Ungdomarnas försvarare yrkade på frikännanden
Försvaret drev linjen att vars och ens av de fyras handlande skulle bedömas för sig och yrkade att deras respektive klienter skulle frikännas när rättegången om skolbranden i Garda avslutades på tisdagen. Flera faktorer i samband med larmet bidrog också till att elden blev svårbekämpad.
Flera enskilda händelser medförde dock att släckningen blev mer besvärlig än den hade behövt. Larmet i skolan var inte automatkopplat till Räddningstjänsten utan det var ett utrymningslarm, det ljöd enbart inne i skolan.
Men till ingen nytta, där fanns inga under helgnatten. I stället var det personer utomhus som såg att det brann i byggnaden som larmade och då hade elden redan fått ordenligt fäste. Kommunens fastighetsjour, som har ritningar över byggnaden, nycklar etc., bedömde inte att den behövde åka ut till platsen. Där fick man ta hjälp av folk från räddningsvärnet i Garda som kunde skolan.
Kammaråklagare Mats Wihlborg menade i sin slutplädering att det som hänt är tragiskt för många personer. Det var också klarlagt att elden börjat sedan killarna lagt ner tröjor i en låda med plastleksaker och där sedan en glödbrand pyrt och så småningom vållat branden sedan killarna lämnat platsen. Samtliga fyra har av oaktsamhet varit vållande till branden.
- Brottet är grovt eftersom det handlar om en skolbrand och enorma värden har gått till spillo, ekonomiska men även känslomässiga.
Han yrkade på ungdomstjänst men konstaterade att tänkbara påföljder inte motsvarade det som förstörts.
Enskild bedömning
Staffan Fredriksson var först av advokaterna och angav det tema som övriga tre försvarare också följde. Det handlade om ett utdraget händelseförlopp med många delmoment. Därför:
- Var och en ska bedömas efter sitt handlande.
Och det fanns också utrymme för att öppna för andra tänkbara gärningsmän. Flertalet personer hade synts i området vid skolan under de aktuella timmarna. Ett ytterligare argument var om branden uppstått så som sagts, det vill säga beroende av de åtalades agerande på skolgården.
Staffan Fredriksson menade att hans klient överhuvudtaget inte befattat sig med elden och att han visat en passivitet som inte är straffbar.
Helen Ahlsten ansåg att hennes klient lagt alla korten på bordet.
- Hans agerande handlade om att förhindra branden, att stänga locket till lådan. Han är inte delaktig i eldandet. Att han inte förstår att det kan bli en glödbrand är något annat. Han har inte visat något oaktsamt beteende.
Lars Dahlström framhöll att det var viktigt att lägga känslorna åt sidan vid bedömningen av vad som hänt och menade att huvudfrågan var om elden startat så som påståtts.
- Alla har lämnat platsen efter att ha gjort bedömingen att elden var släckt. Det är inte visat att min klient och hans kamrater har vållat branden.
Eric Dufvenmark framhöll att hans klients inställning var att han inte orsakat branden.
- Brister i utredningen ska inte läggas ungdomarna till last.
Samtliga fyra försvarare yrkade slutligen att deras respektive klienter skulle frikännas.
Så jobbar vi med nyheter