"Sverige ligger på topp tre för hur många djur per anläggning man har. Det måste ändras", säger Benny Andersson, generalsekreterare för Djurens rätt.
Mittemot glassmagasinet i Visby, står den lastbil, som till utseendet visar en idyllisk svensk gård. På insidan visas däremot en helt annan sida. När Helagotland går in i vagnen möts vi av ett högt ljud av kycklingars läten, en stark lukt av ammoniak träffar oss och marken vi går på är smutsig och fylld med fjädrar. Framför oss ser vi en skärm där en film på tusentals kycklingar visas, de har brännsår på sina kroppar och en kyckling ligger död på marken. Det vi möts av är verkligheten som utspelar sig på många kycklingfabriker i Sverige i dag, enligt den globala djurrättsorganisationen Djurens Rätt.
Kampanjen kallas "Ett kycklingliv i 4D". Syftet är att ge en upplevelse som liknar den miljö som de svenska kycklingarna lever i under deras 35 dagar i livet. Nu är de på Gotland under Almedalsveckan för att visa upp konceptet och ge en både ögonöppnande och tankeväckande upplevelse för besökarna.
– Verkligheten är att ungefär en miljon kycklingar dör varje dag i Europa, innan slakt. Med kampanjen vill vi ge den riktiga bilden av hur industrin ser ut till besökarna och väcka tankar hos de som tar del av den. Vi hoppas också på att kräva svar från myndigheter och de som styr hur det går till, säger Benny Andersson, generalsekreterare på Djurens rätt.
Djurens rätt menar att de flesta svenska kycklingfabriker använder sig av en art som kallas turbokycklingar, som avlas av två större företag i USA och Europa. Denna art är en typ av snabbväxande hybrid, som växer från cirka 50 gram till två kilogram under cirka 35 dagar.
– Enligt djurskyddslagen är det olagligt att föda upp den typen av djur, då vi vet att de kommer få ont och risken är stor att de får problem. På den yta vi har i lastbilen, cirka nio kvadratmeter, får det alltså vistas omkring 200 kycklingar från uppfödningens start. Men kycklingarna redovisas inte på individnivå utan i antalet kilo, så det motsvarar cirka 36 kilo kycklingar per kvadratmeter. Ju större de blir, desto färre ska de vara på den ytan. Men då man vet att många dör, släpper man troligtvis in fler än vad man får, säger han.
Linn Åkesson är kommunikationschef på Djurens rätt.
Hur kommer det sig att det kan se ut såhär i Sverige?
– Man litar helt enkelt på djurskyddslagen. Min teori är att det får fortgå för att alla stora producenter gör såhär och därför kan den enskilde djurskyddsinspektören inte göra något åt saken. Alla vet att det är olagligt, men det ser ut såhär på varje fabrik, säger Benny Andersson.
Hur kan ni med säkerhet säga att kycklingarna har det såhär?
– Kycklinguppfödning ser generellt sätt ganska likadan ut världen över, de använder sig av likadan typ av foder och samma art av kycklingar. Sen finns det generella riktlinjer för hur det får lov att se ut vad gäller utrustning, ljudnivå och strö. Det är utifrån de regelverk som finns som vi har kunnat basera detta på. Det finns mycket värre material som vi väljer att inte visa.
Kampanjen som erbjuder en upplevelse av hur de svenska kycklingarna lever på fabrikerna, ska i sommar vidare till 80 ställen i Sverige.
Djurens rätt har en rad förslag på vad som behöver förändras på den svenska marknaden. Men den viktigaste punkten är att förbjuda uppfödningen av just turbokycklingar.
– Det är den första lilla tröskeln vi behöver komma över. Som det ser ut nu sker samma scenario som med Belgian Blue-korna som förbjöds. Tycker vi att det ena är fel och förbjuder det, måste vi också göra det med det här, säger Benny Andersson.