Ett helt sekel, alltså. Men det är faktiskt 120 år sedan den första bilen trafikerade Gotlands vägar.
Det var disponent Per Axel Forsman vid Roma sockerbruk som rattade sin Locomobile och satte skräck i hästar, höns och källingar.
Några större hastigheter var det dock knappast frågan om. Fordonen var av cykeltyp med styrspak och kedjedrift, en tvåcylindrig ångmaskin värmd av bensin var drivkälla.
Forsman hade kommit till Gotland vid brukets start 1893 och övertagit fordonet från källarmästare Berthelsen som införskaffat den vid ett besök i franska Nice.
Det berättar motorhistorikern Bengt Brolin i sin bok ”Gotlands bilhistoria”.
Därefter ökade bilfloran sakta men säkert – eller: Osäkert. Många var skärrade av fordonen snabba framfart.
Vid 1916 års utgång fanns hela 24 bilar i det gotländska bilregistret. Bland dessa finns inte nämnda Locomobile, vars öde är okänt.
Så småningom blev bilen ett inslag i stadsbilden och herrarna bakom ratten sugna på att tävla. På valborgsmässoafton 1922 startade den första automobiltävlingen på Gotland, vid järnvägsstationen i Visby.
Redan året före hade en första mc-tävling ordnats och tillika en motorklubb, Gotlands motorförening, bildats. Det skedde 20 november 1921, då med Carl Gustav Björkander som förste ordförande.
Våren 1922 fanns omkring 140 automobiler på Gotland och motorföreningen bjöd in till en vårtävling. Tänkt var den 22 april, men då ställde ett vådligt snöoväder till det med dåliga vägar som följd.
En vecka senare startade alltså tillförlitlighetstävlingen, där det gällde att pricka idealtiden på fyra olika etapper, totalt 38,2 mil.
Det blev ett riktigt uthållighetsprov, idealtid: Tio timmar och 55 minuter.
Det är oklart vad soppan kostade, men 1926 var bensinpriset i Stockholm 36 öre litern, samtidigt som världsmarknadspriset låg på 12 öre. Detta enligt bensinbolaget OK.
Okej, häng med längs banan:
• Etapp 1, Visby – Slite, 107 kilometer via Ihre gård, Kappelshamn, Bunge kyrka, Rute kyrka, Valleviken och Othem. Idealtid tre timmar och tre minuter.
• Etapp 2, Slite-Hemse, 109 kilometer via Bäl, Fole, Bro, Österport, Stafva, Roma, Högbro, Sjonhem, Ala, Hallute backe, Alskog, Garda, Lye, Stånga och Sindarve. Idealtid tre timmar och sju minuter.
• Etapp 3, Hemse-Visby, 95 kilometer via Rone, Eke, Havdhem, Fidenäs, Rangsarve i Näs, Lukase i Hablingbo, Sproge, Kusarve i Eksta, Fröjel, Klintehamn, Västergarn, Tofta och Vibble. Idealtid två timmar och 42 minuter.
• Etapp 4, Visby-Ejmunds-Visby, 71 kilometer via Endre, Dalhem, Halla, Högbro, Roma, Varplöse, Isums, Mästerby, Ejmunds, Skogs och Stenkumla. Idealtid två timmar och två minuter.
Sju bilar gav sig av i den disiga morgonen då ett hundratal människor samlats för att bevittna den historiska händelsen, som alltså Bengt Brolin skriver om i boken "Gotländsk bilhistoria".
Alla automobiler tog sig faktiskt i mål utan straffprickar. Alla utom en. Det var A. Hässelgrens Hupmobile som belastades med tio prickar på grund av kylvattenspåfyllning.
Segern gick, efter skiljetävling i form av ekonomiprov, till Sigurd Hesselsten och hans Overland.
Prisutdelningen ägde rum på Stadshotellet lördagen därpå med motorföreningens ordförande, konsul C.G. Björkander, som prisutdelare. Nej, någon dussintävling var det verkligen inte.
Parallellt med automobiltävlingen gjordes också upp om segern för motorcyklar och sidovagnar. Dessa hade det betydligt besvärligare än bilisterna, täckta av lera var de vid målgång efter alla mil på slingriga slaskiga grusvägar.