Ungdomsfylleri. Misshandel. Narkotika. Krogbråk. Våldtäkter. Störande och förstörelse.

Oron och viljan att förändra är stor på de flesta håll. Igår hade föreningen Motgift tagit initiativet till att öppet diskutera sommarens baksidor och försöka hitta nya vägar in i framtiden. Bilden som målades upp av och inför de närmare 250 personer som hade samlats på Borgen i Visby innerstad var unison:
Narkotikaanvändandet blir allt vanligare och går längre ner i åldrarna. Ungdomsfylleriet ökar, likaså buset och ljudvolymen i innerstaden och på hamnen, samt övergreppen och våldsamheterna.
Vittnesmålen var många och handlade ofta om polisens resurser, tullens planerade nedläggning, utskänkningstillstånd, bullernivåer, väktare och kommunens och olika organisationers förebyggande arbete.
Ny attityd behövs
En ständigt återkommande vinkel var attityder. De som sprids via språkbruk i skolorna. De som avdramatiserar droganvändandet bland ungdomar. De som vuxna signalerar till barn och ungdomar. Och mest av allt, vikten av att förändra attityder i ett tidigt skede, långt innan barnen blivit så gamla att de själva behöver ta ställning.
En "farfar" tog till orda om en annons för ett Halloweendisco för klasserna 1-9. Där stod att "läskiga drinkar "skulle serveras.
Jo, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Vad är det för signaler att sända ut till sjuåringar!?
För det fick han en rungande applåd.
Många menade att det största problemet är "partyturismen", men exempelvis Tommy Persson från polisens narkotikagrupp påpekade att narkotikabruket är ett stort problem året om.
Rockförvaltningens Erica Hjertqvist, 19, upplevde en stor skillnad i ungdomars drogliberalism när hon flyttade till Visby från en småstad på fastlandet. Här pratas det ganska öppet om droganvändande, menade hon. Speciellt förvånad över den mörka bild som målades upp, det var hon inte.
Nej. Jag har varit ute på stan både på vardagar och helger och sett hur det är.
Barnfamiljerna flyr
Stöket i innerstaden har bland annat fört med sig att färre barnfamiljer vill semestra i Visby, konstaterade Inger Harlevi, moderat politiker och turistföretagare. Hon trodde inte att den i sammanhanget lilla klicken "busar" lockas hit av någon marknadsföring, utan av Gotlands rykte som partyö i sig. Det fick Tommy Wahlgren att fråga Destination Gotlands VD Sten-Crister Forsberg om man kunde införa någon form av restriktioner på färjorna.
Gotland är en del av Sverige och ska vara lika tillgänglig som resten av landet. Färjorna är den publika transporten till och från ön, sade han och konstaterade att de agerar å uppdragsgivaren statens vägnar.
Han var en av flera som oroades över "vissa krögares" syn på alkoholutskänkning.
Det gäller att bromsa utbudet som möjliggör för 13-18-åringar att supa sig fulla!
Han påpekade dock att de etablerade krögarna sköter sig bra, vilket utskänkningstillstånds-ansvariga Åsa Olofsson höll med om.
Innerstadsborna Kristina Johansson och Maria Dahlström hade andra synpunkter på krögarna. De vill att innerstaden blir "en plats för alla", inte bara för partyturisterna. De menade att om krögarna breddar sig och därmed publiken och om politikerna blir striktare vad gäller bullernivåer och öppettider, så ger man utrymme för innerstadsborna att bo kvar och orka och våga bry sig.
Vad som behövs är medmänsklighet och närvaro. Det är alarmerande när folk känner att de inte längre orkar eller vågar gå ut på stan och prata och bry sig, sade Kristina.
Bättre samverkan
Just närvaro, då ofta den upplevda bristen på polisnärvaro, nämndes ofta. Länspolismästare Anette Wilén menade att mycket är en resursfråga, men att ambitionen är att ha fler poliser ute där folket rör sig. Hon trodde på att genom samverkan mellan polis, kommun och andra organisationer effektivisera befintliga resurser. Exempelvis nämndes öns ordningsvakter, där man har gott samarbete med polisen.
Samma sak menade Björn Jansson, kommunalråd och ordförande i Social- och omsorgsnämnden. Han berättade att man 2004 satsar 1,2 miljoner kronor på verksamheter som ungdomsgårdar, en avgiftningsenhet, socialjour, Ungdomsgruppen och parkvakter.
Det handlar om attityder och värderingar. Det är allas ansvar och det kan göras enskilt och i grupp. Vi måste stävja det här nu, annars blir nästa år ännu värre.