Vandrar med vindarna genom livet

Blåsten river det yviga skägget när Martin Murphy styr sina steg åt det håll vinden för honom. Att gå är att leva, menar han, vandraren från Skottland. Martin är konstnär och själv säger han sig vara både rik och lycklig, fast på ett annat sätt.
- Jag kan ju gå! Våra kroppar är precis som klockor, för att de ska kunna gå måste de vridas upp och underhållas, förklarar han.
Vintrarna tillbringar han "hemma" i Skottland, men egentligen är det fel att tala om hemma för denna man. De ägodelar Martin behöver bär han med sig i en särskild tredelad ryggsäck som han själv har gjort.
- Du anar inte allt som finns här bak, säger Martin och skrattar.
Lite kläder, tält, vattenflaskor och konstnärsmaterial bär han med sig. Resten har han magasinerat i Skottland under somrarna. För då vandrar Martin helst. När solen står som högst på himlen lever folk som närmast naturen. Då trivs Martin Murphy. Han är naturmänniska ut i fingerspetsarna och vill leva så nära naturen som möjligt, ja, helst faktiskt bli en del av den.
- En sån där förstör vår värld, säger Martin och pekar på min parkerade bil. När oljan tar slut är det också slut på vårt samhälle. Men jag har min egen kraft i mina ben.
Den skotske vandraren anser att gå är det bästa sättet att förflytta sig mellan två platser. Och han har ingen brådska. Ingen mobiltelefon och ingen klocka på armen. På sin resväg njuter han av såväl tystnad som av fågelsång.
- Den här ön är aldrig tyst. Sedan jag kom till Gotland den 10 maj har jag hört miljoner fåglar sjunga!
Martin trivs att vandra fram i ensamhet. Han rår sig själv på vägen och tankarna blir inte störda. Familj har han inte, även om han inte på något sätt har något emot kvinnor.
- Om kvinnor och män pratade 50-50 vore det bra, men de pratar ju 95-5 mot vad jag gör, säger Martin och skrattar brett bakom det stora skägget. Och skägget väcker uppseende. En kvinna på motorcykel stannade för några dagar sedan och frågade om hon fick ta en bild. Det fick hon.
- Hon tog säkert 25-30 bilder, säger Martin.

Vandrar norrut
Också tiden går. En vecka till planerar Martin att vandra här på Gotland, och han har mycket kvar att se. En promenad till Lärbro och Fårö planerar han att hinna med. Och på sin väg från Väte till Visby ska han gå förbi åtminstone tre medeltida kyrkor. Kyrkorna talar ett särskilt språk. Vilka krafter fick människor att bygga dessa monument? Martin är hänförd över dem, skeppssättningar och all historia på ön.
Han öppnar ryggsäcken medan vi pratar och visar sina mejslar. Martin är konstnär och bildhuggare. Hans vandring för honom till platser som ger påfyllning av inspiration och skaparkraft. Säkert 50 kilo väger packningen som också inkluderar ett litet tält.
- När jag plockat ihop mina grejer och städat på morgonen reser gräset på sig och det finns inte ett spår kvar av mig, säger Martin.
För vandraren från Skottland är det just precis så livet ska levas. I harmoni med naturen. Martin är 63 år i benen, men påstår själv att han är 23 i huvudet. Han hoppas få vandra omkring så som han gör åtminstone tills han fyller 75. Full av visdom delar han gärna med sig åt alla de andra som han tycker glömt hur livet borde levas.
- Folk sitter framför tv-apparater, datorer och i sina bilar fyllda av artificiella ljud. Men bilen är det lättaste sättet att förlora livet på, säger han och kränger på sig packningen igen.
I seglarskor och kraftiga raggsockor uppdragna långt upp på benen seglar Martin Murphy vidare med vinden.