"Vanlig teater, fast utan manus och repetitioner"

Leklust. Martin Gustavsson berättar att han alltid tyckt om teater. "Att stå på scen ger en kick. Improvisationsteater ger dessutom utrymme för lek och man får träna upp sin spontanitet."

Leklust. Martin Gustavsson berättar att han alltid tyckt om teater. "Att stå på scen ger en kick. Improvisationsteater ger dessutom utrymme för lek och man får träna upp sin spontanitet."

Foto: Henrik Radhe

Gotland2010-09-17 04:00
Det är som vanliga teater, fast utan manus och repetitioner. Skådespelarna hittar på, antingen själva eller så skapas föreställningen i kontakten med publiken.
Det säger Pauline Wolff som startat och driver Gotlands improvisationsteater på A7-området i Visby.
Att det är improviserat är speciellt på många sätt. Skådespelarna, eller publiken, vet inte hur eller ens när det slutar. Och i samma stund som föreställningen tar sin början, finns ingen röd tråd. Teatern föds i nuet och växer fram spontant. När det hela är över, kommer pjäsen aldrig att gå i repris.
- Och det blir inte alltid bra föreställningar, medger Pauline Wolff.

En viktig förutsättning för en bra föreställning, och för improvisation över huvud taget, är att man vågar misslyckas.
- I mina kurser handlar mycket om att våga slappna av och kunna skratta åt sig själv och sina misslyckanden. Jag erbjuder också kurser till företag i personlighetsutveckling, eller teambuilding som det också heter. Det handlar då precis som i teaterkurserna om att få människor att våga släppa på banden. Vi leker jättemycket och skrattar med varandra. Ett resultat blir att deltagarna får ökad kreativitet och kan samarbeta bättre.
Flera av hennes adepter går nu fjärde terminen och fortsätter att utvecklas.
- Man blir med tiden ännu mer lyhörd för både medspelare och publik och man lär sig att glömma sina egna prestationer.
- För enda anledningen till att man själv står på scenen och improviserar, är att man ska hjälpa sina medspelare!

Pauline Wolff menar att bra improvisationsteater många gånger kan vara mer gripande än traditionell teater.
Och så var det detta med slutet. Hur vet man att det är dags att bryta?
- När vi har kurs brukar jag säga tack så mycket eller be att dom ska avsluta scenen.
Redan till hösten hoppas hon kunna erbjuda också publika föreställningar med en ensemble. Hittills har det mest varit kursdeltagarnas nära och kära som utgjort publik.

Deltagarna har för övrigt mycket skiftande bakgrund.
- Vi har en arkeolog, en läkare, en personlig assistent, en bibliotekarie, en student från högskolan och så vidare.


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om