Under metertjockt lager skräp låg huvan

I samband med den utvändiga renoveringen och omläggningen av tornhuven i Tofta kyrka har man gjort rent på kyrkans vindar. Det var i samband med den rensningen som Martin Ginzel och Freddy Larsson från Byggnadshyttan för ett par veckor sedan stötte på den medeltida ringbrynjehuvan.
Freddy stod nere i det becksvarta tornrummet och öste upp sekelgammalt duvträck, kaj-bon och byggrester i hinkar. Martin stod i ljuset på våningen ovanför och tog emot hinkarna som hissades upp med rep.
Jag förstod genast vad det var när jag fick se huvan, berättar Martin Ginzel.
Huvan var i gott skick, men Martin insåg att den måste vara gammal. Nya ringbrynjor har rund tråd i sina ringar, den här är annorlunda. Platta ringar ger brynjan ett tätare och mer fiskfjällsliknande utseende.
<span class=MR>Unikt fynd</span>
När Länsmuseet i måndags fick kännedom om saken insåg man snart att det var ett sensationellt och unikt fynd som byggnadsarbetarna hade gjort där i tornrummet. Visst har det påträffats ringbrynjehuvor förr på Gotland. Vid utgrävningarna i massgravarna på Korsbetningen hittade man 185 stycken. Men ingen av dem var i detta skick. 600 år i jorden hade fått dem att rosta ihop till klumpar. Några av dem står utställda på Gotlands fornsal, men de ser ut att vara i bättre skick än vad som egentligen är fallet.
Och när man ser sig om i världen så hittar man just inga huvor av det här slaget som annat än avbildningar. Margareta och Göran Hoas, som har rekonstruerat många av de rustningar som påträffades vid Korsbetningen, känner till en liknande huva som finns i Skottland, men det är osäkert om den är äkta.
<span class=MR>Smidig i ringarna</span>
Även om den här huvan är lätt rostig och har en del smärre skador, så är den fortfarande smidig i sina ringar, så gott som intakt och har till och med små lädersnoddar kvar som är i gott skick.
Just dessa snoddar kommer att bli intressanta när man forskar vidare kring huvan:
Eftersom det är ett organiskt material kommer vi att kunna datera dem, berättar Gun Westholm från Fornsalen.
I dag gissar man att huvan tillverkades på 1200-talet och kanske gömdes undan där i tornrummet i samband med Valdemar Atterdags härjningar på ön 1361. Vidare undersökningar kommer kanske att säga något annat. Tills vidare kan man bara gissa hur det kom sig att huvan hamnade i tornrummet i Tofta kyrka. Det faktum att tornrummet är mörkt och undanskymt talar för att det handlade om att någon gömde det här. Att det dessutom hittades tillsammans med ett ihåligt bagg-horn sätter ytterligare fart på fantasin.
Kanske var det komprometterande för någon att ha en sådan hemma, funderar Gun Westholm.
Göran Hoas tänker i andra banor:
Kanske var det en vaktpost som satt här i tornet och blev rädd och stack iväg. Innan han gick gömde han hornet och sin huva.
Och prästen Lennart Kinnander har sina funderingar:
Det kanske är klockarns, skrattar han.
För Margareta Hoas, som har jobbat så mycket med att återskapa de gamla rustningarna är detta fynd i alla händelser en viktig bekräftelse på att hennes kopior är korrekta:
Det här är ju facit!
Till påsk kommer ringbrynjehuvan att visas upp för allmänheten på Gotlands Fornsal.
Upphittare. Martin Ginzel, Freddy Larsson och Mats Pettersson från Byggnadshyttan restaurerar Tofta kyrka. Det var Martin och Freddy som hittade huvan när de städade ur tornrummet.
Fyndplats. I det här fönsterlösa tornrummet påträffades ringbrynjehuvan under ett metertjockt lager av fågel-träck, ris och gamla brukrester.

Läder. Tunna lädersnoddar är fästa vid brynjan. Med deras hjälp ska man kunna göra en datering av fyndet.
Horn. Ett bagghorn påträffades intill huvan. Kan det ha använts som ett signalhorn av en vaktpost.
Platta ringar. Så här ser den ut, den medeltida ringbrynjehuvan. Den är tillverkad av platta ringar. Varje ring är sammanfogad med en liten nit. I kanterna sitter lädersnoddar som har hållit brynjan på plats.
Visas i påsk. Den undangömda ringbrynjehuvan sätter fantasin i rörelse. Margareta Hoas, Lennart Kinnander, Anki Dahlin och alla andra som fick se den igår får sina egna funderingar kring hur den hamnat i tornrummet. Lennart Kinnander vill gärna att den i framtiden ska kunna beskådas i Tofta kyrka. Till påsk kommer allmänheten att kunna titta på den på Fornsalen.Foto: ROLF JÖNSSON