Vänligt möte mellan öar
Hade Eva Zetterberg inte fått uppdraget som Sveriges ambassadör i Nicaragua så hade hon tänkt söka jobbet som rektor för folkhögskolan i Hemse.Ambassadör för Gotland har hon varit länge. Nu försöker hon bidra till att ön Ometepe i Nicaraguanska sjön och Gotland blir vänorter.
-Jag tror det skulle vara givande för både Ometepe och Gotland, säger Eva Zetterberg.
<span class='mr'>Sommargotlänning</span>
Vi träffas i hennes fritidshus, en oas vid Smiss i Garda, som hon köpte för tre år sedan. Innan dess hade familjen i sex-sju år hyrt sommarhus på Gotland på olika platser eller bott hos goda vänner. Medan vi pratar bakar hon kanelbullar som hon ska bjuda Alvar Montenegro och hans familj på.
Åren 1991-2002 satt hon i riksdagen för vänsterpartiet, sista perioden var hon vice talman. Men intresset för politik väcktes inte särskilt tidigt i livet.
-Tvärtom. Jag blev nästan avskräckt. Min pappa satt i riksdagen för socialdemokraterna och jag fick höra mycket om Sträng, Erlander och Palme. Det var inget som inspirerade mig då, men senare har jag fått upp ögonen för vad han faktiskt åstadkom.
<span class='mr'>Volontär i Colombia</span>
På 70-talet var Eva Zetterberg volontär i Colombia. Och intresset för Latin-amerika har hängt kvar sedan dess. Hon lärde sig spanska, engagerade sig i frågor kring global rättvisa och insåg successivt att vill man vara med och förändra världen så är det den politiska vägen som är bäst. Därför blev hon aktiv i vänsterpartiet.
-Innan jag hamnade i riksdagen arbetade jag politiskt på det lokala planet på fritiden. Under många år var jag socialarbetare, ute på fältet och med utredningar innan jag började arbeta inom landstinget i Stockholm, även där med sociala frågor.
-Sommaren 2001 bestämde jag mig för att sluta med riksdagsarbetet efter valet 2002. Jag ville hinna med något annat och som kvinna, fyllda 50 år, kände jag att det var sista chansen.
Hon blev tillfrågad om ambassörs-jobbet i Nicaragua i november 2002 men det blev inte klart förrän i maj året därpå. Medan hon väntade på besked tillbringade hon mycket tid på Gotland, vävde och funderade på vad hon skulle göra om hon inte fick jobbet.
-Jag såg att de sökte ny rektor vid folkhögskolan i Hemse och det hade jag sökt om jag inte blivit ambassadör.
Eva Zetterberg är änka sedan några år. Och av de fem barnen var det bara yngsta dottern som bodde kvar hemma. Men fyra av barnen tyckte att Nicaragua verkade så spännande att de flyttade med för att plugga eller jobba ett tag.
-Flytten var en stor omställning. Jag har ett rymligt hus i huvudstaden Managua, med stor trädgård och bassäng. Jag har trädgårdsmästare och hjälp i hushållet och det känns konstigt med sådan service. Jag är van att både ha ett kvalificerat jobb och fixa allt själv. Samtidigt är det mycket representation och mottagningar och jag skulle inte hinna sköta jobbet i Nicaragua ordentligt om jag skulle ta hand om allting hemma. För det är tufft att stå till pass så mycket som jag behöver göra, arbete och fritid flyter ofta ihop.
<span class='mr'>Stor fattigdom</span>
Nicaragua är ett av världens fattigaste länder. Många barn går inte i skolan utan står i gathörnen och tvättar bilrutor eller säljer saker. Det är svårt att se, men svårare är att så många accepterat att det är så istället för att arbeta för en förändring. Det finns gott om välbärgade människor men många har inställningen att de fattiga får skylla sig själva.
-Sverige är ett av de länder som ger mest bistånd till Nicaragua, runt 300 miljoner kronor per år. En av mina uppgifter är att se till att pengarna hamnar rätt. Och nu har landet en hederlig regering som arbetar mycket med reformer och vettiga åtgärder. Som ambassadör är det ett tacksamt uppdrag, Sverige är stormakt för landet och vill jag träffa en minister eller annan högt uppsatt person så får jag tid direkt. Och det underlättar om man som jag vill få saker gjorda så snabbt som möjligt.
Sitt första år i Nicaragua har Eva Zetterberg ägnat mycket åt att lära utrikesdepartementets och Sidas rutiner, hur svenska ambassaden fungerar och vilka som arbetar där. Den är stor, med 24 anställda, så mycket tid går åt till administration och till möten och träffar med organisationer. Men så fort hon får chansen åker hon ut för att träffa och lyssna på människorna, deras önskningar och förhoppningar inför framtiden.
-Jag ser fram emot att återvända nu. Känner att jag lagt grunden till att kunna göra ett bra jobb. Barnrätts- frågor är jag jätteintresserad av och där tycker jag att vi gjort för lite.
<span class='mr'>Barnvecka</span>
Därför blir det en barnvecka i Managua i höst tillsammans med Unicef och Röda korset bland andra och med den svenska barnombudsmannen på plats.
Hur väcktes tanken på att Gotland och Ometepe skulle bli vänorter?
-Jag har besökt ön två gånger. Den har 30000 invånare, uppdelade i två kommuner. Turism, jordbruk och fiske är viktiga näringar. Och transportfrågorna diskuteras livligt. Jag berättade mycket om Gotland och då blev de intresserade av ett vänortssamarbete. Så jag har hälpt till att förmedla kontakter med bland andra kommun och läns-styrelsen på Gotland, berättar Eva Zetterberg.
Förordnandet som ambassadör är på tre år med möjlighet till ett års förlängning. Och sedan?
-Jag vet inte. Kanske nytt utlands-jobb eller så kanske jag bosätter mig på Gotland. Vi får se.
När hon slutar i Nicaragua får hon garantilön från riksdagen tills hon tar ett annat jobb. En frihet som gör att hon inte behöver ha så bråttom med att bestämma sig.
Så jobbar vi med nyheter