Två anställda sägs upp och fogden knackar på

Vi har för mycket personal. De anställda är en stor kostnad för föreningen. Vi har också haft kronofogden på besök därför att det har saknats pengar till skatt och arbetsgivaravgifter, säger föreningens ordförande, Staffan Beijer.
Lönebidraget fråndraget så låg kostnaden som föreningen skulle betala för de anställda på närmare 200 000 kronor. Nu måste en anställd på 75 procent och en på 50 procent gå. Kvar blir en heltidsanställd för att jobba med allt underhåll som krävs för tåg, järnväg, byggnader och inventarier.
Nu tvingas föreningen att dra åt svångremmen kraftigt. Personal som sägs upp, höjda biljettpriser, höjda medlemsavgifter och en utökning av föreningens lån hos Handelsbanken från 55000 till 130 000 kronor.
<span class=MR>Bättre på tåg</span>
Vi kan inte längre investera lika mycket och vi måste försöka söka mer bidrag. Vi är bättre på att jobba med tåg än med att jaga sponsorer, säger Staffan Beijer.
Det blev ett årsmöte som präglades av uppgifter om den dåliga ekonomin. Verksamheten är väldigt beroende av bidrag och gåvor av de egna medlemmarna, förra året totalt 1 215. Martin Ragnar, som efter årsmötesförhandlingarna höll föredrag om "Järnvägen till Ronehamn", ställde också frågor kring detta med bidragen.
Han undrade om kassören Uno de Fine Licht visste något om övriga tågföreningar i landet, om dessa är lika beroende av bidrag från medlemmar som den här föreningen.
Nej det tror jag inte. Jag tror att de har byggt upp en sponsorverksamhet som vi inte har. Vi kan bara räkna med bidrag, sa Uno de Fine Licht.
<span class=MR>Dåliga på bidrag</span>
En berättigad fråga. Styrelsen är dålig på att söka bidrag. Vi lägger ner mycket på själva tågtrafiken men är dåliga på att söka bidrag. Vi har nu haft en principdiskussion om att försöka förbättra detta. Sedan är det ett tungt beslut att vi har fått varsla personal för att klara ekonomin. Nu måste vi hålla igen, sa Staffan Beijer.
Men en liten ljuspunkt blev det i går, en fin gåva från Bo Jacobsson i Gammelgarn. Han skänkte en fin silvermedalj med ett lok ingraverat. Medaljen bars av alla som var inbjudna till invigningen av järnvägen Visby Hemse den 10 september 1878.
Medaljen hade han själv ärvt av sin farfarsfarfar Jacob Pettersson, Robenarve i Garde, som var med när järnvägslinjen invigdes av kung Oscar den andre. Medaljen gällde som ett behörighetsbevis och bars hängande i blågult band.
Gårdagens årsmöte som hölls i Hesselbysalen vid järnvägen i Dalhem, avslutades med föredrag av Martin Ragnar som berättade om järnvägen till Ronehamn.
Dessförinnan hade man också haft val. Tre i styrelsen stod i tur att avgå. Ny som ledamot på två år efter Erland Hemmander som hade avsagt sig blev Sven-Inge Pettersson. Hans Nilsson omvaldes på två år medan Uno de Fine Licht på egen begäran blev omvald bara på ett år.