Hon har hunnit med en hel del Ulla Pettersson, såväl på det politiska planet som på det civila, sedan den där onsdagen i slutet av juli 1953 då hon kom till världen på Burgsviks BB.
- Min mamma var väldigt engagerad i samhällsfrågor och min pappa var intresserad av politik och stod långt ned på en lista i samband på något val, så det blev ofta samtal hemma kring aktuella frågor och orättvisor, berättar hon.
Partipolitiken började hon själv reflektera över i tonåren.
- När jag var 15 år hade jag en pojkvän som gick med i Moderaterna. När han pratade politik kände jag att jag inte alls höll med honom. Under 70-talet, när jag gick på gymnasiet, drog vänstervågen in så då fick jag möjlighet att reflektera även över den sidan på den politiska skalan, berättar Ulla Pettersson.
Riksdagskvinna
Socialdemokraterna har varit hennes parti sedan dess och i de värderingar som ligger till grund för partiets politik känner hon sig fortfarande hemma.
Yrkesvalet var inte självklart, men Ulla Petterssons intresse för bland annat sociala frågor fick henne att välja en utbildning till socionom.
- Jag kände att jag ville jobba inom den kommunala socialvården, som det hette då. Och sedan kanske vidareutbilda mig efter några år. Men så blev det inte.
När hon återvände till Gotland efter utbildningen i Örebro så fångades hon upp av den socialdemokratiska rörelsen på ön och engagerade sig i S-kvinnorna. I kommunvalet 1979 röstades hon inte i kommunfullmäktige där hon sedan hade en plats i 19 år.
I valet sex år senare fick hon en av Gotlands två platser i riksdagen där hon blev bänkkamrat med Gunhild Bolander, Centerpartiet.
Trafikintresse upprör
- Jag satt i riksdagen i tre mandatperioder. Det var en oerhört lärorik tid, inte minst därför att jag fick arbeta med frågor inom så skilda områden. En fråga som ständigt var levande var den kring Gotlandstrafiken. Det har alltid varit svårt att få förståelse för hur avgörande färjetrafiken är för Gotlands utveckling. Därför är det så befriande med B7-samarbetet, alltså samarbetet med de sju öarna i Östersjön. Där behöver man aldrig förklara någonting, alla vet hur viktiga kommunikationerna är för oss som bor på öar.
Häromdagen blev det klart att det seminarium kring Gotlandstrafiken som planerats under årets Almedalsvecka var i farozonen sedan intresset från ministrar och politiker i riksdag och regering var svalt.
- Det gör mig väldigt upprörd, säger Ulla Pettersson.
De första åren som riksdagsledamot arbetade hon en del som socionom på Gotland under ledigheten på somrarna, för att hålla kontakten med yrket och behålla kompetensen.
Men efter tiden i riksdagen väntade andra utmaningar än socialtjänsten.
- Jag kände att det var dags att göra något annat. Jag blev erbjuden en tjänst på Gotlands Folkblad, men den var bara på halvtid så jag tackade nej. Men så blev Margareta Winberg jordbruksminister och en rockad inom S-kvinnorna gjorde att de behövde en förbundssekreterare. Jag fick frågan direkt av Margareta Winberg när hon förankrat den i verkställande utskottet och jag utsågs interimistiskt av styrelsen. Sedan valdes jag på nästa förbundsmöte, berättar Ulla Pettersson.
Fel med kultur i Lövsta
Efter fyra år längtade hon hem till Gotland och fick tjänsten som chef för kultur- och fritidsförvaltningen 1998.
I början av 2000-talet pågick diskussioner om förvaltningen skulle flytta till Roma. Huset där man tidigare höll till, på gamla slakteritomten i Visby, skulle rivas för att ge plats åt bostäder.
- Jag var emot flytten, och jag tycker fortfarande att det var fel att flytta kultur- och fritidsförvaltningen till Lövsta. Jag har ingenting emot att man flyttar enheter utanför Visby, men då behövs det en annan struktur där man flyttar hela block.
I november 2004 diskuterades utlokaliseringen i kommunfullmäktige. När Ulla Pettersson fick höra vad partikamraten Jan Lundgren sagt kände hon sig offentligt utpekad som lögnare och bestämde sig för att lämna tjänsten som chef för kultur- och fritidsnämnden.
Vad som sagts och vad som menats reddes ut och Ulla Pettersson blev kvar.
Beredd att ta strid
- Både Jan Lundgren och regiondirektör Bo Dahllöf bad att jag skulle stanna, så jag blev kvar något år. Men jag flyttade aldrig med till Roma. Innan flytten fick jag en tjänst på ledningskontoret 2006, som internationell strateg. Jag hade arbetat en del med internationella frågor i kommunen tidigare och det har varit ett jätteintressant jobb.
Och i höst väntar nya arbetsuppgifter när Ulla Pettersson den 1 oktober börjar som chefredaktör och ledarskribent på Gotlands Folkblad.
- Det ska bli roligt att få tycka. Jag skriver mycket i dag, men det är sådant som ska vara fritt från värderingar och åsikter.
Det kan bli tuffa tag i debatten på ledarsidorna, det är hon mycket medveten om.
- Jag är inte en person som söker strid, men jag är beredd att ta den. Jag tycker att man får välja sina strider, ledare ska inte enbart vara kritiska, man måste kunna ge beröm också, säger Ulla Pettersson.
Under tiden i riksdagen träffade hon sin nuvarande man, Ulf Christoffersson, som arbetade i riksdagshuset.
- Han är egentligen pensionär, men det var ingen tillvaro som passar honom så just nu arbetar han med ett uppdrag att utreda riksdagsledamöternas pensionsförmåner.
Sång- och danskvinna
När Ulla Pettersson är ledig så tycker hon att påta lite i radhusträdgården, att vandra längs Gotlands kuster och att läsa.
- Jag har dessutom nästan alltid haft någon slags kulturell aktivitet, där jag får uttrycka mig på något sätt. Jag har sjungit i kör och dansat tidigare. Just nu tecknar och målar jag i en "tantgrupp" under ledning av konstnären Agneta Gazelius.