Utrustad med havregryn och tält

Den 22-årige Gi Okfors hade inte så mycket att sysselsätta sig med hemma i Jokkmokk innan han skulle till England senare i sommar. Varför inte ta en cykeltur? Kanske till Gotland? funderade Gi, som tidigare har bott på ön och har både bröder och farföräldrar här.
Mellan tanke och handling gick det mindre än en vecka.
Det var ganska impulsartat, berättar Gi och erkänner att han inte förberedde sig så mycket inför resan.
Cykeln, som hans pappa hade hittat på en återvinningsstation, var lite trasig, men Gi lyckades fixa till den. Så med tält och stormkök nedpackade trampade han iväg, närmaste vägen mot Visby.
Första veckan gick allt bra. Det var lätt att hitta fina tältplatser och det fanns fortfarande ork i benen.
Andra veckan hade jag ont i benen och baken som bara den. Jag började känna mig ensam på kvällarna. Då längtade jag hem till Jokkmokk, säger han.
Snart började cykeln att krångla. Något blev fel på ena pedalen och kullagret.
Jag körde nästan sönder kullagret. Men när jag tog Bregott på funkade det igen. I övrigt fick jag bara punka en gång.
Fast det skulle dröja många timmar innan den punkteringen var fixad. Skiftnyckeln hade gått sönder när han försökte laga pedalen, så när punkteringen inträffade hade han inget verktyg att tillgå.
Jag befann mig ute i skogen, och det kom väl en bil i halvtimmen ungefär. Efter ett tag dök det i alla fall upp en snäll farbror som kunde hjälpa mig.
Gis cykel är en röd treväxlad Skeppshult. Eller åtminstone var den treväxlad vid starten. Något hände på vägen och efter ett tag var det bara treans växel som fungerade. Det blev till att leda cykeln uppför de värsta backarna.
<span class=MR>Fem timmar i Hudiksvall</span>
I Hudiksvall cyklade han vilse för första och enda gången.
Det skulle ta tio minuter att komma ut ur stan. För mig tog det fem timmar. Då blir man ju förbannad. Jag har insett att jag inte är så bra på att läsa kartor.
Förutom den svårtydda kartan fanns inte mindre än sju kilo havregryn med i bagaget. Gi hade onekligen planerat in många grötmåltider längs vägen.
Jag har nog sex kilo havregryn kvar. Jag åt bara gröt på morgonen, sen blev det mest mackor, nudlar och en och annan hamburgare.
Reskassan på 800 kronor gick åt på vägen, bland annat till snus och cigaretter som det konsumerades mer än vanligt av under den långa färden. Hans pappa fick sätta in mer pengar så att kunde betala färjan från Nynäshamn. Gi erkänner att han faktiskt fick skjuts dit från Stockholm av sin farbror, även om det inte var tänkt så från början.
<span class=MR>Inte en gång till</span>
När vi körde ut ur stan frågade han om han skulle skjutsa mig ända till Nynäshamn. Jag svarade ja. Ok, det är kanske lite fusk, men det får det gärna vara i så fall, säger han.
Nu när han har den ambitiösa cykelturen bakom sig är han övertygad om en sak. Aldrig mer.
Inte för en miljon! Det var en engångsgrej. Två veckor är för mycket, en vecka hade varit lagom. Fast jag har ju haft en del magiska stunder med vackra solnedgångar, eller som när jag cyklade mitt i natten och åkrarna låg alldeles stilla. Sverige är vackert!
Reaktionerna från omgivningen har varit positiva, och om det är någon som har tyckt att upptåget är lite galet är det i alla fall ingen som har sagt något.
Farsan är glad att jag kom fram. Han tyckte att det var en cool grej att göra. Och det är det väl.
Gi Okfors har tre värdefulla tips att dela med sig av till andra som planerar att cykla långt.
Ha med en bra karta och nåt mjukt att sitta på. Och var minst två, rekommenderar han. Han stannar ytterligare några dagar på Gotland innan det är dags att åka till England för att arbeta på en farm. Dit tar han sig bekvämt med flyg.
Ja, inte på cykel i alla fall.
Karta. En bra karta är
ett måste, menar Gi.
Två veckor. Det tog två veckor för Gi Okfors att ta sig från Jokkmokk till Visby med den återvunna cykel som han nu skänker till någon av sina bröder. Foto: TOBIAS WALLSTRÖM