Ut och tyst i klassen!
Det finns ju en hel del att säga om detta. Har man sett tevedokumentärer från dagens skolor är man själv beredd att slå näven i bordet och ryta "ut, och tyst i klassen!"
Ungar sitter med luvorna på inomhus (är det kallare i klassrummen nu för tiden? På min tid var det varmt och kvalmigt), tjejer sitter med ryggen vänd mot läraren och sminkar sig, mobiltelefoner ringer, mp3-spelare spelar, det pratas och släntras in och ut under lektionerna. Vem kan lära sig någonting i en sådan miljö som inte skulle accepteras någon annanstans i samhället.
Å andra sidan, vem vill ha tillbaks den otäcke läraren Caligula från filmen Hets? Någon motsvarighet fanns inte i min propra flickskola, kan på rak arm bara minnas två lärare av manligt kön. Övriga lärare var kvinnor nästan alla gamla fröknar med gedigen utbildning för sitt värv. Historiefröken grät varje gång hon berättade om hur Gustav II Adolf stupade vid Lützen, handarbetslärarinnan lät ordningsmannen (ska det bli sådana nu?) bära hennes sidenkudde från ena klassrummet till det andra och placera den på stolen vid katedern.
Ordning och reda som sagt. Skolministern kan få följande tips från min gamla skola. Varje gång en elev kommer för sent , glömt sina böcker eller pratar under lektionen blir det uppskrivning i frökens svarta bok.
Efter fyra sådana uppskrivningar skrivs en hemanmärkning som föräldrarna ska skriva under och skicka tillbaks. Ser handstilen misstänkt ut på något sätt kontaktas föräldrarna för kontroll.
Smink i klassrummet godkändes inte förr i tiden, då skickades ut man för att tvätta av sig. En klasskamrat som sjöng Evert Taubes tvetydiga Flickan i Havanna förpassades till rektorn för allvarligt samtal.
Killar var något okänt och spännande i denna skola med runt åtta hundra flickor. Därför var det desto större skandal när några på Lucia olovandes smög iväg och lussade för killarna i pojkskolan i nästa kvarter.
Skolk som i timmar noterades i betyget vågade sig knappast någon på förrän i gymnasiet . Där gick man ju frivilligt och fick skylla sig själv om betygen blev dåliga.
Relegering d v s att man avstängdes från skolan för gott var den största olyckan. Det bara viskades förskrämt om sådana som faktiskt blivit relegerade. Vad de eleverna gjort sig skyldiga till vågade man bara inte tänka på, rötägg var de i alla fall säkert.
Mobbning förekom knappast beroende på att lärarna vaktade som hökar under rasterna. Och inne i klassrummet hade man annat att göra än att reta kamrater.
Betyg av alla valörer utdelades inte bara i skolämnena utan också för flit, ordning och uppförande.
I särskilda kolumner framgick det hur man låg till betygsmässigt i förhållande till de andra i klassen.
Förslaget att dela upp eleverna i flick- och pojkgrupper har sina försvarare. Flickorna behöver vara i fred för pojkarna heter det, och nog fick vi vara i fred alltid. Utom när killarna i pojkläroverket trakasserade en på hemvägen , fast jag tror inte att de skrek hora.
Visst verkar det här bra, herr skolminister, men tänk en gång till när det gäller betyg till småbarn. Jag kan inte glömma den lilla flickan som när hon fick sitt första (och dåliga) skolbetyg stod på skolgården och grät med papperet i handen. Är det meningen att det ska vara så?
Så jobbar vi med nyheter