Larmet om branden kom strax efter klockan tre natten mot tisdagen. Branden hade börjat i klockstapeln och när räddningstjänsten kom fram var det en fullt utvecklad eldsvåda i kyrkan.
Hietaniemi kyrka utanför Övertorneå byggdes under 1700-talets första hälft och var familjekyrka för Ulrika Ridbäck och hennes släkt på mammas sida.
– Hon bor vid Torneälven och vid hennes badställe ser man kyrktornet. Det är ett landmärke, säger Ulrika Ridbäck och berättar att hon själv kom till Gotland för 20 år sedan och nu jobbar som naturantikvarie vid Gotlands museum.
Att hennes hembygds kyrka brunnit ner och inte längre finns har varit svårt att ta in för Ulrika Ridbäck.
– Kyrkan är som en klippa som alltid funnits där. Den fanns där när min mormor föddes och den fanns där när hon gick ur tiden. Nu har det gått några dygn men jag höll på att kräkas och man får som ångest. Det är som att få ett dödsbesked, säger hon när hon försöker förklara sina känslor.
Julotta, bröllop och konserter, men framför allt var den gamla träkyrkan familjens gravplats. Gravarna finns så klart kvar, Ulrika Ridbäck besökte dem så sent som i juli, men det kulturhistoriskt mycket speciella kyrkorummet är för alltid borta.
– Det är ofattbart, de jag har pratat med är jätteledsna, säger hon och berättar att just klockstaplar varit brandorsak vid andra kyrkobränder:
– I det här fallet hade man gräsklippare och pannrum där.
Polisen har, enligt Norrbottenskuriren, avslutat sin utredning kring brandorsaken och misstänker inte längre att något brott ligger bakom branden.
Ulrika Ridbäck hoppas nu att kyrkofullmäktige fattar beslut att återuppbygga kyrkan igen.
– Får man bara upp utsidan, så att exteriören ser ut som den gjort, får man tillbaka den historiska prägeln och landmärket. Min rädsla är att de bara bygger upp ett litet minneskapell. En gravplats utan kyrka blir inte samma sak, säger hon.
Eftersom det mestadels bor äldre människor kvar i bygden kring Hietaniemi har Ulrika Ridbäcks mamma bett henne att skriva till kyrkofullmäktige, för att uppmuntra dem att gå samman och hjälpas åt med en återuppbyggnad med gamla byggnadskunskaper.
– Man kan nästan restaurera de historiska vingslagen genom att bygga upp kyrkan igen. Lokala bönder kan skänka skog, och det skulle ge samhörighet, säger hon.