Totalt finns det 12 700 ledamöter i kommunfullmäktige över hela riket. Av dessa har i snitt tolv procent hoppat av fram till och med den fjärde september i år sedan senaste valet 2018.
På Gotland finns 71 ledamöter i regionfullmäktige och så många som 16 av dessa har hoppat av, det vill säga 23 procent. Den höga andelen gör att Gotland placerar sig i topp när det kommer till antal avhopp i landet, bara Göteborgs kommun har fler med sina 17 avhopp.
– Naturligtvis är det en hög siffra och det är tråkigt att det är på det sättet. Men samtidigt, de som väljer att kliva av gör ju det av sina egna personliga skäl. En del flyttar till fastlandet och andra får inte ihop livspusslet, säger Inger Harlevi (M), ordförande i Regionfullmäktige på Gotland.
Harlevi menar att det inte är något ovanligt att ledamöter hoppar av sina uppdrag under mandatperioden, men hon menar samtidigt att det har varit fler under denna period än tidigare.
– Det är ovanligt många, jag har reagerat på att det eftersom jag skriver på begäran om omräkning till Länsstyrelsen, säger hon.
Av de avhoppade ledamöterna toppas listan av Miljöpartiet på Gotland där fem ledamöter hoppat av sedan de valdes in 2018.
– När en ledande person försvinner så brukar det göra att andra också rör på sig, det har vi sett förr, säger Inger Harlevi.
Johan Wänström är statsvetare vid Linköpings universitet och tolkar den stora andelen avhopp som något naturligt.
– Att ledamöter hoppar av runt om i landet är väldigt vanligt. Den främsta anledningen är att man inte får ihop vardagslivet och sitt uppdrag som lokalpolitiker, säger han.
Han tror inte att förtroendet för fullmäktige riskerar att urholkas till följd av att 23 procent av ledamötena har hoppat av, efter halva mandatperioden.
– Generellt sett så känner de flesta människor inte till de som sitter i fullmäktige. Jag tror inte att människors förtroende för fullmäktigeförsamlingen är personberoende. Den är snarare beroende av några få som sitter på ledande positioner, säger han.
Johan Wänström menar också att det har förändrats över tid vad som förväntas av invånarna när det kommer till politiskt engagemang.
– Innan de stora kommunreformerna på 50- och 70-talet var det nästan förväntat att man skulle delta i det politiska sammanhanget. Efter dessa var det bara några få som förväntades delta.