Ung kvinna: De har räddat mitt liv
De har räddat mitt liv!Så säger en ung kvinna om personalen på psykiatrins dagvårdsenhet Piren.Att lägga ned enheten vore katastrof, menar hon.- En verksamhet som Piren finns ingen annanstans, säger hon.
Tonåren och de tidiga vuxenåren har hon tillbringat inom psykvården.
- Jag har varit väldigt sjuk, säger hon och berättar om självskadebeteende - hon började skära sig redan i de allra tidigaste tonåren - självmordsbenägenhet och psykoser.
Hon berättar också om perioder av tvångsvård och slutenvård på psykiatriska sjukhus i olika delar av landet och om alla besök vid akutmottagningar där hon blivit sydd för sina skärskador.
- Jag valsades runt på så många ställen, säger hon. Och jag upplevde att jag blev så illa bemött; jag kände mig stämplad och jag skämdes. Ända tills jag kom till Piren. Där var jag inte längre en sjukdom eller en diagnos utan en människa. På Piren tvättade man bort den fula "psyksjuk-stämpeln", som jag lidit mycket av, säger hon.
Sedd som människa
Lena är uppvuxen på fastlandet. Att hon efter år av sjukdom fick kontakt med dagvårds- och rehabiliteringsavdelningen Piren här på Gotland ser hon som sin räddning.
- Att bli sedd som en människa och inte som en sjukdom, och detta att man från första stund jobbade mot att jag skulle bli frisk, betydde så mycket, säger hon.
Fem år har det tagit för Lena att tillfriskna. I början var hon på Piren hela dagarna.
- De har en massa aktiviteter, jag spelade badminton, lagade mat, var med i olika grupper. Och så hade man sina kontaktpersoner och olika typer av behandling. Jag tror det är den här helheten som gör att det blir så bra. Man har så många omkring sig, det är inte bara behandling utan där finns sysselsättning också. Man får en trygghet.
- Och sen detta att hela personalen jobbar med ett sådant engagemang. Jag tycker de är fantastiska, de har räddat mitt liv, säger Lena.
Nu är hon hon på väg ut. Hon har ännu viss kontakt med Piren, men räknar med att snart kunna påbörja yrkesstudier. Hon är frisk.
- Så själv klarar jag mig om enheten försvinner, men jag tänker på alla andra. För många skulle det bli en katastrof.
Förstår inte
Hon tycker också att det är ett konstigt beslut att lägga ned en enhet som jobbar med gruppen unga vuxna.
- Det är ju där den psykiska ohälsan ökar mest. Självmordsdiagnoserna ökar allra mest bland kvinnor mellan 15 och 24 år, säger hon.
Hon förstår inte hur man tänkt. Och det är hon inte ensam om, GT har fått samtal från fler som ställer sig lika frågande som Lena. Och som är oroliga för hur den här gruppen unga vuxna med psykisk sjukdom ska få sin vård fortsättningsvis.
Så jobbar vi med nyheter