Undanhållna fynd vanliga på ön RAÄ uppmanar att anmäla

På Gotland är både skattplundringar och undanhållna föremål vanligare än i övriga landet. Riksantikvarieämbetet uppmanar folk att lämna in upphittade fynd och inte lämna dem hemma i byrålådan.

Gotland2011-08-04 04:00

För den som undanhåller upphittade föremål verkar risken för att åka fast verkar nästan obefintlig.

- För det första är det svårt att peka ut den skyldige. Men framför allt är det nästan omöjligt att bevisa att någon har låtit bli att anmäla snarast eller att någon har saker hemma, säger Anna-Gretha Eriksson på Riksantikvarieämbetet (RAÄ).

RAÄ uppmanar folk att alltid anmäla föremål som kommer fram ur skog och mark. Syftet är att staten ska få en chans att avgöra om det finns ett kulturhistoriskt värde. För Anna-Gretha Eriksson är problemet med oanmälda föremål tydligt och angeläget.


Vanligt att undanhålla
- Dels kan de ha ett ekonomiskt värde, men framför allt är vi måna om det kulturhistoriska arvet. Fynd berättar historier som försvinner och aldrig kommer fram om man inte anmäler.

Kulturminneslagen säger att du som upphittare är skyldig att snarast anmäla ditt fynd till RAÄ, länsstyrelse, länsmuseum eller polismyndighet.

På Gotland är problemet med undanhållna föremål vanligare än i övriga landet. Anna-Gretha Eriksson förklarar att detta beror på att tillgången på fynd är ovanligt stor.

- Gotland har en väldigt speciell fyndbild med till exempel mynt och silverskatter. Det är inte helt ovanligt att bönder har stenföremål hemma, men ädla metaller är ovanligare.

Däremot finns tillfällen då den som anmäler kan få behålla det som upphittats, berättar Anna-Gretha Eriksson.

- Vi kollar om det finns ett kulturhistoriskt värde. Stenföremål får oftast behållas, däremot måste man anmäla om flera föremål lagts ner tillsammans, ett så kallat depåfynd. Järnföremål får ofta behållas eller möjligtvis enstaka, knöliga mynt som inte har något värde, säger hon.

Brottsförebyggande rådet skriver i undersökning från 2007, att de flesta brott mot kulturminneslagen beror på okunskap och nonchalans. Men Anna-Gretha Eriksson på Riksantikvarieämbetet upplever att de flesta som hittar fynd vet hur de ska bete sig.


Vikingatida silvermynt
För att få ersättning krävs att ett värde på fyndet uppskattas. När mynt ska värderas tittar man till exempel på både metallvärdet, marknadsvärdet, fyndets skick och det kulturhistoriska värdet. Eftersom det är Riksantikvarieämbetet som betalar ut ersättningar gör de inga egna värderingar av föremål. Upphittade mynt skickas till myntkabinettet i Stockholm.

För fem år sedan hittades exempelvis ett trettiotal vikingatida silvermynt i en kohage på sydöstra Gotland. Där kunde fyndet inte kopplas till någon fast fornlämning och upphittaren fick så kallat inlösen på 30 100 kronor.


Inga moderna linjer
Enligt brottsförebyggande rådet känner sig många på grund av okunskap osäkra på vilka regler som gäller och vem som har ansvar.

- Myndigheterna har inga riktigt moderna riktlinjer för hanteringen av det här. Färre inblandade parter skulle kunna göra det tydligare för folk, säger Anna-Gretha Eriksson.

På frågan om det är helt riskfritt att behålla det man hittat svarar Anna-Gretha Eriksson efter en stund:

- Ja, det verkar nästan så. Men vi jobbar på att nå ut bättre.

Fornfyndet som innehåller föremål som helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar tillfaller staten.

Fornfyndet som består av två eller flera föremål, som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans tillfaller upphittaren. Han är dock skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning, så kallat hembud.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om