Ulf Lundell öppnade årets sommarturné på Kneippbyn

"Rock´n roll" är hälsningsorden när han gör han entré. Iförd pannband påminner Lundell för aftonen inte så lite om Keith Richards och frustande av spelglädje ljuder "Vi gör det tillsammans vi två".
- Hallå Visby, ni ser ut som små saffranspannkakor allihop, menar Lundell när han ser ut över den mer eller mindre solbrända publiken och får med den i första rejäla allsången i "Folket bygger landet", med fortsättning i "Stackars Jack" som på allvar triggar i gång besökarna.

Många byten
Ulf Lundell byter gitarrer i värsta Fogerty-tempo, det vill säga en för varje låt.
Iförd en akustisk gitarr presenterar han så en väntad konserthöjdare i oförväntat skick, i form av en radikalt omgjord version av sin klassiker "Öppna landskap".
Temposänkt, avskalad och med en steelguitar som markant inslag i ljudbilden får den något uttjatade melodin en helt ny lyster och han introducerar den med ord om behovet av "inre exil" som skydd mot dagens mediabrus.
Det blev en konsert som gick helt i linje med att Ulf Lundell i år givit ut tre samlingsalbum som sammanfattar hans tre decennier som artist alltifrån debuten med "Vargmåne" 1975 och ca 500 låtar framåt.

Musikalisk resa
Spelningen speglade upphovsmannens musikaliska resa och innehöll bidrag från vitt skilda epoker och stilar:
Allsångsfanatikerna fick sina låtar likaväl som dem som gillar det hårdare materialet, de inbitna fansen fick sina förväntade favoriter. Och så kryddade Lundell med en del mindre ofta framförda verk.
När GA måste lämna konserten ljuder klassikern "Hon gör mig galen" från scenen.
I bandet mönstrar den här gången obligatoriske Janne Bark-gitarr samt Jens Frithiof-gitarr, Surjo Benigh-bas, Mikael Ajax-trummor, Marcus Olsson-keyboard, orgel, sax. Ett synnerligen tajt och välrepat band där det dock inte fanns utrymme för några mera omfattande soloeskapader.
Ulf Lundell har genom åren byggt en artistisk integritet, en tro på sitt materials inneboende kraft och sneglar aldrig trendängsligt mot dagens gällande musikaliska normer. Han kör sitt race.
I gengäld belönas han av en publik som troget tar del av hans återkommande turnéer och plattor. De blir något att relatera till för dem som följt honom en längre tidm alternativt att nyupptäcka för den yngre publik som på senare år i större skaror börjat söka sig till Lundells musik.