Clostridium perfringens gjorde det krångligt för invånarna i Visby med omnejd hösten 2023.
– Det har varit lite över det vanliga, säger Susanne Bjergegaard Pettersson, VA-chef vid Region Gotland om året som gått.
Den 9 november i fjol larmade regionen om att vattnet i Visby, Vibble, Väskinde, Själsö, Brissund, Västerhejde, Tofta, Västergarn och Eskelhem var smittat av clostridiumbakterier. Runt 40 000 drabbade gotlänningar uppmanades att koka sitt dricksvatten. Ansvaret att lösa detta vilade ytterst på Susanne Bjergegaard Petterssons axlar.
– Det är otroligt att det är ett år sedan det hände. Det känns som om det har gått längre tid med tanke på allt som hänt. Hur lyckades vi få de tillfälliga vattenreningsverken i drift till midsommar? Det har varit många moment de senaste tolv månaderna, säger hon.
När jakten på smittkällan startade togs en mängd vattenprover som sedan analyserades på laboratoriet i Visby lasarett och på laboratorium på fastlandet.
– Vi tänkte först att det var något som kommit in i en ledning sen insåg vi att föroreningen var i vattentäkten och att det inte kommer att försvinna, säger Susanne Bjerkegaard Pettersson.
Under flera veckors tid rekommenderades invånarna att koka sitt dricksvatten.
Runt 40 000 personer på Gotland berördes av vattenlarmet den 9 november ifjol. Region Gotlands VA-chef Susanne Bjergegaard Pettersson var inte en av dem eftersom hon själv bor i Väte, utan kommunalt vatten.
Första veckan efter bakterieutbrottet låg fokus på att få vattnet drickbart. Nästa problem att lösa var att få vattnet att räcka under sommaren när alla turister skulle komma.
– Det har varit mycket press för avdelningen och den del av personalen som arbetar med dricksvatten, säger Susanne Bjerkegaard Pettersson.
Första tiden präglades av presskonferenser och täta mediekontakter.
– Det jag kände blev en mediestorm var att vi kommunicerat att vi skickat ut sms till ”alla”. Det gav en onödig stress på oss, att man tolkade ordet ”alla” så bokstavligt. Det tog resurser, vi hade kunnat göra annat som gjort större nytta för kunderna istället. Men samtidigt ville vi också att media skulle rapportera för att vi skulle få ut information, säger hon.
De tillfälliga vattenreningsverken är nödvändiga för att kunna använda grundvattentäkten vid Langs hage.
Två stora vattenreningsverk i containerform hyrdes in och skeppades hit från Holland.
Från början sas det att containerlösningen skulle användas sex månader eller kanske ett år men de kommer att bli kvar en längre tid.
– Vi måste köra dem tills vi har ett permanent vattenverk på plats. Jag uppskattar att det tar ungefär tre till fem år, säger Susanne Bjerkegaard Pettersson.
Hon tycker att de mobila reningsverken har fungerat över förväntan även om det varit en del problem.
– Det som varit utmanande är att styrningen inte fungerat, vi har kört manuellt och det har varit en utmaning.
Susanne Bjergegaard Pettersson ser tillbaka på ett arbetsintensivt år.
Ett annat problem är att reningsverken är komprimerade och anpassade för att användas en kort tid.
– Man får åla sig fram om något går sönder, i permanenta anläggningar finns det mer utrymme.
Containerreningsverken kostar regionen cirka tio miljoner kronor per år.
– Vi omsätter ungefär 275 miljoner kronor i vår avdelning och man skulle kunna fråga sig vad det hade kostat för besöksnäringen om vi inte haft den här lösningen. Tio miljoner kronor är mycket för en privatperson men i relation till vår verksamhet är det kanske inte lika mycket, säger hon.
En ny klorprodukt används för att bereda vattnet vilket även kan påverka smaken.
Det förorenade vattnet har inneburit extra kostnader som de som har kommunalt vatten nu måste betala för.
– Vi höjde inte taxan något under 2024 men vi har höjt brukningsavgiften från 1 november i år med 15 procent.
I pengar innebär det att grundavgiften för vatten i en villa höjs med 305 kronor per år, för en lägenhet med egen mätare med 263 kronor och en lägenhet utan egen mätare med 226 kronor. På årsbasis blir det drygt 1 700 kronor för en villa.
Här är dagvattendiket som är regionens sista spår i jakten på den bakterie som i höstas kontaminerade dricksvattnet i bland annat Visby, Västerhejde, Själsö och Brissund.
Trots att det gått ett år har den verkliga källan till kontamineringen inte hittas mer precist än att alla spår leder till ett dike inte långt från vattentäkten vid Langs hage.
– Vi har jobbat uppströms men vi hittar inget som skett där. Det kan ha varit något flerfamiljshus som gjort åtgärder vi inte vet om. Vi har kollat allt omkring tycker vi. Vi har en porös berggrund och i oktober förra året regnade det med ihållande regn varje dag. I dikena flyttas vatten som har en enorm kraft. Föroreningen måste ha gått mellan lagren i jorden, säger hon.
Nu har de slutat leta och accepterat att de troligen aldrig kommer att få reda på källan.
– Vi släppte det i våras.
Dock finns det en risk att dricksvattnet förorenas igen.
– Det kan hända igen vid ihållande regn eller skyfall eller om exempelvis någon djurtransport tippar i ett träsk. Men jag tror inte att vi skulle göra något annorlunda. Vi har lärt oss av krisarbetet och är en erfarenhet rikare.
"Det såg grumligt och geggigt ut, och när vi tog vattenprover på det så var det mycket e-koli, clostridium och andra fekala bakterier i vattnet", sa VA-ingenjör Karin Åkerlund om vattnet i dagvattendiket i april 2024.