Välkommen Per-Åke, här har du massor att fixa!
Du är den nye mannen i mitt liv, det kände jag direkt. En karl som är kapabel att byta lysrör, kolla brandvarnare och sätta upp gardinstänger, leta fram påsksakerna längst in i vindskontoret, lyfta ned diaprojektorn från överskåpet. Allt sådant som en "yngre äldre" (dagens beteckning på folk mellan 70 och 75) inte klarar utan risk för benbrott och hjärnskakning.
Först, grattis till det nya jobbet som kommunens fixare (Fixar-Malte kallat innan saken var klar)!
Där jag själv nu bor finns ingen fixare, fast det lär vara på tal, läser jag i stadens lokaltidning.
Men, innan alla kvarnar malt färdigt, kan Du tänka dig att göra undantag för en ex-gotlänning, komma till fastlandet och fixa när det behövs?
Här finns massor att göra. Och min svärson börjar möjligen bli trött på att byta glödlampor i halltaket. Av någon anledning smäller dessa lampor minst var fjortonde dag, först den ena, sedan den andra.
För att nå armaturen måste man klättra på en liten stege och försiktigt lossa skruvarna i en äventyrlig lampkonstruktion, skruva dit den nya glödlampan och sedan pilla dit glaskupan igen. Låter kanske enkelt, men det är det inte.
Förr när jag bodde på Gotland kunde jag be Bjarne fixa någonting när han ändå var i huset. Det var då det. Nu finns ingen att hoppas på.
Samma hemma hos barnbarn som ska passas. Här är mikron placerad i ett högt köksskåp, så ska man värma välling är risken stor för en fallolycka.
Även här måste man bära fram en liten stege och klättra upp med mobilen försiktigtvis i jeansfickan. Men naturligtvis skulle det kännas tryggare med en fixar-Malte vid sin sida.
Tidigare i livet var det naturligtvis lite pinsamt att inte klara biffen själv, om man nu inte var typen som flirtade sig till manlig assistans. Spela våp vid den pajade bilen på vägen, typ.
Nu handlar det mera om att bespara samhället utgifter för onödiga fallolyckor i hemmet . Många gamla råkar illa ut därför att de helt enkelt inte har någon som kan hjälpa dem. Jultider lär vara värst, när alla ska klänga runt och städa och rota.
Och Du, Per-Åke, en säkerhetsrond hemma hos mig skulle också behövas. Brandfaran till exempel. Det sitter en mackapär i taket men hur kommer man åt den. Och förresten, mikron verkar konstig . Stoppade in en brödskiva som på nolltid blev kolsvart och utvecklade en otäck stickande rök.
Andra säkerhetsrisker här hemma är svajande bokhyllor, en läslampa som bränner fingrarna och drösvis med kemisktekniska produkter. Men de är än så länge mest farliga för besökande småbarn.
Kort sagt, Per-Åke, du är välkommen som blommorna i maj!
Bästa hälsningar,
Så jobbar vi med nyheter