Vandrar Gotland runt
Den andra tisdagen i månaden alla månader utom juli kan man möta ett stort gäng av vandrare någonstans utmed Gotlands kust. När man ser dom är det kanske svårt att tro att det är ett gäng militärer med olika grader. Det är inte precis någon rättning i leden, men det beror troligen på att vandrarna är före detta miltiärer och att det nu i vissa fall är flera år sedan de mer eller mindre tvingades att gå i förtid.
- Vi ville ju ha den sociala kontakten kvar på något sätt, förklarar Allan Olofsson, en av initativtagarna till vandringsgänget.
Någon kom på att detta med att vandra Gotland runt med ena foten i vattnet i princip skulle kunna vara ett lämpligt projekt, som medför många goda effekter.
Det var rätt. För annars skulle de väl inte ha fortsatt.
De ursprungliga sex har fått tillökning efter hand. Ett par har fallit bort, men om alla i styrkan ingående är med blir talet 18.
<span class=MR> Kortare etapper</span>
Till att börja med var målet att gå två mil vid varje vandringsdag.
Men efterhand som vi har fått lite yngre medlemmar med har vi varit tvungna att skära ned till mellan en och en och en halv mil, skojar Allan Olofsson.
De fyra som i dag är kvar av ursprungsgänget är Allan Olofsson, Mats Bergvall, Leo Lövdahl och Sven Ove Alfström. De är nu inne på andra varvet när det gäller Gotland runt.
Lägg därtill att de även gått runt Karlsöarna. Gotska Sandön, Furillen och Fårö. De som klarar av den prestationen får diplom.
Den första tidens vandringar är prydligt dokumenterade i bild och text i ett par pärmar. Det är vad man kallar en "krigsdagbok".
<span class=MR>Militära skrönor</span>
Man kan ju undra vad gentlemännen gör förutom att gå, rasta och äta och dricka.
Vi berättar militära skrönor, förklarar någon.
Det är kanske det som är det viktiga med hela projektet. Pensioneringen kan bli ett tvärt kast i livet som är svårt att tackla om man inte kan hitta en smidig övergång.
Vi gissar att det militära i efterhand är för befäl precis som för den vanlige beväringen - man minns bara det roliga.
I alla fall är det ett glatt gäng vi träffar vid Kättelvik i Vamlingbo andra tisdagen i maj 2003. Då har vandrandet pågått i ganska exakt fem år.
Och inte en enda gång har man ställt in på grund av vädret, möjligen bara ändrat planeringen lite när det tagit emot.
Den här tisdagen är ju en av det här årets allra bästa så det är med glada miner som vi lämnar gänget som i en formation som ser ut som "skock framåt" ungefär går vidare mot dagens slutmål vid livräddningsstationen i Sundre.
"Överskottslaget" kallar dom lite skämtsamt sig själva. Frågan är om de inte hittat en modell för samvaro och gemenskap som andra kan ta efter. Det gäller att vandra vidare
I Havet. Mestadels går de före detta militärerna med "ena foten i Östersjön". Bilden tagen vid Kättelvik i Vamlingbo.
Rast vila för vandrarna. Det betyder sannolikt att en och annan militär skröna kommer fram.
Vandrare. Här är fyra av de sex som startade vandringarna för fem år sedan, Mats Bergvall, Sven-Ove Alfström, Leo Lövdahl och Allan Olofsson. Foto: JAEL RÄISÄNEN
Så jobbar vi med nyheter