GA bad tre gotlänningar som var aktiva när det begav sig på 1960- och 70-talen att utveckla sina tankar kring dåtid kontra dagsläge: Channa Bankier, Kristina Torsson och anders R Johansson.
Konstnären Channa Bankier verkar sedan många år i Hangvar. Hon tycker inte att engagemanget minskat.
- Säg inte det. Det händer på andra håll och kanter. Jag tror att det politiska intresset är lika stort fortfarande men man uttrycker sig inte som på den tiden. Och uppror finns det gott om, hela Mellanöstern står i lågor. Det som händer där är så otroligt otippat och hoppfullt.
För henne är det ingen tvekan om vad som gällde och som tidigt väckte ett starkt engagemang. .
- Vietnam, Vietnam, Vietnam. Det var huvudsaken för mig och jag var med på många demonstrationer. Sen blev det mer allmänt rättvisa och frihet och det tänker jag fortsätta att kämpa för.
Men demonstrerar gör hon inte så ofta längre.
- Det var längesen jag gick i en demonstration, där har jag minskat ner. Men i Rute har jag varit med några gånger, det är ett fint litet tåg där de gamla anarkisterna går med.
I dag finner hon samma anda i nyare alternativ.
- Wikileaks, hela Facebookgenerationen, alla möjliga sådana initiativ är väldigt bra och representerar just det rebelliska, det är verkligen samma anda. Så det rebelliska finns kvar, det ser bara annorlunda ut.
Channa Bankier ser de ökande klyftorna i samhället som det stora nutidsproblemet.
- Samhället har blivit så hårt och så tufft och så grinigt. Allting handlar om pengar, det är inte bra. Det har svängt vansinnigt till höger, det måste bekämpas. Jag har blivit sosse, jag röstade sosse i höstas. Det handlar om möjligheternas politik.
- Trots den starka högervinden så finns det tecken som tyder på att det finns en aktiv och stark vänster. Jag hoppas på ett maktskifte nästa val så att vänstern tar över och går in i en ny politik, man kan inte gå tillbaka. Jag är fan i mig hoppfull.
Textilformgivaren Kristina Torsson var med och skapade klädföretaget Mah-jong på 1960-talet. 1983 flyttade hon till Gotland och startade Vamlingbolaget.
- Jag var med i det som hette KFML en period innan vi med buller och bång gick ur. Vi var marxister och studerade Maos tänkande men det har fått ett annat perspektiv genom åren.
Kristina Torsson har varit engagerad i olika miljö-, kvinno- och antikärnkraftrörelser. Men viktigast då menar hon att Vietnamrörelsen var.
- Då sammanstrålade en massa goda krafter och tidshändelser som gjorde att den rörelsen blev så stark
Hon är också klar över vad som medförde slutet för dessa alternativa rörelser.
- Historiskt har sossarna gjort Sverige till ett sånt bra land att leva i. Sen gjorde man den stora björntjänsten mot alla människor som var engagerade när man hittade på linje 2 i kärnkraftomröstningen. Sen förlorade många fullständigt tron på att kunna förändra samhället, det var spiken i kistan.
I dag menar Kristina Torsson att kraft bör läggas på att stötta de nya revolutionerna i Mellanöstern och Afrika.
- Det är på tiden att de reser sig. Det är otroligt häftigt och vi hade Al Jazeera i gång på datorn och teven dygnet runt när det var som värst runt Tahirtorget. Men det handlar också om lidande och mycket kamp som återstår.
Hon är positiv till den digitala revolutionen även om hon konstaterar att den också kan användas för att kartlägga och övervaka.
Miljö- och migrationsfrågorna är de två stora i dagens Sverige.
- Vi har en fruktansvärd invandringspolitik, det kunde bli en ny kampfråga. Det är väldigt viktigt att det finns en stor och stark röst som gör sig hörd när det numera finns ett invandrarfientligt parti i riksdagen. Miljön är en fråga där jag som enskild människa kan göra mer än vad jag har makt att göra när det gäller invandringen.
Politiskt har hon ännu hjärtat till vänster även om hon avstår att demonstrera i helgen.
- I riksdagsvalet röstade jag på Feministiskt initiativ och kommunalt på Vänsterpartiet.
Hembygdsforskaren Anders R Johansson, Hellvi, är i dag känd för sin utgivning av sockenmagasinet Haimdagar. En kulturgärning som han ser som en följd av sin tidigare verksamhet.
- Enkelt uttryckt, jag och många andra har fortfarande samma grundsyn. Jag håller på med min forskning och publicering.
Anders R Johansson var engagerad i flera olika rörelser och frågor parallellt: Musikrörelsen, värnpliktsvägran, dureformen med flera. Men framför allt var han under tio år politiskt aktiv i det som nu heter Socialistiska partiet.
- Så oerhört mycket pågick samtidigt och påverkade väldigt mycket. Det gäng som kom fram runt 1970 hade en väldigt speciell situation på grund av att de inte började jobba lika tidigt och hade en mer allmän utbildning, en djupare bredd än den tidigare föräldragenerationen. Vindkraft snackade vi om redan då...
- Det var en massa strejker man skulle samla in pengar till. Jag har en fantastisk minnesbild från 1975 när jag bodde i Örebro. Framför Domus, som var stället för aktivister, stod fem olika grupper samtidigt och det funkade. Det var som att gå i en passkontroll för kunderna.
Han menar att det enkelt uttryckt handlade om att påverka medvetandebilden. En del av de då aktiva organisationerna finns kvar men har inte samma kraft, inte samma numerär. De var i viss mening rebelliska även om han kopplar "rebell" till en specifik, politisk utbrytargrupp
- På den tiden fanns en sorts samlad kollektiv kraft som i dag är på individuell atomnivå. Men aktivitetsfrågan påverkas också av stigande ålder.
Datorer och internet arbetar han förstås praktiskt med i dag.
- Datorn är ett utmärkt arbetsredskap. Men syftet med de täta systembytena är fabrikanternas sätt att tjäna pengar.
Själv är Anders R Johansson fortfarande politiskt aktiv. Han satt förra perioden med som fullmäktigeledamot för Vänsterpartiet och röstade på V i höstas. Kommande period är han ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och han demonstrerade 1 maj i fjol och tänker delta också i år.