?Tyskutlämningen är en skamfläck?

? Man talar om baltutlämningen fast det bara var sex procent balter som Sverige lämnade ut till Sovjet. Man borde istället säga tyskutlämningen då över 90 procent av de utlämnade var tyskar!

Gotland2004-11-11 06:00
Hartmut Pauldrach, Anga och Hässelby, låter arg och besviken när han inleder sin nya bok om Lager Lingen, det läger i Havdhem där främst tyska soldater internerades vid andra världskrigets slut.
? Utlämningen var en skamfläck som måste tvättas bort. Kanske min bok kan bidra till att den svenska regeringen tar det ansvaret, säger han.

Tio års arbete
?Tyska soldater på Gotland 1945? är titeln på Hartmut Pauldrachs bok, utgiven som nummer två i lands- och kommunarkivens nya skriftserie Arkiv på Gotland. Det är en välmatad dokumentation över hur mer än 600 tyskar och balter ur den tyska armén flydde till Gotland vid krigsslutet i maj 1945 och internerades i det tältläger vid Havdhems idrottsplats som tyskarna själv kallade Lager Lingen.
Bakom boken ligger minst tio års arbete, de senaste tre, fyra åren mycket intensivt. Hartmut Pauldrach måste ha plöjt igenom tusentals dokument och handlingar för att få fram alla de uppgifter han använder i boken.Tidigare har han kommit med vad han kallar en ?namnbok? där han presenterar namn och uppgifter kring alla de internerade i Havdhem.
Hartmut Pauldrach är personligen engagerad på så vis att hans far var en av de internerade soldaterna. Fadern var också en av dem som lämnades ut till Sovjet där han visserligen överlevde fångenskapen men sedan aldrig blev sig själv.
Det är en mycket ingående skildring av Lager Lingen som Hartmut Pauldrach presenterar. Allt från de dramatiska resorna över Östersjön till förflyttningen från Havdhem till fastlandet och den av många kritiserade utlämningen till Sovjet.

Skogshuggning
Han gör en noggrann analys av vilka som internerades; olika kategorier, nationalitet, medborgarskap och annat. Allt viktigt som bakgrund till den kommande utlämningen.
Man får i detalj veta hur lägret fungerade och organiserades, fritiden med teater och idrott, arbetet både inne i lägret och utanför. Mycket arbete var förlagt utanför som torvbrytning i Martebo, nedrivning av taggtråd vid kusten, skogshuggning, vägarbeten.
Många arbetade i Havdhem och många goda kontakter skapades mellan internerade och sockenbor. GT har tidigare berättar om Michael Wöllinger och hans kontakter med smedfamiljen Hansson som han besökte flera gånger efteråt.
Många av de internerade upplevde Gotland och lägret i Havdhem som rena paradiset. Maten, naturen, gotlänningarnas vänlighet ? och naturligtvis freden ? allt var ju en väldig kontrast mot de krigshärjade områden de flytt ifrån.
Men där fanns också längtan och oro. Längtan efter familjen som många inte visste så mycket om. Oro över framtiden och över de rykten som gick om att Sverige kanske tänkte överlämna dem till sovjetiska fångläger.

Chefen tog sitt liv
Pauldrach låter oss känna några av de internerade lite närmare. Sju personer med olika öden behandlar han i ett specialkapitel där han vill visa att också de tyska soldaterna var människor med tankar och känslor.
En av dem som presenteras närmare är de internerades chef Leopold Muck som begick självmord för att slippa utlämningen till Sovjet. En annan sköts ihjäl av misstag av en ung svensk vaktpost, medan två fortfarande lever.
Också Hartmut Pauldrachs far hör till dem som vi får känna lite närmare. Han hörde också till de utlämnade och Hartmut skriver:
?Vid nästa utlämning fick även min far kliva uppför landgången, med tungt hjärta och tunga teg. Hungerstrejken och alla skrivelser och vädjanden var förgäves. Då visste varken han eller hans kamrater att bara omkring hälften skulle komma hem igen, enligt vissa uppgifter ännu färre. De överlämnades med våld av ett neutralt land. De överlämnades till fienden som inte lyckats ta dem till fånga?

Budskap och dokument
Pauldrach påpekar att utlämningen till Sovjet tydligt stred mot internationell rätt, och att Sverige mycket väl visste att många av de utlämnade inte skulle överleva de ryska fånglägerna.
En skamfläck som det är hög tid att be om ursäkt för.
Så boken är både ett budskap till regeringen och en välfylld dokumentation av en märklig händelse i gotländsk historia. Boken är dessutom illustrerad med delvis unika bilder, hämtade dels från gotländska fotosamlingar, dels från de internerades eget fotoalbum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om