Tveksamt om skolan lever upp till barnkonventionen

Klinteskolan är bara en av många skolor som måste dra ned på bemanningen till hösten. 5,5 tjänster ska bort. 1,5 av dessa arbetar i dag med barnen på låg- och mellanstadiet, de som går från förskoleklass till klass 6 på Briggen, Koggen och Wågen.
En föräldragrupp som reagerat mot personal-nedskärningar har samlats på Klinteskolans skolgård. Vi sitter i en gammal lek-båt på skolgården, där ungar har klängt och klättrat i decennier. Båten är sliten och nött, färgen flagnar och föräldern Susanne Barre förklarar:
Vi föräldrar kan gripa in och måla den här båten, men för att skolan ska kunna segla måste det finnas en botten i båten. Och den måste kommunen stå för.
Det sipprar in vatten i den båt som är barnens skola. Personalen är duktig och försöker ösa så gott de kan. Men det finns gränser för vad personalen kan orka med, menar föräldrarna
Det är inte första gången som det försvinner tjänster på Klinteskolan. Sedan hösten 2000 har tre tjänster försvunnit från det fritids som är integrerat med skolan. Och detta har skett utan att barnantalet egentligen har sjunkit.
<span class=MR>Oro över barnens säkerhet</span>
Föräldrarna har sett hur personalen tvingats tänja sig för att få verksamheten att fungera och ge eleverna det där lilla extra, som "småstjärnor", julframträdanden och annat som stärker barnen. Flera av dem känner också oro över barnens säkerhet. Några av dem har fått ingripa i mobbningssituationer när de kommit för att hämta sina barn. På den vidsträckta skolgården är det inte lätt för personalen att vara överallt och se allt.
Några av föräldrarna är riktigt oroliga över vad som kan hända med barnen under dagen. Personalen trixar med sina scheman för att kunna vara så många som möjligt när det är som mest barn på fritids, men Marie Svensson konstaterar att det är en omöjlighet att vara överallt:
Om två av dem är inne och gör mellanmål så ska den tredje ha koll på hela skolgården. Det går inte!
En av föräldrarna har på allvar övervägt att låta barnet gå i en annan skola.
Jag får köra själv, men snart finns inget val för jag känner mig inte trygg längre! Jag måste kunna känna mig trygg och veta att det inte händer något här när jag är på mitt jobb.
Den här gången kommer besparingen inte att slå direkt mot fritidsverksamheten. Nu är det skolan det gäller. Och Jöns Jonasson undrar:
Kommer skolan att kunna leva upp till målen? Vi har läst att 30 procent av de gotländska eleverna i klass fem inte är godkända. På Klinteskolan är det 35 procent. Och risken är att den siffran kommer att öka, säger Jöns Jonasson och fortsätter:
Och kommer det att finnas pengar till resurser för de barn som har särskilda behov? Skolan lägger grunden för livet. Är Gotlands kommun verkligen beredd att ta konsekvenserna av de här besparingarna?
Lars Åkerlund som är biträdande rektor på Klinteskolan sitter i samma båt och bär på samma funderingar. Han har uppdraget att se till att skolans budget går ihop och har fått klart för sig att det målet är överställt alla de andra mål som skolan ska leva upp till. Lars Åkerlund är mest bekymrad över vad besparingarna kommer att innebära för de svagaste eleverna. När det är så kärvt som det är i dag så finns det risk att man till exempel tvingas låter de extra resurser som följer ett handikappat barn gå in i den ordinarie verksamheten.
Som vanligt är det de barn som behöver resurserna bäst som får stryka på foten mest, konstaterar Lars Åkerlund.
Han tycker att föräldrarna gör rätt i att protestera, för han känner sig djupt tveksam till om Gotlands kommun lever upp till den barnkonvention som citeras i den nya skolplanen. Den barnkonvention som talar för att "barnens bästa ska alltid komma i första hand" och att man ska "utnyttja sina tillgängliga resurser maximalt för att tillgodose barnets rättigheter". Där brister det, tycker Lars Åkerlund:
Man bör se över allt annat innan man tar ungarnas pengar! I skolan har vi vår läroplan och våra mål att leva upp till. Nu är det hög tid att börja se över vad det är vi säger att vi ska göra och vad vi verkligen gör.
Susanne Barre är orolig över vilka signaler som nedskärningarna ger till barnen.
Det är superviktigt att de förstår att vi inte ställer upp på det här, att det finns en motkraft där vi alla kämpar för att kommunpolitikerna ska förstå att det här inte går, säger hon.
Politikerna borde själva komma ut och se hur vardagen ser ut på skolorna, tycker den här föräldragruppen i Klinte. Och de borde ge svar på några av de frågor som föräldrarna har inför höstens besparingar:
- Är det riktigt att ekonomin ska vara överställd skolans mål?
- Kommer man att kunna leva upp till skolans mål med mindre resurser än i dagsläget?
För långt. Nedskärningarna har gått för långt. Det går inte att göra större besparingar på barnen. Det tycker biträdande rektor Lars Åkerlund, Jöns Jonasson, Ina Stenberg, Susanne Lindström, Annika Eskedahl, Birgitta Holmqvist, Mikael Hillgren och många andra föräldrar som har barn på Klinteskolan.Foto: ROLF JÖNSSON