"Väldigt viktigt att få ha roligt tillsammans"

Det finns kanske så många som 200 miljoner övergivna och föräldralösa barn världen över. Av dem adopteras omkring 40000 varje år. Drygt tusen av dem kommer till Sverigeoch tre, fyra till Gotland.
De flesta adopteras i väldigt ung ålder och ofta får de många funderingar kring exempelvis ursprung, den biologiska- respektive adoptivfamiljen, ensamhet, utseende, mobbning och rasism. Olika organisationer har dessutom uppmärksammat att de adopterade ofta har helt andra frågor, än adoptivföräldrarna har. År 1999 bildades Forum för adopterade, en rikstäckande enhet inom Adoptionscentrum. Forum vänder sig direkt till de adopterade och har även en speciell barn- och ungdomsavdelning. Ansvarig för den är Peter Högman, som sedan tre år arbetar med frågorna på heltid. I helgen besökte han Gotland på den nationella Forumdagen.
Forum är till för att ge adopterade möjlighet att träffa likasinnade, som har liknande frågor kring identitet. Man är inte ensam, det är viktigt att veta, sade Peter, som var på plats just för att informera Forums medlemmar och andra nyfikna om det, och om aktuella frågor kring adoption.
Adoptivcentrum har 54 medlemsfamiljer på Gotland. Närmare 30 av de adopterade barnen är yngre och därmed lämpliga medlemmar för Forum på Gotland, som bildades för tre år sedan. I dagsläget träffas de varannan månad.
<span class=MR>"Barnen bestämmer"</span>
Lily Broman, initiativtagare och en av de drivande krafterna, konstaterar att målet är att länka samman människor med liknande erfarenheter, bygga upp gemenskap och skapa aktiviteter.
Barnen bestämmer själva vad de vill göra, så försöker jag ordna det. Vi har haft discobowling, flugit segelflyg och en massa annat. Snart ska vi ha en videokväll.
Under träffarna får barnen möjlighet att ventilera sina känslor och funderingar. Adoptivföräldrar behöver ofta också extra stöd och just nu funderar Lily, tillsammans med Adoptivcentrums ordförande på Gotland, Lotta Bogaeus, över lämpliga vuxenforum. Ett alternativ för hela familjen är den öppna förskola som drar igång till våren, inledningsvis med en dag per månad. Lily är själv adopterad och är väl medveten om vikten av att få känna gemenskap och kunna dela med sig av sina funderingar.
Man får ju egna minnen och rötter med tiden men separationsångesten har man alltid med sig, liksom rädslan att bli sviken. Man har ju blivit bortlämnad en gång.
På Forums nationella hemsida uppmanas alla som är intresserade av lokala grupper att ta kontakt. Där finns också ett pratrum, diskussionsforum och länkar till föreningar i andra länder, som Sri Lanka, Thailand, Korea och Etiopien. Nätverket adopterades röst och Adopterades linje har också varsin länk. Telefonjouren startade 1994 och bemannas (ideellt) av adopterade personer som utbildats för ändamålet.
Det finns alltså ett nätverk för adopterade, och det växer.
Men, poängterar Peter Högman, krafterna är ideella och finansieras nästan uteslutande av bidrag; i Forums fall från Ungdomsstyrelsen. Några fasta, statliga medel för utbildning, nätverk eller särskilda satsningar finns inte. Inte heller några bidrag för adopterade som vill söka sina rötter i ursprungslandet.
Det har blivit helt legalt att adoptera, men ingen tar ansvar för konsekvenserna av adoption.
Ett litet steg framåt är regeringens utredning Adoption till vilket pris? (SOU 2003:49). I betänkandet föreslås att det, från årsskiftet 2004/2005, blir obligatoriskt för den eller dem som vill adoptera, att gå en föräldrautbildning. Kommunerna ska tillhandahålla utbildningen, som dock inte får drivas av intresseorganisationer som Adoptivcentrum eller Forum.
En annan stärkande åtgärd är avvecklingen av Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, som ersätts av Myndighet för internationella adoptionsfrågor, MIA.