Sofia Ahlin Schwanbom har lett Musikalkompaniets arbete på Gotland i mer än 20 år. Hon skrev också manus till föreställningen "Den osynliga tråden", som blev den sista uppsättning kompaniet gjorde.
Musikalkompaniet startade i Göteborg år 1989 och kom 1999 till Gotland. Årliga uppsättningar med gotländska ungdomar, ihop med Länsmusiken, Länsteatern och PA-Kompaniet, har fyllt föreställning efter föreställning. Nu är det över.
– ”Den osynliga tråden” blev troligen det sista vi gjorde, säger Sofia Ahlin Schwanbom, grundare och producent på Musikalkompaniet.
Våren 2022 kom 2 400 personer för att se föreställningen som handlade om ungas utsatthet i samhället och på nätet. Efter den succén stod Musikalkompaniet utan scen, eftersom Wisby Strand redan hade bokat andra evenemang för våren 2023.
– I våras fick vi en offert från Wisby Strand på flera hundra tusen kronor, och vår verklighet då är att vi inte kan vara där, säger Sofia Ahlin Schwanbom och berättar att hon har full förståelse för att Wisby Strands ekonomiska verklighet.
Ett alternativ har varit att anpassa Wisbygymnasiets aula, bland annat genom att flytta en del av stolarna för att få plats med orkestern.
– Vi fick nej på det. Då blir det rent fysiskt omöjligt att fortsätta, ungdomar, orkester och publik är tre viktiga ingredienser, säger Sofia Ahlin Schwanbom och berättar att man har fört fram det pressade läget för ansvariga på Region Gotland, men inte fått en återkoppling på lokal eller tillräcklig rabatt på Wisby Strands hyra.
Tio personer var med och skrev musiken till "Den osynliga tråden" som satte punkt för Musikalkompaniet. Här Pelle Hallgren, Johan Norrby, Sofia Ahlin Schwanbom, Annelie Roswall, Embla Modig och Vide Bergström.
Styrelsen för Musikalkompaniet har nu fattat beslut att lägga ner verksamheten. Sofia Ahlin Schwanbom understryker att det inte handlar om någon konflikt.
– Både Gotlandsmusiken och Länsteatern vill jättegärna fortsätta jobba med oss. Vi har förfrågningar från ungdomar när nästa audition är, men tyvärr har vi fått säga nej, säger hon.
En scen ur "Spelman på taket", föreställningen som sattes upp 2009.
År 2009 tilldelades Sofia Ahlin Schwanbom Region Gotlands kulturpris för sitt arbete. Hon berättar att det handlar om många hundra barn och unga som genom åren medverkat, både på och bakom scenen.
– Ungdomar känner sig nu både ohörda och oviktiga. Det är en sorg när vi verkligen behöver kulturen. Allt som gör ungdomar trygga behövs extremt mycket just nu. De behöver hitta platser där de känner sig extra trygga, att säga att det inte går gör extra ont, säger hon.
Att tvingas inse att mer än 20 års kulturverksamhet för unga på Gotland är över är svårt.
– Jag brukar ha ord, men inte nu. Det är katastrof för ungdomarna och lika mycket för kulturens möjligheter att utvecklas. Jag är väldigt väldigt ledsen.