Ungas filmfestival inleddes med mord

Igår var det premiär vid gymnasieskolornas filmfestival, två dagar lång och den sjätte i ordningen, som pågår i Steffengymnasiets hörsal, Säves aula och på Roxy. "Ung... och på väg", är temat, med skolbiosamordnarna Hanna Jonasson och Monika Wigren-Blomquist som festivalgeneraler.
Med start på torsdagsmorgonen och fortsättning under fredagen väntar filmvisning, seminarier och föreläsningar i Steffengymnasiets hörsal, i Säveskolans aula och på Folkets biograf Roxy.
På dukarna rullar exempelvis Truffauts "De 400 slagen", Bergmans "Sommaren med Monika", "Ett öga rött" i regi av Daniel Wallentin och Sofia Coppolas "Marie Antoinette".

Premiär
I går morse visade väntande blombuketter och en nästan fullsatt Steffenhörsal vägen till filmpremiären.
En elevproduktion ska inte självklart recenseras, men denna nära två timmar långa produktion imponerar. "Blodigt jävla helvete" är en pusseldeckare med en bra historia som berättas på ett bra sätt, med bra musikval som kompletterar och förstärker ett bra bildval och med en bärande idé som fullföljs från början till slut men som skulle kunna tydliggöras med en något hårdare klippning.

Videons tid
- Blodigt jävla helvete är en titel vi valt och hämtat från 1980-talet, den tid då video introducerades och mycket handlade om våld. Men skenet bedrar och vår film är mer en komedi. Den började som en uppgift i svenska, vi skulle skriva en novell, som vi har utvecklat. Vi ville göra en långfilm, säger Kim Ekberg, Jonatan Lyrefelt och Stefan Ramstedt.
De är tre av fyra bakom filmens manus och regi, och som med Sebastian Gårdhage som skådespelare, presenterade filmen för skolpersonal och kamrater.
En kort novell, två veckors filmning och en veckas klippning och ett år senare visas filmen, som kan sammanfattas i en både absurd och humoristisk historia.
Spännande och rolig med igenkänningseffekter som ger en sorgsen resonans åt den lekfulla tonen, med en blinkning bakåt i tid och mot klassiker i genren, bärs filmen fram med fyra mord, en lika taskig som tafflig chef, en lika snäll som ambitiös nyanställd, några lika fula som snarva arbetskamrater, vådan av att pinka revir, vikten av att lägga pussel och insikten att allt har minst två sidor.
Skratten sitter där de ska, eftertänksamheten också, och spontant kommer gensvar med starka applåder från publiken.
- Ja, vi har haft oerhört roligt och skrattat mycket. Nej, vi har inte haft något exakt skrivet manus utan mer lekt oss fram. Men vi har haft en stark vision av vad vi ville göra. Det handlar om att göra klart för sig vad man vill, då kan man också göra det, bekräftar killarna som svar på frågan hur de jobbat.
Att de varit många som jobbat nära tillsammans tycks snarast ha varit en styrka i den skapande processen.