasinnade, säger hon.
Letar du efter något speciellt under veckan?
– Vedsvampar. Tickor, musslingar, taggingar, dynor och plättar. De finns hela året och är intressantast.
Det råder ingen tvekan om att Gunilla Kärrfelt kan uppskatta en god svamprätt, men det är letandet som är den stora behållningen för veteranen.
– Leta och hitta, speciellt sällsynta arter och dela med sig. Svamparnas vackra former och färger trollbinder, säger hon och dansar vidare i skogen med sin svampkorg.