Berit Lundberg har bott i sitt hus i Vibble sedan 1965, de senaste åren tack vare insatserna från hemtjänsten.
I huset på en av villagatorna har Berit Lundberg bott sedan 1965. Hon har varit själv sedan 2003 – året då maken gick bort.
– Jag har klarat mig bra på egen hand. Inga sjukdomar och inga mediciner – fram till 2015 när jag trillade omkull här hemma, säger hon.
Det var då, efter en månad på sjukhus, som hon hamnade i mer eller mindre ett ultimatum. Antingen måste hon flytta in på ett äldreboende eller så behövs det andra insatser, bland annat hemtjänst, för att klara av vardagen.
– Det var doktorn som frågade mig hur jag tänkt göra. Det var ett enkelt val. "Jag ska hem!", sa jag. Och än i dag är det tack vare dem som jag kan bo kvar hemma, säger Berit Lundberg och nickar mot Philip Nordenhall som sitter på andra sidan köksbordet.
Julen är en viktig högtid att fira hemma hos Berit Lundberg, som på julafton får besök av sin dotter med familj. "Juldagen är jag ensam, men det kan vara ganska skönt", säger hon. Men hemtjänsten kommer ju också, påminner Philip Nordenhall.
Han är en av de som jobbar inom Region Gotlands hemtjänst, avdelning västra Visby, och som besöker Berit Lundberg minst två gånger per dag. Utöver hjälp morgon och kväll, har hon städning var tredje vecka och så handlar de mat åt henne i affären en gång i veckan.
– Och så går vi promenader! Tre gånger per vecka har jag fått beviljat, eftersom jag vill dela upp min timme på tre tillfällen, Jag orkar inte ut och gå en hel timme på en gång, inte. Tjugo minuter är lagom, då hinner vi nästan till Kneippbyn och tillbaka, säger Berit Lundberg.
Philip Nordenhall och Berit Lundberg.
Men den här dagen handlar det extra besöket från hemtjänsten varken om promenad eller städning. Efter en snabb kopp kaffe är det dags för Philip Nordenhall att få den äran.
– Det känns väldigt bra för oss också, att få vara de som räcker över kartongen, säger han om den julgåva som i år delas ut till Berit Lundberg och övriga cirka 1 200 personer över 65 år på Gotland som har hemtjänst.
Det går inte att ta miste på hur mycket Berit Lundberg uppskattade sin julgåva från hemtjänsten, när Philip Nordenhall räcker över den hemma i köket i Vibble. Presentkartongerna innehåller delikatesser från olika lokala producenter, något som finansierats med pengar ur Stiftelsen Konsul Otto Åkermans hem.
Gåvan är möjlig tack vare pengar från Stiftelsen Konsul Otto Åkermans hem som grundades 1924. Senast som det delades ut julkartonger av det här slaget var för fem år sedan.
– Förut var de lite större, minns jag. Men större betyder inte att det är bättre. Den här känns alldeles lagom, säger Berit Lundberg.
LÄS MER: Maj-Gun Bandinge tar emot sin gåva av hemtjänsten
Hon blir särskilt glad över julkaffet som ligger däri.
– Och skumtomtar, det gillar jag! Ja, det var mycket fint i den här. Kaffet kommer vi väl att dricka av nästan gång, jag och Philip, även om de inte alls har så mycket tid över för sånt.
Kaffe, julmust, senap, punschpraliner och skumtomtar. Berit Lundberg gillar vad hon hittar i kartongen.
Med det sagt är Berit Lundberg mer än nöjd med den tid som hemtjänsten lägger hos henne.
– Det är en fantastiskt fin hemtjänst jag har fått! Alla är väldigt bra – och duktiga. Jag vet att det finns de som tycker att de borde ha samma folk som kommer varje gång, men det förstår man ju att det inte går. De som jobbar har ju sitt schema och kan ju inte komma till mig både morgon och kväll, det säger sig självt.
Berit Lundberg bor ensam sedan 2003 men hon trivs med att få vara själv ibland. På somrarna är hon ofta i dotterns sommarhus
Berit Lundberg ser framemot när julen så småningom kommer på riktigt, nu när julstämningen börjar infinna sig. Julstärnan i vardagsrummet, som för övrigt är från 1965, är installerad och lyser upp lagom mycket. Granen är pyntad men där är juleljusen satta på timer.
– Jag får besök av min dotter på julafton, det är alltid trevligt. Juldagen firar jag ensam här hemma. Men det är inget som besvärar mig, jag tycker om att vara lite för mig själv, säger hon.
– Och vi kommer ju ett par gånger under julen också. Så du är ju inte ensam, påminner Philip Nordenhall.
– Nej, det förstås. Er har jag ju alltid här hos mig, svarar Berit Lundberg.