Två gotländska män sitter just nu häktade misstänkta för grov kvinnofridskränkning.
På onsdagsmorgonen den 2 mars greps en man i 30-årsåldern på södra Gotland misstänkt för grov kvinnofridskränkning. Bara ett dygn senare, på torsdagsmorgonen, greps ännu en man i samma ålder misstänkt för grov kvinnofridskränkning riktat mot en annan kvinna.
Båda sitter nu häktade.
– Det är ett sånt brott där vi alltid har pågående ärende och nästan alltid sitter någon frihetsberövad för det, säger Susanne Wihlborg, en av öns två åklagare.
– Det här är inte något konstigt som händer andra, det här pågår mitt i samhället, hela tiden.
Åklagaren Susanne Wihlborg tror att det skulle få bättre genomslag om fler män engagerade sig mot relationsbrott. "De goda männen borde gå ut och säga att det här accepterar vi inte".
Hon blev åklagare i början av 1990-talet. När hon började jobba på Gotland i slutet av 90-talet frågade hennes dåvarande chef om hon kunde ta över relationsbrottsärendena, som han tidigare haft hand om, när han skulle sluta.
Sedan dess har Susanne Wihlborg brunnit för frågan.
– Men jag har slutat gå på de där samverkansmötena för vi pratar om samma saker hela tiden. Relationsbrotten förändras inte. I sin karaktär förändras de inte det minsta, själva våldshandlingarna är exakt de samma som de alltid har varit. Det är hela spannet, alla samhällsgrupper, säger hon.
Däremot har tekniken förändrats och numera finns många fler kontaktvägar för en våldsam och/eller kontrollerande man att utöva våld och makt. Till exempel dömdes en man 2020 för att under en knapp månads tid ha skickat 650 sms till en och samma kvinna.
– I dag finns så många kanaler in där du kan skriva och stöka runt. Det är en förändring. Visst kunde du ringa någon förut, men du satt ju inte med nummerskiva och ringde i en timme. Nu kan du göra det med återuppringning, säger Susanne Wihlborg.
Lagen om grov kvinnofridskränkning kom år 2000.
Brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning är en sammantagen bedömning av upprepade fysiska och psykiska kränkningar där offer och gärningsman har eller har haft en nära relation. Vi årsskiftet höjdes minimistraffet för brottet, från nio månader till ett år.
Hittills i år hara fler män dömts för relationsbrott i Gotlands tingsrätt.
Den 20 januari dömdes en 49-årig man för grov kvinnofridskränkning och misshandel. Så sent som i mars 2019 dömdes han till vård för våldsbrott mot samma kvinna. Den här gången blev straffet i stället fängelse i ett år.
Den 1 mars dömdes en 35-årig man för grov kvinnofridskränkning, ofredande och barnfridsbrott, till fängelse i ett år och tre månader. Brotten var riktade mot en kvinna som han har barn med och mot deras gemensamma barn. Mannen dömdes 2018 för brott mot kvinnan och hade under en period kontaktförbud.
En tredje man, en 47-åring, åtalades för grov kvinnofridskränkning, men dömdes den 5 januari istället för sex fall av misshandel, samt för olaga hot. Brotten var riktade mot hans dåvarande sambo och deras gemensamma barn.
Den 4 mars dömdes en 64-årig man för att ha sparkat av lårbenet på sin sambo och sedan lämnat henne sittandes oförmögen att ta sig därifrån. Först efter fem dagar kontaktade han anhöriga. Han dömdes för misshandel till fängelse i ett år och sex månader.
Gotlands tingsrätt har i år dömt flera män för brott riktade mot kvinnor de har eller har haft nära relationer med.
Susanne Wihlborg tycker att lagen om grov kvinnofridskränkning som kom år 2000 är bra, men att preskriptionstiden är ett problem. I brotten ingår upprepade brott, men till exempel en örfil, som normalt räknas som ringa misshandel förfaller efter två år, ett misshandelsbrott av normalgraden efter fem.
– Det tar ofta ett tag innan man kommer till polisen och anmäler. Det kan inte var rimligt att de enskilda brotten förfaller, där måste man förändra preskriptionstiden. Det är just det som är vitsen, att man ska kunna ta med allt.
Som åklagare har Susanne Wihlborg så gott som alltid pågående ärenden som rör våld mot kvinnor.
Susanne Wihlborg tycker att relationsbrotten blivit mer synliggjorda under de år hon jobbat som åklagare.
– Men det är fortfarande mer intressant att ägna sig åt annan brottslighet för vissa poliser. Men det beror nog också på att relationsvåld är något man tar med sig. Det tar mer på en än att hitta en bunt knark, du skakar inte av dig den brottsligheten lika lätt, säger Susanne Wihlborg, som inte heller går oberörd.
– Det är klart att det säkert har påverkat mig. Det här är frågor jag brinner för och jag kan tycka att om jag kan hjälpa någon att få tillbaka lite liv så är det oerhört mycket värt. Det ger energi.
Hon känner sig dock ofta frustrerad och skulle önska att fler män engagerade sig.
– De goda männen borde gå ut och säga att vi accepterar inte det här.